Vårtecken

På min lediga dag har jag städat här hemma (till och med skurat golvet!) och tvättat några

maskiner med smutstvätt. Jag hängde upp sängkläderna där ute i solen!

Runt 12-snåret styrde jag kosan till min hemgård. 

Har pumpat upp lite vatten från den tomma potatiskällaren.

Och så har jag njutit av solen! Jag tog en kudde och satte mig i

ladugårdsdörröppningen. Mumsade i mig en gris och drack saft, medan jag 

spanade på småkrypen som yrvaket flög och kröp runtomkring.

Vårens första blommor fotograferades. Det är tibasten som blommar

på gården. Fram emot kvällen brukar blommorna dofta sött och start.

Tibasten påminner mig om min pappa. Han och jag har hämtat våra tibastbuskar

ute i skogen. Pappa var ingen blomstervän direkt, men tibasten tyckte han om.

Det fanns också andra vårtecken i de igenväxta blomsterrabatterna. 

Lupinernas och liljornas blad var gröna och vackra mot husväggen.

Libstickans blad är tydligen röda av kölden. Den brukar växa så det  

knakar och bli ca 1 1/2 meter hög.

Nu far jag och sambon till villan. Sambon skall sätta upp fågelholkar. 

Sedan sonen fick moped är han sällan hemma på kvällarna.

Rimfrost

Idag är jag ledig från jobbet. En semesterdag helt enkelt.

Nu på morgonen är det rimfrost och dimman ligger tät mot skogen. Det är så vackert.
Några minusgrader och soligt!

I gårkväll simmade två änder i bäcken precis som alla vårar. 

Jag undrar om det är samma par som kommer igen varje år?

Edvin 8 månader

Jag måste bara få säga, att i morse när jag vaknade hade vi 7 cm nysnö - igen!

Och det har snöat mest hela dagen. Har solstrålarna försökt bryta igenom 

molnen, då har det piskat ner hagel istället. Huvaligen!

Nu mot kvällen har det blivit lite bättre väder. 

Ikväll har vi haft besök av en riktig solstråle: nämligen Edvin.

Edvin är 8 månader och bor i Stockholm . Hans mamma (sambons kusin) och Edvin

är här i Finland och hälsar på mormor. Idag var dom till min svärmor och hälsade på.

Mycket intressanta kokspadar här i landet, goda att tugga på är dom också...

Kanske fler tänder på gång?

Cykelväg

Vi skall få en cykelväg igenom byn! 

I flera månader har ett antal arbetare sprängt och grävt längs 

landsvägen, nu börjar man fylla upp med grus och sand. 

Som vi har längtat efter denna gång- och cykelväg! 

Någon gång i sommar skall den vara klar.

I sommar skall vi cykla!

Frön

Idag tänker jag inte förfasa mig över vädret, trots att det finns anledning.

Nä, idag är jag den sanna optimisten: kommer inte våren idag, kommer den längre fram!

Redan för någon månad sedan köpte jag olika frösorter som skall petas ned i jorden.

Nu är det dags att låta purjolöken och citronmelissen förgro inomhus. 

Förr var jag alltid så ivrig på vårarna att jag förgrodde för tidigt. Jag har lärt mig.

I fjol sådde jag purjolöksfröna i slutet av april, lät plantorna gro och växa i växthuset

 och planterade ut i trädgårdslandet andra veckan i juni (fick då hjälp eftersom

 jag just kommit hem från sjukhuset). Och på hösten kunde jag skörda långa,

fina purjolökar. Jag har haft purjolök i frysen hela vintern!

Jag sår alltid squashen direkt i trädgårdslandet (eller i drivbänken). 

Det är spännande med prydnadspumpor. I fjol fick jag inte så många fina, 

men några har jag ännu kvar som prydnad i en skål.

Ja, jag skall  förståss också så morötter, rödbeta, dill, persilja, sallad och sockerärter.

I år skall jag också pröva frilandsgurkor. Förra hösten fick jag en låda full med

stora, fina frilandsgurkor av vår trädgårdsmästargranne. Han sa att frilandsgurkor är lättodlade.

Det var också lätt och roligt att lägga in gurkorna i en saltlag, så vi har mumsat i oss 

en hel del saltgruka denna vinter. 

Jag brukar också driva upp blommor, då främst tagetes, krasse och svartöga. Jag plockar alltid 

tagetesfröhus på hösten som jag sedan torkar och förvarar i en skål som jag har på vinden.

Likadant gör jag med krassen, jag plockar fröna som bildas efter att krassen har blommat ut. 

De tagetes och krasse som blommar i  min trädgård

har funnits i mina täppor i många år. 

Vårfloden

På våren skall smältvattnet fraktas från inlandet ut till havet.
Igår körde vi längs Kyro Älv. Vi såg vattenmassorna som virvlade

ner längs forsarna och vidare bort längs älvfåran.

Vi såg inga isproppar, endast några vilsna isflak. På några ställen hade vattnet 

svämmat över och täckte åkrarna. Ner längs älven flöt vattnet lugnt och stilla.

Svanarna hade hittat till Älven.

Och en flock gäss flög över oss.

När jag stod nere vid forsarna kände jag mig så liten.

Vattenmassorna dånade och forsade fram med väldans fart.

Det var då jag kände att naturens krafter är mäktiga.

Vitsvanshjortar

Medan middagspotatisen kokade, gick jag ut en sväng med kameran.

Jag lyssnade till lärkan som drillade uppe i skyn. 

Försökte fota några tofsvipor, men dom var så snabba i luften och
nere på marken var dom svåra att få syn på (jord + snö = fåglarnas färg).

Fem-sex olika par kivades om samma åkerplätt, det var tydligen "slagsmål" 

om dom bästa häckningsplatserna.  

Jag var mitt uppe i fågelskådandet, när jag plötsligt ser detta:

En vitsvanshjort betar vid skogsbrynet!

Men dom är ju två!

Vad är det som händer?

Jo, Herr Trana kommer klivande med raska steg!

Då får hjortarna syn på mig och springer raskt in i skogen.

Hejdå, det var roligt att se er! Vi kanske ses igen!

Uppe i en björk satt en gulsparv och kvittrade när jag gick tillbaka till potatiskastrullen.

Dagens middag bestod av potatismos med älgköttgryta och kall skinkpaj med tomatsallad.