Byafesten 2018

Sedan några år tillbaka har det åter årligen ordnats Byafest här i byn.

Det har blivit en tradition att mitt i vintern anmäla sig till festen för att få skratta

 bort en helkväll tillsammans med andra bybor och njuta av massor av

god mat och dryck (drickat får man ta med själva, så där får var och en välja inriktning).

Det här är en sluten tillställning - och alltid med bindande anmälan.

I två dagar hade sambon (och jag på ett litet hörn) turats om med några andra att

elda i den stora kaminen inne i festsalen för att göra hela hembygdsföreningens 

utrymmen varma och festklara. Och så i lördags var det så äntligen dags!

Redan ute vid vägen spred facklor ljus och ett härligt sorl mötte oss 

inne i en den varma lokalen när vi kom!

Efter välkomstskålen och lite prat av hf-ordföranden blev det så dags
för alla att hugg in på den goda maten!

Maten är via catering och i år bestod den av olika sallader, grisfilé med pepparsås,
 potatisgratäng och varma grönsaker. Här ovan ser ni min välfyllda tallrik
och som ni ser - här var en hungrig festdeltagare! Mellan tuggorna sjöng vi
en hel del snapsvisor och sorlet var ganska högljutt i festsalen.

 Mellan huvudrätt och efterrätt ordnas som brukligt P-r-o-g-r-a-m.
Varje år utges ny utgåva av byns eget årsinfo som kallas Facklan.
 Att det heter just Facklan har sitt ursprung i tidigare
årgångar av byainfon, en gång i tiden trycktes t.o.m. häften upp till försäljning.
Facklan har som sagt långa traditioner här i byn, kanske rent av såg detta forum
dagens ljus på 1930-talet, vem minns?
Kvällens rubriker av Facklan ser ni ovan. Uppe på scenen stod konferenciern och
han visade bilder och - Årets Nyhet: F-i-l-m! - på en duk som spänts upp från väggen.
Det vill jag kalla utveckling! Först uppläsning, så tidning, databilder, nygjorda bya-filmer
och ja, vad blir det nästa år?..!
 Byafestens höjdpunkt är alltid Facklan-informationen.
Alltid lika fenomenalt roligt!
I år fick vi verkligen skratta! Här fick vi bl.a. veta om hur flitiga
renoveringsjobbarna hade varit - och då visades bilder på byns jobbare som stod och
hängde med händerna i byxfickorna - ja, för att inte tala om deras idoga jobbande för
kaffe och bulla .... Och så fick vi ta del av hur välstädat och fejat det hade
varit i lokalen - allt medan man visade hur byggjobbarna var täckta av damm....

  
I våras var vi bybor på en busstur till Kyrön  Distellery. Byns förening har fått Leader-pengar
(dvs EU-pengar) för renoveringen  av lokalen och vi ville besöka andra som också
fått del av EU-kakan. Lämpligt hade distelleriet i Storkyro även fått bidrag så vi fick oss
ett trevligt studiebesök till ett av världens främsta tillverkare av gin (Napue gin
gjort på råg har fått flera internationella utmärkelser).
Nu hade dom visst fått inspiration av vårt besök och gjort ett nytt gin-märke också ...

Byns tv-reporter hade också intervjuat byns nya ishockeyproffs. Byn har ju
vintertid en isbana som byn själva underhåller. Här skrinnas det flitigt vintertid,
både barn och ungdomar och som sagt de nya proffsen... och vi märkte
att vissa är mera frispråkiga än andra....
En fin film inspelad en av de få vinterdagarna med sol här i byn, tjusigt!

Vår by är också känt för sina MC Angels (fast själva kallar dom sig för moppe-pojkarna
eftersom dom vurmar för gamla mopeder). Ni vet, sommartid knattrar dom ut på
rundtur alla på rad och sprider skräck - eller förtjusning - där dom drar fram.
Vintertid servar dom sina klenoder, som vilket mc-gäng som helst....

Dom här pojkarna, som alla räknar sig som pojkar fast dom av någon konstig
anledning vid det här laget passerat 50, har väckt intresse långt utanför byns
gränser -ja, ända till Petsmo!
Vi fick se en film där Elin drömde om dom snygga mopederna eller var det
pojkarna.... Efter filmen står hon plötsligt livs levande uppe på scenen...

och visst fick hon dom tuffa mc-knuttarna att resa på sig i festlokalen och
visst utverkade hon både kramar och telefon-numror.... Helt fenomenal
teaterprestation Elin eller U!

Vi fick oss också till livs översättning av olika dialektala ord/uttryck som används i byn.
Det är många som är inflyttade till byn, många har förstås andra dialekter och
det är många som har finska som modersmål och då kan ju den här byns
viktiga ordförråd vara omöjliga att begripa. Eller hur det nu var?
Slutligen kan jag avslöja att vissa av kvällens rubriker hade sin förklaring i
kommentarer på byns FB-konto. Det gällde liksom att följa med på nätet....

 
Så blev det dags för kaffe och efterrätt allt emedan sorlet i lokalen  nådde nya höjder.
Efterrätten hade förenings driftiga kvinns gjort själva och den smakade utmärkt!
Så var det dags för några av byns ungdomar att bjuda in till lekar i sann studentikos anda.

Först behövdes fyra frivilliga personer. Vinnaren skulle få en stor kartong med
något drickbart....kartongen visades upp flera gånger....
Två damer och två herrar lovade ställa upp. Först var det en
Dobi-doo tävling (vi tjöt av skratt....) och sedan följde en dricka-med-sugrör-och-blåsa-ut-ljus-
 tävling och efter mera skrattsalvor  korades En Vinnare. Vinnaren fick den åtråvärda
stora kartongen som innehöll något drickbart -  det visade sig vara den minsta
 pyttelilla flaska man sett.... Men innehållet var drickbart!

 Inför ungdomarnas nästa programpunkt utdelades en plastpåse som innehöll
diverse förunderliga saker. Med i påsen fanns en sångtext på "Fula Bettan" med
melodi Pippi Långstrump. Det visade sig att medan vi sjöng skulle vi först
ta på oss hatten på huvudet (plastpåsen), sedan de två papptallrikarna (som öron), de två
sockerbitarna (nya framtänder) och till sist de två snapsglasen (till nya ögon)
- och där såg jag inte längre sångtexten.... och dessutom skrattade jag så mycket
att jag inte kunde sjunga. Bara en titt på sambon räckte... Det blir inga foton av oss
som utklädda Fula Bettor, den glädjen förbehåller jag oss festdeltagare emellan...
Vid det här laget var jag riktigt sjuk i  magen av allt flabbande.
Som en av de sista programpunkterna kunde så festdeltagarna
kasta slant mot en stor flaska god konjak. Det här är en programpunkt som alltid lockar
storpublik, men det är då jag brukar gå runt och prata lite för jag är varken intresserad
av tävling eller konjak. Kvällen avslutades med dansmusik och nattamat för den som ville.
När sambon och jag vandrade hemåt i natten kunde vi båda konstatera att det
hade åter igen blivit en lyckad byafest!

När det är olika nyanser av grått

Om solen inte lyser utan molnen flockas på himlen då är det

rätt mycket grått och vitt nu på vintern. Eller egentligen är det endast olika

nyanser av grått, för riktigt vitt blir det inte förrän solen lyser.

Häromdagen när vi var ute i skogen knäppte jag några foton.

Skogen är så vacker i vinterskrud, men särskilt färgrikt är det ju inte.

Ett foto med lite färg fick jag och det är när jag fotade fönsterrutan

på vår sommarvilla... och inte ens det blev särskilt färgstarkt.

Vackra iskristaller på en fönsterruta.

Här följer några fler färglösa foton från samma dag.

 

Det är härligt att vistas ute i skogen.

Luften är ren och klar. Lite kyligt, så att det kniper i näsan.

Och lite så att jag tycker att jag är riktigt rik

 som får bo i en så vacker del av världen!

Lite bak och fram

Tänk så allt ser annorlunda ut när man plötsligt vandrar den vanliga vägen

men från andra hållet. Det är som om allt det vanliga blir till något nytt.

Igår valde jag att vandra omvänt. Jag gjorde inte som jag brukar....

Efter en natt med ny pudersnö tittade solen fram på eftermiddagen. När jag gick

ut började jag med att vandra längs grannens traktorspår och kom ut till ungefär

mitten av min normala promenadväg. Åt vilket håll skulle jag nu fortsätta?

Jo, jag bestämde jag mig för att gå hemåt i precis motsatt riktning mot

det jag alltid väljer. Omväxling förnöjer!

Här låg nattens snö kvar i hallonsnåret vid en skogsdunge.

På vissa ställen lyste solen och på vissa ställen blev det blå skugga.

Pudersnö i träden och ingen trafik längs min skogsväg.

Tänk så vackert när det är sol på vintern!

Ute på slätten är skuggorna blå.

En av våra grannar är ute med traktorn och skrapar bort snön längs vägen.

Får jag välja kunde det vara ny vit snö och solsken varje vinterdag.

Nå, nu är det ju inte jag som bestämmer så då passar jag på att njuta när vi 

fick just en sådan bedårande vacker vinterdag.

Trots att min promenad blev lite bak och fram.

Förnöjsamheten

Idag tänkte jag skriva om förnöjsamhet, men jag hittar inte på

någon bra början.... och det är rätt svårt med själva innehållet också....

Nu har jag börjat på flera inlägg och sedan raderat ut och börjat om på nytt....

Skall det nu vara så svårt?  Förnöjsamhet som är ett så vackert ord.
Förnöjsamhet samma som anspråkslös, nöjd med litet, förnöjd, glad.

Jag vill ju bara säga att ibland måste man förstå att vara förnöjsam.  

Som det att vara vänlig, bara för att det alltid är möjligt och att vara optimist,

bara för att det känns bättre för en själv.

Som det att ju mer man bryr sig om andras välbefinnande, desto bättre

mår man. Och borde jag kanske tillägga att det kan bli en riktig lyckoträff att

man inte får allt det man vill ha. Med det vill jag inte säga att man inte skall försöka

nå sina mål, för att sikta mot himlen och nå skogstopparna, det kan bli lyckan.
Lyckan finns kanske där halvvägs. Utan att man behöver förta sig.
Utan att förta andra och utan att gapa för stort.

Dagens inlägg illustrerar jag med ett foto av en ljuslykta, som har varit

mina föräldrars. Nu står den hemma hos mig och sprider gemenskap till en annan

tid som var för länge sedan. Som ett band mellan generationer.

Vintersolen lyste in igenom fönstret och skapade en skugga på väggen.

Det blev en stund av magi, en lugn stund med solljuset som sakta sökte sig 

vidare längs väggen. Allt medan jag satt och var tacksam över att jag inte behövde
bry mig det minsta om oron på börserna världen över och att jag inte behövde
få magsår för att jag kanske valde fel vid ett givet ögonblick. Nu kan jag
ta det lugnt, vänta ut oron och kolla in att dagen ändå visar gröna siffror....
 Till sist vill jag ännu en gång dela med mig Darai Lamas visdomsord:

Människan offrar hälsan för att tjäna pengar,

sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.

Hon är så angelägen om sin framtid

att hon inte njuter av nuet.

Följden blir att hon inte lever i nuet

och inte heller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig skall dö

och så dör hon utan att någonsin ha levt.

Jag upprepar ordet. Förnöjsamhet.

Runebergsdagen

Den 5:e februari är Runebergsdagen, det är sedan gammalt.

I dagstidningen läste jag dock att det är lite osäkert om Runeberg föddes

den 4:e eller den 5:e, men att han såg dagens ljus i Jakobstad det lärde jag

mig redan i första klass. Johan Ludvig Runebergs far var sjökapten, och han hämtade hem

böcker från Stockholm, medan det berättas att hans mor var bra på att berätta historier.....

Av denne gosse blev sedermera en lärare, journalist, nationalskald, författare

och präst, en man med många järn i elden alltså. Runeberg var berömd under sin livstid

(och han dog år 1877 i Borgå). Det är han, Johan Ludvig, som skrev texten till vår nationalsång 

"Vårt land, vårt land", för övrigt var det den dikten som inledde boken "Fänrik Ståls sägner".

 Men han skrev också många andra oförglömliga alster, tex "Högt bland Saarijärvis moar".

Runebergsdagen till ära hade jag sovmorgon i morse.

Det var ljust ute när jag pallrade mig upp ur den sköna sängen. Ute över slätten

låg en tunn frostdimma, termometern visade - 15 och man kunde redan då ana solen.

Det skulle bli en blå-vit dag igen! 

En vinterdag när snön knarrar under fotsulorna och

 kylan kniper i kinderna och gör dom röda som juläpplen.....

Denna Runebergsdag bestämde jag mig för att åka in till staden, den som

jag så sällan besöker numera, trots att den ligger endast någon kilometer bort.

Efter att ha inhandlat två par långbyxor ringde jag sonen, som var både

studie- och arbetsledig denna dag och frågade om han ville ha Runebergstårtor 

eller fastlagsbullar. Ok, han kunde koka kaffe om jag tog med mig

fastlagsbullar.... jo, så kan det gå även på en Runebergsdag!

Efter kaffetåren åkte vi ut en sväng i det underbara men ack så kalla 

vintervädret. Vi åkte över Sundom-bron och blickade ut över isen

mot staden Vasa, som dagen till ära var klädd i rimfrostskrud.

Här mellan tallarna syns Tropiclandia (med de varma inomhusbassängerna).

Sundom-bron och bakom spyr Vaskiluodon Voima ut vita rökpuffar när de

produceras el och fjärrvärme för att värma upp staden denna kyliga dag.

Så åkte vi vidare; in igenom staden och ut till stadsdelen Brändö och ännu en

gång stannade vi ute vid det frusna vattnet. Här såg vi några bilar som 

körde på isen och det var flera flanörer och skidåkare som hade sökt sig ut

på isen för att få en stunds avkoppling ute i solen.

 

Innan vi sökte oss tillbaka till sonens "kämppä" körde vi ut till Smulterö. 

Här i hamnen var flera bilar parkerade, de flesta hade sina hundar med sig 

och hundarna lekte ystert kring i snön.

Jag ville bara njuta av den vackra vinterdagen....

Här till höger syns fd Ångkvarnens silosar som snart skall rivas och ge plats

åt nya bostadshus.

Klockan hade hunnit bli halv fyra på eftermiddagen och solen började göra

sig redo att ta farväl av denna Runebergsdag. Vi körde sakta igenom

staden och såg på de sista solglimtarna för dagen.

Bilarna är på väg ut ur staden, på vår sida av esplanaden var vi "herre på täppan"....

Jag var hemma snäppet efter 16 och solens sista röda strålar lyste

 upp trädtopparna. Runebergsdagen blev en vacker dag med vyer 

av gnistrande snö och is. Precis som en fin februaridag skall vara!

Äntligen solen - men oj så kyligt

Efter dagar, veckor - ja, månader - har vi idag haft en molnfri dag.

Solen hade ju inte alls försvunnit! Den har trots allt kanske funnits där hela tiden,

men först idag fick vi beviset på att den finns kvar.... På riktigt, inte bara i drömmen....

Idag har vi alltså haft en vacker vinterdag med blå himmel utan ett endaste moln!

Med solen kom också kylan, det kändes riktigt kallt när jag var

ute på min promenad. Snön knarrade under fötterna, precis som det skall

göra på vintern.Skönt med en riktigt vacker vinterdag tycker jag!

Domherrarna satt uppe i en björk och solade sig i kylan.

Tänk så vackert det är med blå himmel.

Blått och vitt.

Inte varje dag denna vinter jag har kunnat kisa mot solen ....

Inne hos ankorna har det blivit kallare och kallare. På fönsterglasen har det 

bildats iskristaller, numera är fönstren helt istäckta.

Men ankorna klagar inte över lite kyla. Helt säkert väntar de ändå på vårsolen

och de drömmer troligen om att få gå ute på gården utan att frysa som sina ankfötter.

Kalla vinterdagar vill de ha massor av mat och jag får också lov att se till

så att deras vatten inte fryser. Våra tre ankor är överlyckliga när jag

tittar in till dem med lite varmt vatten. Oftast har jag med mig lite grönsaksrester

så här vintertid och så får de picka i sig minst en skopa havre och lite ankfoder

så att de håller vinterkylan stången.

Domherrar förser sig med solrosfrön

I natt har vinden härjat kring husknutarna och jag tvingades lyssna till

 knäppande och knakande ljud i huset. Ibland hördes det som ett inbrott nere

i köket.... var det inte dörren till ett köksskåp som öppnades och stängdes?...

eller höll någon på att montera ner köksfläkten?... och vem dunkade i ytterväggen

ute mot vägen?... Usch, min skönhetssömn stördes under natten!

Nattliga vinterstormar är inte önskvärda!

När dagen grydde avtog stormbyarna, men att det blir mera busväder

med snöfall framåt kvällen det känner jag i hela kroppen!

När jag avnjöt mitt förmiddagskaffe satt jag och tittade på två domherrar som mumsade

på solrosfrön från vår fröautomat. Det höga huset som innehåller solrosfrön har

sett sina bättre dagar, automaten blåste nämligen ner förra vintern och fick sina törnar.

Men småfåglarna ser inte ut att bry sig.

Där mot vedlidret sitter han, domherrehanen, och mumsar i sig frön.

Lite burrigt kallt idag igen ser han ut att tycka.

 Men solrosfrön är mumsigt på vintern!

Under fröautomaten sitter en annan röd domherre. Vinden eller han där uppe

har lyckats tappa, eller kanske sprida ut, en hel del frön i snödrivan på marken. 

Nu passar fåglarna på att förse sig, de vet ju inte hur nästa vinternatt 

kommer att bli.

Ibland sätter sig en av fåglarna i ett träd. Nästan alltid med ett frö i munnen.

Det är skytteltrafik till och från fröautomaten. Och så lika plötsligt

som fåglarna kom så försvinner de in i barrskogen.