Vår by i utveckling

"Förr stannade man och lyfte bort ett träd som fallit över vägen

och så fortsatte man färden. Senare började man stanna vid

trädet och ringde till brandkåren som kom och flyttade på trädet.

Nu för tiden stannar alla och funderar varför ingen gör något åt saken."

 Kanske vore det bra att återgå

till det gamla.

 I går hade vi samling här i byn och alla bybor, som ville komma, bjöds på gratis 

kaffe och tårta i byns "lokalin" och dessutom försågs vi med riklig bya-information. 

Nu jobbas det nämligen för utveckling i vår by - av byns egna innevånare!

Vår by är rätt liten till ytan. I början av 1900-talet bodde här omkring 200 personer,

det var en rätt typisk österbottnisk bondby med gröna ängar och röda stugor.

En landsväg gick (precis som idag) igenom byn, i söder sökte sig vägen vidare in till 

staden Vasa och i norr var vägen den enda förbindelsen vidare ut till de två kommunerna

i skärgården. Med åren drogs en ny väg ut till öarnas färjfäste och skärgårdsborna och 

sommarstugeägarna där ute på öarna körde inte längre längs byns landsväg. Vår by

 blev med den nya vägdragningen inte längre så synlig för många - som den en gång varit.

År 1924 grundades en ungdomsförening här i byn  och år 1927

 invigde byborna den nybyggda ungdomslokalen. Lokalin har sedan dess

varit en av byns fasta punkter för de flesta bybor. Här har byns ungdomar (och äldre) träffats
och de har talkojobbat.  De flesta har på ett eller annat sätt arbetat för föreningens bästa.

Ungdomsföreningen har, för det mesta, fört en livlig verksamhet under alla år, men på

1990-talet stagnerade engagemanget och föreningen ombildades till en hembygds-

förening. Föreningen har de senaste åren ordnat olika fester, föreläsningar, marknader,

soppdagar (marthorna), loppis, pidrokvällar och erbjudit lokalen för dag- o kvällsverksamhet 

av olika slag. Fast egentligen har föreningen främst sett till att huset, lokalin, inte har förfallit.

Under de senaste årtiondena har vår by växt till sig rejält, inte till ytan utan

vi har blivit så många fler. I dag bor runt 650 personer i byn (vissa siffror visar 737)

och här i byn planeras ytterligare bostadsområden. Så jo, byn växer! Vi är en by med fler barn än

pensionärer och idag är 30% finskatalande, medan det för femtio år sedan var

en rent svenskspråkig by. Vår by är helt klart en by i förändring.

Nu har den nya styrelsen i hembygdsföreningen ansökt och fått bidrag för

utvecklings- och investeringsprojekt för byns bästa. Under åtminstone två år framöver

 har nu byborna möjlighet att aktivt utveckla den egna byn. Hembyn.

Förutom att vi gör något för byn har vi alltså möjlighet att lära

 känna varandra. Det kommer att bli olika projekt över både språk- och

åldersgränserna. Bland annat skall lokalin få sig en ansiktslyftning, det kommer

att ordnas fritidsaktiviteter, bättre marknadsföring i olika medier, byaresor

och workshops om byns smultronställen. Och som grädde på moset kommer

byn att fira Finlands 100-åriga självständighet den 6.12.2017 med en fest i 

en nyrenoverad lokal. Det är med andra ord mycket på gång i vår by,

det är helt enkelt massor av framtidstro. Utveckling är ordet för dagen!

Så spännande! Och nu ni, nu skall vi alla bybor jobba tillsammans!

Vi skall gemensamt flytta bort det omkullfallna trädet!

Kallt och rimfrost i november

Det är många år sedan vi hade så här många minusgrader i 

början av november. Och det kalla vädret skall tydligen hålla i sig

i åtminstone en veckas tid, det gäller att vänja sig...  

Huu, så kallt helt plötsligt!

I morse var det skönt att kura inomhus, men vid middagstid gick 

jag ut på en frisk promenad i det soliga vädret. 

Rimfrosten hade lagt sig över bygden, men en liten ettrig kall vind

och en kall sol gjorde sitt bästa för att undanröja froststjärnorna.

Ute på slätten var det rätt kyligt - och vackert!

 

Vi har ingen snö som täcker marken, så kylan tränger ner i jorden just nu.

Det frasade i de vissna grässtråna när jag vandrade åkervägen fram.

Vattenpölarna hade frusit till is och ovanpå isen glittrade vackra

iskristaller. När jag sedan kisade mot solen såg jag alla vita

snöstjärnor som ändrade färg, i rött, gult och blått.

Rimfrost och blå skuggor.

Kallt är också vackert, i alla fall i solsken!

När jag gick inne i skogen låg miljontals vissna löv längs stigen.

Det frasade, prasslade en stilla melodi när jag satte min fot 

bland löv och mossa. En stilla dag i skogen.

Denna kalla novembersöndag var så vacker att jag nästan inte ville

gå hem igen. Men med röd näsa och kalla fingertoppar var det skönt 

att komma hem till ett varmt hus och eld i kakelugnen.

Välkommen vinter (trots att du kommer tidigt)!

Alla helgons dag 2016

En av årets mest stämningsfyllda helgdag är enligt mig 

alla helgons dagen (Jo, det finns julaftonen, juldagen, midsommaraftonen

och självständighetsdagen som är så där riktigt stora men sedan kommer

morsdag och alla helgons dag på en framskjuten viktig plats, tycker jag).

I dag har vi firat just alla helgons dagen, en dag när vi tänder ljus

för våra kära som inte längre finns ibland oss.

I kväll åkte vi till den kyrkogård där sambon har sina anhörigas gravar.

Vi möttes av ett hav av ljus som lyste i mörkret! Vi tände våra ljus och

gick runt kyrkogården och beundrade allt det stämningsfyllda vackra.

Och kallt var det, vi har hela minus 10 nu i kväll.

Det var många ljus som brann och jag gick och tänkte på alla

de som fått en varm tanke denna dag.

Tidigare i dag hade vi varit till min barndoms kyrka där vi tände ljus

på mina anhörigas gravar. Jag stod som vanligt en lång stund 

vid mina föräldrars grav och "pratade" med dem, 

jag kände tryggheten innan det var dags att säga hejdå 

för denna gång.

Denna natt lyser så många ljus!

Hösten i växthuset

Jag har ett litet växthus där jag sommartid odlar tomater, gurkor och annat gott,

men när hösten kommer brukar jag städa bort sommarens grödor.

Vintertid brukar växthuset bli ett litet lager med tomma blomkrukor,

tömda vattentunnor, gamla jordpåsar och allt möjligt annat.

Nu i höst har jag också satt solrosor på tork där inne.

Stora och små blommor ligger nu lite överallt.

I dag när jag kikade in i växthuset såg jag massor av spår av 

möss uppe på den här trälådan.

Mössen har haft kalas på mina solrosor! 

Det var ju tänkt att vinterns fåglar skulle få ha kalas på solrosorna,

inte mössen....

 

Vitsvanshjortar i kvällningen

I går kväll när jag var på hemväg upptäckte jag några hjortar som betade

på en äng en bit från vägen. Jag stannade bilen och vevade ner rutan

för att kunna fota de små liven. Solen var i nedåtgående och

skymningen började göra sig gällande. 

Fyra stycken vitsvanshjortar. Det såg ut att vara två vuxna och två kid.

De vita bakdelarna signalerade i den tilltagande skymningen.

De två vuxna djuren kände att någon fara lurade (kanske kände de

vittringen av mig igenom det öppna bilfönstret?) och började söka sig in

mot skogen. Och visst ser ni också det vita på marken, höstens första snö.

De två kiden höll tätt ihop, den ena kollade in sin mamma medan

den andra lugnt betade vidare.

Tvillingarna gick mot mamman och de höll sig tätt tillsammans.

Ett härligt ögonblick vid en landsväg blev gårdagens stora behållning.

För visst var det vackert att se de vilda djuren ute i naturen.

Mörka kvällar

Jaha, så fick vi mörka kvällar då igen!

Jag tycker att det märks otroligt väl att vi gick över till normaltid i söndags.

Och den hela timmen som kapades kvällstid har jag då inte uppmärksammat 

på morgnarna. Nej, det blev så att jag tycker att dagarna helt enkelt har

blivit kortare. För jag stiger ju upp när det är ljust/ljusnar ute.... (jag har nämligen

numera den förmånen att jag inte behöver ha en väckarklocka som

alarmerar att det är dags att vakna) och så försvinner solen

 minst en timme tidigare.... Så vart har den där timmen försvunnit? (hihi)

 

 

Nåja, den här veckan har jag i alla fall kunnat krypa upp

i min skönaste fåtölj och tända golvlampan en timme tidigare.

 Och det är inte mig emot!

Jag har kunnat gosa in mig i en skön sittställning och fundera på vad roligt jag 

skall hitta på som kvällsjobb. Det är inte alls dumt....

 

 

Det är nu jag antingen kan bestämma om jag vill läsa en god bok,

rådbråka ett krångligt korsord eller helt enkelt googla något

intressant på datorn. Eller så något helt annat, förstås.

Hela den här veckan har jag dessutom kunnat njuta av

min vackra kaktus som blommar så överdådigt just nu.

Nåja, jag älskar min sköna sittplats och här kan jag gärna bli

sittandes en god stund. Egentligen är det ganska skönt med mörka kvällar!

 

Välkommen november!

Livet rullar vidare och idag får vi välkomna november.

Höstmånaden november som av många upplevs som grå och trist.

Jag kan delvis hålla med om det - men november är samtidigt så underbar!

Det är nu man kan gosa in sig inomhus, om man inte vill vara ute i den

krispiga och friska höstluften.

Det är i november man får längta efter vintern - och nästa vår!

Det behövs en lite trist november för att man sedan till fullo skall kunna
njuta av ny vårgrönska. Det där med årstidernas glädjeämnen, ni vet.
Välkommen november!

 

 Denna dag får det bli lite inomhusbilder.
Ett höststilleben.

I en skål ligger höstens få prydnadspumpor, några tallkottar

och en knippe röda lönnlöv.

På bordet har jag också mammas kaffekoppar. Dessa kaffekoppar
köpte hon när hon någon gång på 1960-talet åkte färja över till Umeå.
På den tiden var det riktigt stort att åka över till Sverige för att handla.

Kopparna använde vi först som finkoppar, alltså endast till fest eller
möjligen till söndagskaffet. Någon som minns dessa koppar?
Nu är jag stolt ägare till dessa romantiska koppar som efter att de med
åren nedgraderades till vardagskoppar åter har upphöjts till finkoppar!

PS. Idag fick vår båt komma in i båthuset!