Sånglärkan har fått ungar

För några kvällar sedan begav vi oss ut på åkrarna för att leta

fågelbon på marken. Tofsviporna brukar varje vår bygga sina bon

ungefär på samma ställe som året innan. Nu när det är såningstid och

stora maskiner som skall ut på åkrarna är det stor risk att fåglarnas bon

förstörs eftersom bona är så väl kamouflerade.

Jag hann bara komma ut på en åker när en lärka flög upp nästan framför mina fötter.

Varifrån kom den? Jag fick verkligen kika ner i marken och gå med ett, två små

steg innan jag märkte att det fanns ett pyttelitet bo nere i marken.

Precis framför mina fötter. Något grått låg inne i boet.

När jag böjde mig nedåt för att fota såg jag tre oranga gap!

Tre alldeles nykläckta dunbollar var det!

Åtminstone en större, starkare och mer hungrig...

Det är första gången i mitt liv jag sett ett sånglärk-bo. 

Och absolut första gången jag sett så små sånglärk-ungar.

Jag satte ut några käppar runt boet för att traktorerna inte skull krossa

fågelungarnas hem. Sakta smög jag mig därifrån allt medan mamman drillade

någonstans där uppe i skyn.

Vi vandrade vidare på åkrarna, vi sökte ju efter tofsvipornas bon. Och visst hittade

vi flera runda bon i marken, men inte ett endaste ägg. Vad månne har hänt?

Har tofsviporna inte värpt äggen ännu? Eller är ungarna redan bortsprungna?

Eller har räven varit i farten? 

Många frågor men inga svar.

Igår hade vi regn hela långa dagen. Dessutom övergick regnet till snö 

fram emot kvällen. I morse började jag tänka på lärk-ungarna. 

Hur månne dom hade det i sitt lilla bo ute på åkern? 

Hade det blivit översvämning i boet? Hade de dött frysdöden?

I morse vandrade jag åter ut till åkern och såg snart käpparna som jag

hade satt ned i marken....

 

 När jag kom fram till boet såg jag först endast ett färgglatt gap.

Två av ungarna låg lite apatiska där inne i boet.... nej!....

En jordbit hade fallit ned i boet, så jag petade ut biten. Då kände jag

hur varmt dom hade där inne i boet. Och då såg jag....

....tre oranga gap! 

Yes, alla tre levde ännu!

Pyttepyttesmå grå dunbollar med jättestora munnar!

Nu borde solen värma för att insekterna skulle titta fram så att

Mamma Sånglärka kunde hitta mat till sina små hungriga ungar.

Jag tassade försiktigt hemåt, här gäller det att inte störa alltför mycket.

Lärk-mamman har en strong uppgift framför sig. Det är inte alltid enkelt

att vara mamma med tre försvarslösa dunbollar att ta hand om ute

på en lerig och vindpinad åker.

Och snart kommer stora vidunder brummande på åkern....

 Men lärk-boet är väl utmärkt!

Lycka till små dunbollar, jag önskar er lycka i livet!

Morsdag i regn och .... snö!

Idag den 10 maj firar vi Morsdag här i Finland.

Årets firande är på många sätt lite annorlunda. Vi är mitt uppe i 

en corona-pandemi och så är ju våren också lite ovanlig detta år.

Idag har vi firat lite annorlunda, men vi har i alla fall firat!

Vid ett-snåret kom sonen hem tillsammans med flickvän/sambo. Med sig hade han

den mest fantastiska hortensian! Jag som alltid drömt om just en sådan blomma

blev naturligtvis överlycklig! 

Jag hade lovat bjuda på lunch 

och i år blev det baconinlindade fyllda kycklingfiléer

med potatismos och en grön grönsallad. 

Som tillägg kunde man bl a välja på halloumi och aioli .

Brukligt de senaste åren har varit att vi firat Morsdag tillsammans med sambons mor

och systrar med familjer. Vi har varit fem mammor och massor av barn och barnbarn.

Men så kunde vi ju inte fira detta år, rekommendationerna i dessa corona-tider

är ju att endast tio personer får träffas.

Men sonens farmor hade i alla fall bjudit in oss lite familjevis

till kaffe med havtornscheesecake 

(bakad av L och den var jättegod!) och med annat smått och gott. 

Så vi knallade över för lite "efterrätt". 

Sedan fick ungdomarna lov att åka vidare för mera kaffe och tårta....

Hemma igen fortsatte jag att pyssla om min morsdagsblomma. 

Och har ni sett!

Nu hade regnet övergått till snöfall! 

Vitt på marken denna 10 maj 2020!

(Nej och åter nej: det skall ju inte vara vinter i mitten av maj!)

Mina vårblommor i en av rabatterna såg så här vilsna ut 

där de stod klara inför blomningen - mitt i snön....

Nej, jag ville sitta inomhus och gosa i värmen och här inne kunde jag ju också

njuta av den lilla vackra morsdagsrosen som jag fått av sambon.

 Glad Morsdag till er, alla mammor!

Hur länge skall vi behöva vänta på vårvärmen?

Idag kan jag inte låta bli att undra hur länge vi skall behöva vänta på lite

varmare väder. Så där en 18 till 20 grader skulle ju sitta fint just nu!

Tänk - lite solstol, lite trädgårdspyssel eller varför inte villaliv.... 

med fågelkvitter och kortärmat....

Men nej. Nu vid middagstid har vi 4 grader och snö i luften. 

En sol som gärna skulle vilja tränga igenom molnen (och kanske lyckas så

småningom).... och med en iskall nordanvind (som förhoppningsvis mojnar till kvällen)....

Nu har jag beklagat mig och varit deppig en stund. 

Sädesärlan på en strandsten med kvällssolen i ryggen får ändå förmedla

hopp om värmedagar längre fram (inte så länge som till nästa vinter, för ännu en

varm vinter behöver vi inte...). Meteorologerna har tyvärr siat om en kall

början av maj, så dom får rätt denna gång. Men jag, jag väntar bara

på vårvärmen - eller sommarvärmen....

Vet ni, det är viktigt att alltid ha drömmar!

Vårbruket är i full gång

Så här i början av maj brukar vi starta upp med vårbruket.

Vi är ju s.k. månskensjordbrukare och lever inte på vårt jordbruk, men vi

tycker ändå det är viktigt att ta hand om den jord som tidigare generationer 

har brukat och haft som sitt levebröd. Efter en vecka med vackert solskensväder 

kommer vår lilla jordplätt att vara sådd med både havre och korn. 

Den där riktigt härliga vårvärmen har lyst med sin frånvaro

de senaste veckorna, men solen den lyser och har torkat upp jorden.

Nu är det bara att hoppas att sädeskornen skall få kraft att gro så småningom.

Sambon jobbar tillsammans med en av våra grannar, han har också 

ärvt en liten jordplätt att ta hand om....

Jag har hand om mat och kaffe i dessa såningstider. 

I dag fick det bli nygräddade våfflor med hjortronsylt till förmiddagskaffet. 

Och nu är det dags att sätta på en stor kastrull med soppa 

(man vet aldrig när jobbarna kan ta paus för lite mat

och soppa är perfekt mat att ha i beredskap).

Måsen i solnedgången

För några dagar sedan ville jag se solnedgången vid havet.

Kvällen var nästan molnfri och vinden hade mojnat. 

Jag styrde kosan mot havet. 

Snart skulle solen sänka sig nedanom horisonten...

Ni är säkert många som känner igen bron, Replotbron.

Det var dit jag hade styrt färden.

Men titta, där sitter ju en mås och spejar ut över hamnen!

Och trots att jag går där alldeles bredvid fågeln sitter den kvar.

Helt oberörd över att jag finns där! Märker mig knappast...

Plötsligt känner jag att det är ju måsen som är den intressanta!

Undrar vad den tänker där den sitter.....
Månne den sover? Nej, den rör på sig lite...

 Vill den inte ens kolla vem jag är? Jag med min lilla kamera...

Där sitter den helt ointresserad av både solnedgången och ...mig.

 Det är vårkväll, solnedgång och lite småkyligt.

Måsen har säkert suttit där många kvällar förut, den har sett

folk - med eller utan kamera - komma och gå.

Där uppe på toppen av fiskebåtens lantärna har den funnit sin plats.

Jag bestämmer mig för att inte heller bry mig om måsen.

Jag njuter av solens sista strålar där i fiskehamnen .

Lugnet lägger sig. 

Inte minsta måsskri hörs....

Det fick bli en dag ute i naturen

Söndagen började mulen, 

men runt 12-tiden tittade solen fram och då

kände vi för att styra kosan mot vårt sommarparadis.

Det är just fördelen med att ha ett extra sommarhem på kort avstånd.

(Och att ha bilväg ända fram är ju också framför allt en perfekt fördel

tycker en landkrabba som jag.)

Man kan plötsligt besluta sig för att packa en korg med lite ätbart och så

bara dra iväg. Är det en härlig vårsöndag så är det!

Och då är det sommarstugan som gäller!

I dessa corona-tider är det skönt att vara ute i naturen. Inga stora folksamlingar,

bara två människor och så en massa sjöfåglar som kommit....

Här ute har vi det perfekta stället för att vi skall må gott!

Över landbacken låg ännu molnen, medan vi hade klarblå himmel och

en värmande vårsol.

 På dagens schema hade jag satt lövkrattning. Jag har massor av löv och nedblåsta 

kvistar och grenar att ta hand om. Trots att vi har en naturtomt är det

ändå en hel del arbete, speciellt på våren. Det blev varmt att jobba i

vinterjackan så en och annan paus i solen tog jag väl....

Det är nu alla sjöfåglar har anlänt. Här hade vi "vår" and som simmade med

rekordfart inne i viken. Titta vilka svallvågor!

Här ute har jag petat ned massor av påskliljelökar lite varstans, här

kommer det att blomma i gult riktigt snart....

 

Naturligt eldade vi bastun också och när jag skulle göra mig klar för 

att gå in i bastun såg jag detta knip-par som flöt på i vattnet bredvid bryggan.

Vilken lycka att ha ett sommarparadis! Eller ett naturparadis borde jag kanske säga.

Här ute har vi naturen inpå husknuten. Vi har inga statusprylar där ute,

mest sådant som vi behöver. Där ute får djuren och växterna

leva sitt liv och vi försöker anpassa oss.

Jag kan väl uttrycka mig som så att det är både naturens, djurens 

och vårt sommarparadis. Eller något ditåt....

 

Sköna maj välkommen!

Äntligen är vi inne i maj månad!

Vårmånaden maj.

Efter nattens välbehövliga regn har denna dag bjudit på betydligt

varmare väder. Ingen värmebölja, men inte den ettrig kall nordanvinden heller...

Ute lyser gula solar i dikeskanten och värmen har lockat ut fjärilarna.

Det är så roligt och livgivande att leta vårtecken.

Naturen bjuder alltid på underverk varje dag om våren.

För man går ju runt och undrar vad som kommer härnäst....

I trädgården blommar krokusen. De senaste dagarnas kyliga väder har gjort

att blomningen har varat länge länge, så det tackar vi för.

Första maj firades med kaffe i växthuset och så blev det lite trädgårdsfix. Vi bestämde

oss för att inte inleda villa-säsongen detta veckoslut. Dom lovade ju regn, och vi

kommer att hinna åka ut till villan vid havsviken många gånger ännu denna sommar. 

För vem vet, det kanske blir en varm och vacker sommar.... 

Men först kör vi vårmånaden maj!

Välkommen sköna maj!