Det får bli hämt-pizza!

Under gårdagen blev jag riktigt våt efter någon timme med skogsjobb.

Och väl hemma var jag helt oinspirerad att ställa mig vid spisen.

Dessutom kände jag ett plötsligt behov av pizza. 

Köp-pizza! 

Där hade vi svaret på enkel matlagning för två hungriga skogstroll!

Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och styrde kosan till närmaste pizzeria.

Det är ytterst sällan vi äter pizza och ännu mera sällan vi köper varma hämt-pizzor.

Men minst en gång per år sker detta och i går blev årets inköp avklarad!

Det här gör att jag kom att tänka på när våra bekantas dotter skulle berätta 

för dagisfröknarna vad de gjort under veckoslutet. Jo, berättade lilla dottern, pappa drack

öl i bastun under lördagen! Oj, oj, sa dagistanterna.... Det var bara det att

pappan aldrig drack öl i vanliga fall och när han för en gångs skulle tog en bastuöl

hade hans dotter uppmärksammat den ovanliga händelsen.....

Så här äter jag min hämt-pizza! Ihopvikt, som en smörgås.

Mums för pizza - och idag har vi några pizza-bitar kvar i kylskåpet,

bara att värma som kvällsmacka. Lätt som en plätt när andan faller på.

(Tur är väl det att det inte blir för ofta och att det inte blir till en ovana!)

 

Runebergstårtor och konsert

Den 5:e februari firar vi landets nationalskald Johan Ludvig Runeberg.

Firar och firar.... vi mumsar i oss Runebergstårtor i alla fall...

I år blev det ändå mycket livligare firande än vanligt,

vi deltog nämligen i Runebergsfesten som SÖS (Svensk-Österbottniska-samfundet)

ordnade på Academill i Vasa. Festen var en del av samfundets 100-årsjubileum

och bestod av kaffe med Runbergstårtor och konserten "Så mycket bättre".

Mörkret hade lagt sig när jag rattade in till staden. Sambon, som skulle uppträda med

körsång, hade åkt iväg tidigare på eftermiddagen. 

När jag kom hade redan mycket folk samlats i foajén och där doftade det

gott av kaffe....

Runebergstårtor i långa banor var uppdukade på tre olika bord. 

Jag försåg mig med en tårta och en kopp kaffe.

Mums! 

Prick klockan 19 började konserten med vackra toner av kvällens orkester

som bestod av ortens skickliga musiker. Det var proppfullt i salen, men jag 

tror att alla fick en sittplats till slut.

Flera österbottniska artister uppträdde med låtar som var "så mycket bättre"...

(ni känner säkert till konceptet från tv:n).

Marcus Granfors med sin gitarr var först ut.

Marianne Sjöström med lite sköna jazz-toner.

Alva Nygård är ett namn att lägga på minnet.....

David Strömbäck sjöng bla om vandringen i naturen.

Singsby sångkör började med en finlandssvensk visa, övergick till dansbandsklassiker

och rev ner lite rock-and-roll och avslutade med gospel. Lyckat koncept!

Kapellmästare Marcus Söderström hanterade en del olika instrument, han

hade också gjort alla låtarrangemangen.

Efter två timmar var konsertaftonen över och alla artisterna och

musikerna avtackades med gåvor till kyrkans utlandshjälp som skulle resultera

i träd, höns, grisar, jordbruksredskap osv. En riktigt fin fest 

med uppiggande och omväxlande musik.

Tack SÖS för en trevlig fest i februari-mörkret!

Hur är det med isen efter en kall natt?

Igår bloggade jag om söndagens isläge och kunde då konstatera

att något stabilt istäcke det finns det inte. Men jag kunde inte

låta bli att undra vad som hänt efter några nätter på minussidan....

Jag åkte ut mot havet för att kolla läget.

Gårdagen var en solig (nåja halvsolig) vinterdag. Det var nästan vindstilla.

Tyvärr åkte jag inte ut till samma ställe som på söndagen, så

jag kunde inte jämföra, men där jag parkerade bilen var det i alla fall

blank nyis (där det dagen innan svallat vatten enligt sambon).

 

Solstrålarna blänkte i den nya isen.

Där i bakgrunden kan man ana Replotbron.

...och så vår steniga skärgård....

Det blåa är faktiskt blank is, inte vatten alltså.

Och där i horisonten kunde man mer ana ä se Svea rike.

Replotfjärden var istäkt igår.

Men med isvallar och bara en tunn isskorpa.

När jag åkte över Replotbron såg jag att vattnet strömmade fritt under själva bron,

men fjärden den såg ut att vara istäkt. Aldrig jag skulle ge mig ut på den isen,

men en och annan pimplare hade i skyddade vikar ändå begett sig ut 

på isen för att fiska...

Söndagens isläge

Här kommer fler foton från söndagen.

Jag ville kolla av isläget när jag ändå var ute på promenad

längs vägen som går ut till havet. Jag svängde in via några avtagsvägar

och kunde notera att isen den är rätt tunn i år.

 

Här var det både en tunn is och öppet vatten.

 

Speglingar. 

(Nästan så man undrar vad som är upp och ner...)

.

Här under vägbron strömmar havsvattnet in och ut och det

fryser sällan till is under själva bron. Men i år var det isfritt långt inne i fjärden.....

Undrar vem som prövat att gå på tunn is...?

Här stannade jagoch såg ut mot havet, och där längre ut var det isfritt.

Och in mot landbacken var det nog ingen fast is heller,

gråblå och "rutten" var den...

Den gamla fiskarbastun låg igenbommad sedan länge, den 

väntade nog på bättre tider.

Nej, isläget är inte det bästa denna vinter (än så länge).

Vattnet har stigit och sjunkit och isen har blivit spröd och tunn.

Det har ju inte varit speciellt många "minusnätter" i januari, trots att
februari har börjat något kyligare....

Vilken tur att man kan stanna på landbacken och inte behöver pröva
årets is (kan jag inte låta bli att konstatera)!

Här tittade solen fram bakom den lilla molnbanken
och visst ville solen spegla sig i vattnet!

Idag, tisdag har vi minus 5 grader och i natt stannade utetemperaturen
på minus 12 grader hemma hos oss. Dessa kölddagar gör säkert
sitt till att isen förstärks när vattnet fryser på.
Men det behövs många kalla dygn för att isen skall bli stark och stabil!
Säger jag som älskar landbacken.....
 

Söndagspromenaden bland diamanter av is

Jag önskad mig solskensdagar i februari och visst har vi fått solsken!

Redan i går skingrades molnen - och nu utlovas högtryck med sol i några

dagar framöver också. Igår skulle sambon via sin skogstraktor

som stod parkerad ute i skogen och då bestämde jag mig för

att följa med för att ta mig en långpromenad längs vägarna 

som går ut mot havet.

Solen sken och regndroppar som frusit fast i trädens kvistar

lyste och blänkte som kristaller.

Frostdimman lekte längs vägen.

Det var rätt halt också (och en hel del trafik), men jag

var försedd med isdubbar under skosulorna och stavar i händerna. 

Så vackert med en solskensdag!

Men vackrast var ändå iskristallerna som glittrade i solen!

Här försökte jag fånga glittret i en stor björk som växte bredvid vägen.

Det är bestämt vackert med vinter!

 

Ett speciellt datum

Dagens datum har idag noterats världen över.

02.02.2020.  2020.02.02.  02022020.

Datumet är ett palindrom, dvs man kan läsa siffrorna antingen

framifrån eller bakifrån, sifferkombinationen förblir oförändrad.

Jag vill förstås också notera detta datum med ett inlägg

så här på kvällskvisten. Dessutom är det kyndelsmässosöndag idag,
bara så att ni vet....

På dagens foto ser ni en järpe, en av våra uppstoppade fåglar.

Det gäller nämligen att hålla koll på dagsläget.....

eller datumläget....

Februari kikar in!

Idag har jag vänt blad i min kalender. 

Idag hälsar vi februari välkommen med ett nytt oskrivet blad.

Årets februari bjuder dessutom på en skottdag, vi har 29 dagar i februari.

Årets februari började grådaskig 

och nu fram emot kvällen bjuds vi på blötsnö mot det våtare hållet.

En kylig vind från syd har rufsat runt i frisyren denna dag.

Idag har vi följt med tv-utsändningen av finska mästerskapen på skidor

från Vörå. Det var spännande tävlingar och det var mycket publik runt spåren.

Vi nöjde oss med att sitta hemma och vi hade gjort en brasa i kakelugnen

så vi hade det dessutom varmt och skönt. Mot kvällen kom sonen och hans sambo

över på mat, kaffe och pratstund. Nu lägrar sig åter kvällslugnet över vårt hus.

Februari har startat och jag hoppas på en fin månad.

Jag hoppas på vinterdagar, massor av solskensdagar och så

hoppas jag på hälsa och trevliga överraskningar....!