Ingen vanlig vinter

I år har vi ingen vanlig vinter. Det är varmare än normalt och det

är mindre snö än normalt. Precis som januari månad har mera än halva

februari varit ovanlig på så många sätt. Den snö vi får regnar bort efter någon dag.

Igår var jag via vårt sommarparadis för att se till husen och för att

se om det fortsättningsvis var högt havsvatten.

Inte minsta snö där ute i sluttningen vid villan.

Ute på fjärden låg en tunn is, och när jag kom närmare

såg jag två pimplare som var ute med sparkstöttingar på isen....

Huu, hur vågade dom sig ut på den tunna isen?

Stigen ner mot bastun, nej ingen snö där heller.

Och bryggan låg kvar, trots att den varit under vatten.

Visst hade det varit högvatten! Stigen nere vid stranden låg under

vatten och den var täckt med en tunn isskorpa. För några dagar sedan hade ju stormen 

Dennis piskat upp havsvatten mot Bottenviken och våra fjärdar i Kvarken hade

 fått sin beskärda del av mera havsvatten. Nu började vattnet dra sig tillbaka

och det hade bildats vackra konstverk vid stranden.

Men aldrig jag skulle bege mig ut på den isen.... 

Vilken konstig vinter!

Tänk att hitta Sunes bror Sven!

Ibland händer det något oförutsett och samtidigt sååå roligt.

Bara så där. 

Och så gör det att vardagen plötsligt blir mycket mer spännande.

Vad som har hänt? 

Jo, i morse hade jag ett meddelande i min blogg e-postlåda.

Marie från Uppsala hade hittat mitt ett blogginlägg från år 2016 där jag berättade om

mina småländska rötter. Och nu berättade hon att hon var släkt med en bror till

"min" Sune. Hon härstammar från brodern Sven på sin mors sida

(och jag härstammar från Sune från min fars sida)!

Och hon kunde också berätta att Sunes och Svens pappa var född i tyska

 Sachsen år 1688 och att han i början av 1700-talet kom som krigsfånge till Småland

och där träffade han Elin. Ja, och resten är historia, som man brukar säga.

Jag vet att jag är i sjätte generationen efter denne Sune och alltså sjunde generation

från Hans Georg (soldaten och ryttaren) som kom från Tyskland. Där ser man!

Tack Marie för ditt brev!

Efter stormen Dennis blev mitt hår kortare

Under söndagskvällen tilltog stormen Dennis här hos oss, vid midnatt

nådde den sin kulmen. Varma vindar svepte in över land och när jag

gick och lade mig hade vi +9 grader där ute. Måndagens e-tidningar var

fyllda med bilder av höga havsvattennivåer och träd som blåst ned i stormen.

Och tänka sig, måndagen bjöd på normala vindar och solsken! Men lämpligt till

 natten mot tisdagen började det blåsa upp igen... men inte så kraftigt denna gång...

Igår ringde jag till min frisör. Nu var det verkligen dags för klippning av ett

bångstyrigt hår... Kan du komma genast, undrade min frissa? Jo men visst!

Här gick det undan. - och vips blev jag presentabel igen!

Som en virvelvind i stormen!

Efteråt passade jag på att åka via ett av de stora varuhusen inne i staden.

Där kollade jag in blomsteravdelningen och alla nya pocketböcker.

Men vet ni, jag kom endast hem en tröja, billig och "bra att ha".

Ja, och så blev det vårens första fröpåsar....

 Jag kände mig som en virvelvind hela jag under gårdagen.

(Inte orkade jag köa för varuhusets kassa heller, det fick 

bli självbejäningskassan....)

Vi väntar på Dennis

Detta veckoslut i februari har varit vått och grått.

Igår, lördag, vaknade vi till ett lätt snöfall, men det övergick

snart till blötsnö och mot eftermiddagen regn. Idag, söndag, då är

det enbart regn som står på agendan. Det är halt och allt det vita som möjligen

föll igår det är numera borta. Det blåser lite nu vid middagstid, men vi

bara väntar på stormen Dennis som är i antågande. Den lär slå till mot

den Österbottniska kusten och lite less är man på dessa stormar....

Så här såg det ut i går förmiddag. Lite blötsnö på marken och i luften.

Grått, grått....

Svärmor bjöd in till förmiddagkaffe. Ingen vill ju jobba ute när vädret är så 

där vått och ruggigt. Hon hade svängt ihop Ris a la Malta också,

försvinnande gott med blodapelsin.... Det blev en innedag igår, massor med

idrott i tv:n och så blev det en hel del broderat på min kudde....

Titta på dessa spår i snön, vem månne har gått här?

Ja, inte är det ankorna i alla fall....

Idag är det som sagt ingen vacker snö kvar. Spåren är borta.

Det får lov att bli en inomhus-dag idag också.

Det lär bli mera tv-tittande, mera broderande och mera kaffedrickande.

Ja, och så blir det till att vänta på den där Dennis som skulle

komma framemot kvällen och natten....

Att göra ingenting

är också att göra något.

 

Jag önskar er alla en fin Vändag!

Idag, den 14 februari, sänder jag en Vändagshälsning 

till alla er som kikar in till min blogg. 

Jag hoppas ni alla får en fin och bra dag

 (precis som alla andra dagar)!

Glad Vändag från mig!

Semestertips: Utkik mot Sverige, Klobbskat

Februari är månaden då jag gärna dagdrömmer och längtar.

Planerar inför våren och sommaren. Vad vill jag göra, vad vill jag uppleva

när sommarkvällarna är ljumma och lockar till en utflykt?

Därför tänkte jag idag tipsa er om en trevlig plats i vår näromgivning

som ni kanske önskar besöka nästa sommar. Vem vet, kanske ni också planerar....

Idag tipsar jag om platsen som ligger längst ut i väster om man

befinner sig på fastlandssidan i Finland. (Åland är ju längre västerut...)

Nu blir det fotobombning från Klobbskat, Replot!

 

Förra sommaren byggdes ett utkikstorn på klipporna i Klobbskat.

Klättrar du uppför trapporna har du en vidunderlig utsikt över

Kvarken-arkipelagen. Här kan du se vår steniga skärgård, havet och

vid klart väder sägs det att man kan se ända till Sverige! 

Det var en kväll i augusti när i klättrade upp i tornet och kikade ut mot Sverige....

Vi såg inte Sverige den kvällen, men vi såg Kvarken och vi såg Valsörarna.... 

och en och annan mås som blev till små svarta suddiga prickar....

 

Här tittade jag nedåt. Visst är det vackert med alla stenar!

Här bredvid utkikstornet finns också Café Kompass, som har sommaröppet.

Båthamn, fiskehamn och även gästhamn finns här ute.

 

 Kvarkens skärgård med stenar, grynnor och öar.

 

Här ute ligger också Kalles Inn, hotell och restaurang osv med de

speciella igloona, som man kan hyra för övernattning. Tänk er att ligga 

här en kväll och se solnedgången i havet eller norrskenet en vinternatt....

För oss bilburna finns en stor parkering och en snygg grillplats. 

Och så finns det mycket natur. Och ett lugn....

Här ute finns även ett micro-bryggeri som gör Kvarken-öl.

Den som vill kan från tornet ta den korta naturstigen upp till Kikanberget.

Här uppe har man också en vidunderlig utsikt. Numera har skogen 

växt sig hög, men förr i tiden spejade man ut över havet

för att se om den råbarkade fienden kom båtledes....

 

Ser ni bäcken där på klipporna? Där kan man sitta och njuta av 

livet och vänta på solnedgången....

Och så vandrar man nedåt till strandlinjen igen för att njuta av

sensommarens dimmiga solnedgång som speglar sig i havet....

Solnedgång över Klobbskat, det är väl värt ett besök!

Ciara och Corona

Just nu är ord på C populära. Som Ciara och Corona.

Ciara är stormen som dragit över Europa under helgen och Corona

är det nya viruset som sprider sig över världen. Båda dessa C-ord

lär kanske vara glömda om några år, åtminstone Ciara som inte blev så

kraftig som många andra stormar - i alla fall på våra breddgrader.

(Men vid 4-tiden i natt hade jag svårt att sova när regnet vräkte ned i

kaskader på vårt tak och det dånade trots att jag kröp under täcket....
och jag visste att sonen skulle ut på vägarna om en halv timme....).

Däremot är Corona-viruset av den mera besvärliga sorten. Ett tidigare
okänt virus som vi mänskor inte är immuna emot och som via dagens Kina
har spridit sig ut över världen. Hur många som smittats och hur många som
dött är svårt att beräkna, tyvärr tror jag att mörkertalet är stort.
I Finland hade vi en smittad turist, men hon är tydligen symptomfri nu,
så för vårt lands del är det för tillfället lugnt.

Lugnt med Corona, precis som efter stormen Ciara.
(Namnger med stora bokstäver för att utmärka orden).