Höstvandring längs Iskmo-Jungsund vandringsled

En dag med höstsol, klarblå himmel, en vind som lagt sig till vila - och som

därför var kryddad med hög klar luft -och som dessutom blev maxad med
 en vandring i vår vackra natur -kan det bli bättre?

För mig blev det en höstvandring längs Iskmo-Jungsund vandringsled
tillsammans med en av mina kusiner.

 Välkommen med på en vandring ute i naturen!

Idag bjuder jag på massor av foton (för så blir det när två

fotointresserade är ute på vandring, det blir fotostopp rätt ofta...)

Vi parkerade bilen vid fotbollsplanen och vandrade fram till Vekasundet,

där vi tog vårt första fotograferingsstopp. Här prydde rimfrosten gräset ute

i vattnet och här låg sjön delvis istäckt. 

Både löven och solen lyste gula den dagen.

Så vandrade vi vidare längs de väl upptrampade stigarna.

Över vackra trädrötter och vissna löv.

(Ja, och så en hel del stenar.)

När vi åter kom ut riktigt nära vattnet skrämde vi upp några svanar.

De hade tydligen ätit frukost inne i viken och så kom vi gående

och störde friden. Så det kan gå!

Vandringen gick vidare genom gran- och tallskogen.

Vi hade bestämt oss för att ta en paus vid Kråknäs,så vi vandrade över 

bron som flyter på vattnet. Där uppe på bron är det en så vacker utsikt.

Det var en lyx att avnjuta kaffe med smörgåsar och kaffebröd

i den värmande höstsolen. Ute i naturen smakar allt så mycket godare!

Svanarna kom flygande  över oss där vi satt och att dom har dessa

små insjöar som sitt hemvist det såg man på fjädrarna som låg och guppade i vattnet.

 

Så vände vi tillbaka samma stigar som vi kommit längs.

Höstsolen fortsatte flöda och vi njöt av det vackra vädret.

Vet ni det doftar något alldeles speciellt i en solbelyst höstskog!

 

Jag kunde inte låta bli att fascineras av allt det lilla, men ändå så vackra,

som finns ute i naturen. 

Vi vandrade i några timmar, så nej vi stressade inte på vandringen. 

Vi stannade, vi njöt och vi levde med i den vackra stunden.

Hösten och de vackra speglingarna var så vackra denna höstdag.

Så kom vi då tillbaka till Vekasundet. Trots att det gått flera timmar låg

ännu rimfrosten kvar på spångarna. Men - fortsättningsvis flödade solen och

de flesta lövträd lyste som guld!

Höstens första riktigt kalla natt

Natten mellan måndag och tisdag var riktigt kall här hos oss.

Termometern hade stannat på minus 5 grader, och det är riktigt

kallt för att vara så här tidigt på hösten. Morgonen randades 

solig och härligt krispig kall.

Hela vår trädgård var täckt av rimfrost.

Äppelträdet som nåddes av förmiddagssolen tappade sina löv.

Dagen innan hade det legat några enstaka löv under trädet, men under

förmiddagen stod jag vid köksfönstret och såg hur det regnade ner löv från trädet.

Väl ute kunde jag konstatera att det låg en tjock bädd med gula löv

på marken. Hu, hu här blir det snart dags att kratta löv!

I skuggan nere vid postlådorna lyste tåteln vit. Rimfrosten

klamrade sig fast ända tills solens strålar började värma upp i gräset.

Igår vandrade jag och en av mina kusiner Iskmo-Jungsund vandringsled.

Ännu på eftermiddagen prydde rimfrosten gräset och ute på 

vattnet låg en tunn isskorpa kvar. Även här längs skogsstigarna

hade frosten gått hårt åt lövträdens blad, men ännu lyste det vackert

gult i skogen. Och över allt lyste Moder Sol!

(Mera om den vackra höstvandringen i morgon.)

 

Röd flugsvamp

Den röda flugsvampen är en vacker svamp, det har jag tyckt ända 

sedan jag var barn. Den röda hatten med de vita prickarna är så

tilltalande och lockande. Men, redan som liten blev vi varnade 

för svampen. Den är giftig och tänk om man skulle få kräksjuka,

få hallucinationer eller om man till och med skulle dö på kuppen!

Nej, vi vågade möjligtvis peta på svampen med en kvist .... 

aldrig, aldrig röra vid den med fingrarna....

Och ännu i denna dag är lite rädd för svampen.

Fast visst är den vacker!

 

 

Den röda flugsvampen lyser som ett rött utropstecken i skogen.

När jag googlar kan jag läsa att svampen traditionellt använts som 

insektsgift och som drog. Jag läser också att sibiriska schamaner använde

svampen i ritualer vars syfte var att få kontakt med andevärlden. I Norden 

har svampen använts sönderstött för att fördriva vägglöss.

Nej, svampen får allt växa orörd i naturen, tänker jag.

 För jag behöver varken få kontakt med

andevärlden eller fördriva vägglöss!

Höstens färger och svanar som samlas

Plötsligt ändrar naturen färg.
Och det blir så färgsprakande att man bara hisnar!
Och lika plötsligt blir hösten min favoritårstid! För vad
är vackrare än en höstdag när luften ännu känns behaglig - och så syrerik -
och det sprakar av färger vart än man ser?
Jag säger bara: Jag älskar hösten just dessa dagar!

Häromdagen bestämde jag mig för att vandra ut på slätten för att fota
svanarna som även denna höst har slagit sig ner på våra åkrar för att
äta upp sig inför flytten söderöver. Deras läten förs med vinden när jag
kommer vandrande.

I flockar på tio, och upp till tjugo, går de ute på åkrarna
och pickar i sig föda. Dom märker genast att jag närmar mig och
de blir på sin vakt.

Jag försöker ta det lugnt och söker mig sakta framåt.

De flesta vänder mig ryggen och efter en stund äter de lugnt vidare.
Men alltid minst en av de vuxna svanarna håller vakt.

Höstlig varm rödgul färgprakt.

Natten mellan fredag och lördag föll höstens första snöflingor här hos oss.
Så när jag på lördagen vandrade upp till svanarna låg det ännu
lite snö kvar på skugga platser (och det här var på eftermiddagen!).

Svanarna hade kommit tillbaka till åkrarna och de var än mer
uppmärksamma när jag kom vandrande.

 

Ännu stannar flocken med svanar på våra åkrar, flera ungfåglar bär den
gråa fjäderdräkten. De har en lång flygväg söderut och det gäller
ju att de växer till sig ytterligare för att klara flygäventyret.
Men så länge svanarna finns kvar ute på slätten, så länge behöver vi inte
heller bekymra oss för vintern....

Jag vandrar vidare och kan inte låta bli att njuta nu heller.
Hösten är vacker!

Och den är färggrann!

Downton Abbey som långfilm

Härom dagen var jag på bio tillsammans med mina barndomsvänner.

Vi såg den nya filmen "Downton Abbey". Den brittiska serien har rullat

på tv i många år och jag har förstått att det var många som gillade serien.

Jag hörde till dom som inte såg serien (jag följer sällan med tv-serier).

Men nu skulle vi då gå på bio och vi valde  filmen "Downton Abbey"!

Vad tyckte jag då om långfilmen?

I början av filmen hade jag som novis lite svårt att hänga med. Vem var vem och 

varför skrattade delar av biopubliken runtomkring mig åt vissa repliker?

Jag satt faktiskt också och suckade åt herresätets tinnar och torn och de

ofantligt stora rummen med finklädda te-drickande damer och herrar.

Det kändes så otroligt långt borta från min vardag. Betjänter och fina bjudningar...suck.

Och egentligen var också storyn banal, det kom nämligen ett brev från det brittiska

hovet där kungen och drottningen meddelade att de skulle komma på besök 

till Downton Abbey. Det skulle bli en övernattning och det skulle

hålles en parad i samhället. 

Filmen fortsatte 

och allt efter jag kom in i storyn var det något som ändå fångade mig.

Det var hur man porträtterade människorna i filmen. Hur betjänter, tjänstefolk men även

hur herrskapsfolket tog sin an uppgifter och utmaningar. Att alla har sitt värde,

att alla har sina problem och att alla måste ta sig an sin egen framtid.

Ja och så kändes det som att detta var en verklig feel good-film.

Med lyckligt slut, eller egentligen flera lyckliga slut (nästan).

Så visst, jag rekommenderar filmen, just för att jag älskar filmer som berättar 

om människor och livsöden. Och när jag nu för en gångs skull ser en långfilm

(ytterst sällan jag tittar på film även via tv eller andra medier) så skall 

det var en film som framkallar ett leende på läpparna när filmen slutar.

Det skall kännas att filmen ger något inombords.

Höst i staden

Tänk att hösten också har kommit till staden!

Ny lyser esplanadernas lönnar i rött och gult, mycket tjusigt.

Här följer några foton som jag snabbt knäppte för någon dag sedan.

Det var en mulen och kulen dag.

Mulet ja, men trädens vackra färger piffade upp i allt det gråa,.

Sommarens vackra blomsterplanteringar är ännu vackra här inne bland höghusen.
Fast frågar ni mig, så tycker jag att träden är vackrare.

Frihetsstatyn vid torget.
Idag känns det betydligt kallare, och tittar man på väderprognoserna
utlovas snöfall även här hos oss.... Lite för tidigt känns det ju,
men det är väl bara att se vad som händer.

Välkommen oktober!

För att riktigt understryka att vi idag har första oktober bjuder

vädret på gråmulet och regnskurar. Det är ett typiskt höstväder.

 Med murriga färger ute i naturen och med mysiga lampor som lyser inomhus.

Oktober är månaden som brukar bjuda på älgjakt 

för sambon och trattkantarell- och tranbärsjakt för egen del.

Jakttider alltså!

 

 

 Tänk så mycket man har att se fram emot!

Jag gjorde en rundvandring igenom byn mellan regnskurarna och kunde konstatera att 

de första löven lyser gula på marken, men visst är det ännu långt

kvar till de kala lövträdens tidevarv. Så här på hösten brukar jag alltid tänka

 att allt har sin tid.

Ja, allt har sin tid.

Därför gäller det att njuta av stunden.

 Av nuet.

Njuta.

Som när svärmor ringer och säger "Varsågod på mat!".

Eftersom jag har världens piggaste och snällaste svärmor är det en fröjd att

en helt vanlig dag bli bjuden på massor av god mat. Ugnslax med potatismos och

kokta morötter, rödbetssallad, grönsallad, rårörda lingon och förstås

hembakta morotssemlor. Med ugnsäpplen med vispgrädde till efterrätt....

Så här sitter en lite för mätt bloggerska och smälter maten.... och njuter.

När jag gick hem kunde jag inte låta bli att fota hennes blomsterprakt

i farstun. Här blommor ännu ett överdåd av pelargonier, flitiga lisa och

en vacker röd bloddroppe. 

Välkommen oktober, du har börjat på det bästa sättet!