Höstlovsminnen

Här i våra trakter är det skolornas höstlov denna vecka, vissa skolor är

stängda i några dagar och andra hela veckan. Hur långt höstlov barnen har beror på 

i vilken kommun man bor. I vår kommun är barnen visst lediga i tre dagar.

Så idag, på höstlovets första dag, har jag gått runt och drömt mig bort till den tiden då vi

också hade höstlov här hos oss. När sonen var ledig från skolan brukade jag också ta

ledigt från jobbet (det är något år sedan). På höstlovet brukade vi ofta resa bort tillsammans.

 Sonen och jag brukade ta tåget till någon finskspråkig stad och så bodde

vi på hotell. Ibland satsade vi på badhotell, men för det mesta checkade vi in på

helt vanliga hotell, men vi beställde alltid rum med badkar! För vi älskade båda

att tappa upp ett varmt bad när vi höstfrusna  kom in på hotellrummet efter en hel dag

 i en ny stad. Våra dagsprogram bestod bl.a. av museibesök, en och annan djurpark 

eller upplevelsecenter har också stått på programmet och så brukade vi satsa på

 massor av god mat. Åh, vad jag längtar tillbaka till den tiden!

När det nu inte blev någon höstlovsresa detta år så fick det bli fönstertvätt istället. 

Visst har livet blivit tråkigare. Fönstertvätt....

Så - visst skulle det sitta fint med en resa just nu....!

Ett varmt hotellbad. God mat och dryck. Och nya intryck.

...... 

Grådagar

Oj, det var inte meningen att det skulle bli tyst här på bloggen, men

ibland tryter skrivlusten och då blir det tyst. Kan det månne bero på det

gråa vädret? Det är liksom grått och trist mest hela tiden.

Men här dyker nu några dagsfärska bilder upp igen!

Sambon plogar och när det var dags för förmiddagskaffe gick jag ut med

kaffekorgen. Då råkade Y komma förbi tillsammans med hunden Lucas. Hunden

kom fram och hälsade på mig och så hörde han sambons röst inifrån traktorn. Kanske 

luktade han sig till att där inne i traktorn fanns smörgås för han satte sig framför

 traktordörren - det kunde ju vankas en smakbit. Och visst slängdes det ut en

 och annan godbit! Visst är hundar kloka, 

de vet precis vem det lönar sig att titta bedjande på....

Så åkte jag ut till mitt trattkantarellställe. Svampkorgen var kaffekorg idag och

den förblev i traktorn, så jag plockade svamp i några plastpåsar istället.

Nu har vi njutit av svampstuvning med potatismos och lingonsylt.

Det var en grå oktoberdag även i skogen idag. De flesta löven har fallit,

men ännu finns det några träd som lyser gula.

Den här stensötan växte rakt ut ur stenväggen. 

Här hemma händer inget speciellt. Det mest uppseendeväckande är att

min kaktus har börjat blomma igen. Fösta blomman slog ut idag och ännu finns

minst tjugo knoppar som sväller mera och mera för var dag.

Fasanen, så otroligt vacker

I sommar har vi inte sett minsta skymt av "våra" fasaner, så

vi har tänkt att räven har varit i farten. Vi har nämligen rävar här i byn, ibland

sena sommarkvällar har vi, och många andra bybor, sett en rödräv stryka omkring.

Men så häromdagen när sambon plogade kunde han avrapportera att

han hade sett en fasan. Den hade inte varit det minsta rädd för traktorn,

berättade han. Och så dagen efter när jag kom med kaffekorgen

 då var fasanen där igen!

Inte det minsta rädd för traktorn nu heller - men mycket misstänksam

när den såg mig. Jag som inte förde minsta oljud... men jag som hade

på mig en röd jacka...

Fasanen, så otroligt vacker!

Den gick ute på åkern och pickade i sig sädeskorn som fallit till marken.

Men så kom ju jag och den blev genast på sin vakt.  

Den vaggade upp på åkervägen för att se mig bättre.

Bäst att söka sig in i buskaget runt bäcken, tänkte den och 

nästan halvsprang bort från mig.

Men jag var bara glad att vi hade kommit varandra så nära, vi stod

endast någon meter ifrån varandra. Vi kunde mäta varandra med blicken -

och jag föll tydligen inte i god jord. Men flera gemensamma 

ögonblick fick vi! Efter den dagen har jag inte

sett till fasanen. Inte räven heller....

Hösten

Ohjälpligt är hösten här.

Nu är det dags att förbereda sig på kyla och värkande stela leder.
Igen, får jag säga. För var det inte vinter alldeles nyss.
Har sommaren redan svischat förbi?
Det känns som om årstiderna växlar så snabbt nu för tiden. Livet rullar
iväg med en väldig fart. Snabbare för varje år, eller?

Fast - hösten är ju så vacker. Omfamnande. Rofylld.

Hösten har alltid varit en av mina favoritårstider, trots

att mitt harhjärta är mera på ytan nu när morgonvägarna är så hala. 

 Härom dagen glittrade rimfrosten länge i den lite sega morgonsolen.

Numera vaknar jag före soluppgången, annat var det under sommarmånaderna.
 I dag har vi mulet väder, så tyvärr glittrar inte frosten just idag.
Och man märker att morgonljuset dröjer, det var mörkt när jag steg
upp i morse (fast frosthalkan såg jag.... tur att vi har vinterdäck på den ena bilen!).

Dagar med strålande solsken, då visar sig hösten från sin allra vackraste sida.
Lövträden lyser i gult och speglar sig så vackert i vattnet.
Den här bilden tog jag i början av veckan, nu antar jag att de flesta löven
har seglat ner till marken. Frostnätterna har säkert gjort sitt.

Häromkvällen hade vi en vacker kväll just när solen gick till vila och
dimman drev in över slätten. Med dimman kom kylan krypande.

Dagarna blir kortare och kortare så kvällarna inbjuder inte till

utomhusnöjen direkt. Nu känns det varmt och tryggt att mysa inomhus.

Never regret a day in your life,

good days give hapiness

bad days give experience

worst days give lessons

and best days give memories.

 Jag älskar hösten! Jag älskar livet!

(Med eller utan hösthalka eller höstkrämpor.....)

Mera skogsvandring

Förra veckan blev det mera skogsvandring, denna gång tillsammans

med två av mina barndomsvänner. Vi tre tuffa kvinns tog oss an hela (nästan)

Iskmo-Jungsund vandringsled (omkring 10 kilometer) en eftermiddag i oktober. 

Största delen av den här vandringsleden går i skogen,

en kort sträcka går längs en grusad skogsväg. 

Leden är för det mesta lättvandrad och eftersom den är nylagd är

spångarna hela och fina och rastplatserna i en klass för sig.

Vädret var alldeles perfekt och efter några nätter/morgnar med minusgrader

var de förhatliga älgflugorna ett minne blott. Den här leden har jag gått ett

antal gånger men för mina följeslagare var det första gången.

Leden går längs små vattendrag, som en gång i tiden varit sammanlänkade

med havet.  Nu blänkte sjöarnas blåa vatten i solskenet och kaveldunens

fröställningar var på väg ut i världen.

Vi babblade hela dagen, längs hela leden. Så inte såg vi tillstymmelse

till några vilda djur. Inga älgar, inga fåglar. 

Månne vi förde oljud med oss?

Vi hade parkerat bilen vid Hallonnäs och härifrån vandrade vi i båda riktningarna.

Först gick vi leden till Jungsund (nästan hela leden), så vände vi och vandrade

tillbaka samma väg. När vi kom tillbaka till platsen där vi parkerat bilen

 var det dags att notera våra namn i gästboken.

Så tog vi ryggsäcken med kaffet och tog oss an Björnhällsrundan.

Perfekt vägval tyckte vi!

Det är också perfekt att vandra på hösten.

 

 Vi tog spången över till rastplatsen vid Björnhällsfladan.

Här finns en fin rastplats ute i skogen, allt snyggt och välplanerat.

Vi plockade fram kaffe och andra godsaker. Eftersom en ettrig

nordanvind behagade blåsa just där och då, sökte vi oss in i raststugan 

där det var vindstilla. Tänk att kaffe smakar så förunderligt gott ute i skogen!

Vi hade några kilometrar kvar att vandra och dom kilometrarna

gick undan av bara farten. 

Så tack tjejer, ännu en vandringsled avprickad!

Att vara positiv är kraft

Oktober är den rosa månaden. Det är då Rosa Bandet säljs till

förmån för bröstcancerforskning och cancerrådgivning.

Årets Rosa Band har designats av Michael Monroe och jag läser

"viljestyrka, självförtroende och positiv attityd har varit de bärande 

krafterna i mitt liv. ...Precis som man kan inspirera andra  med hjälp av

musiken tror jag att man med Rosa Bandet kan uppmuntra andra och tända

hoppets ljus bland dem som behöver det mest".

Naturligtvis bär jag årets Rosa Band och sänder en positiv tanke till alla 

dom som just nu går igenom en svår tid. Tänk positivt, låt inte de mörka

krafterna ta överhanden! Positivitet är en läkande kraft!

Skogspromenad

En eftermiddag i förra veckan blev det åter ändringar i min kalender och jag fick mig

ett vitt blad som jag kunde fylla med något trevligt. En solig promenad i skogen fick det bli!

Jag styrde stegen längs stigar som jag inte gått på hela sommaren och förhösten

och det kändes riktigt skönt och rofyllt.

In i storskogen, längs en upptrampad stig, styrde jag mina steg. 

Här längs skogsstigen brukar de vilda djuren gå - och en och annan bärplockare

med gummistövlar på fötterna.  Av bärplockarnas fotspår såg jag inget, 

men både älg och hjortdjur hade satt sina avtryck  i den våta mossan.

Björnmossa.

Ekorrbär som lyste röda i eftermiddagssolen.

Men tänk om jag skulle kolla om tranbären börjar mogna....

En mosse ligger där borta....
Tänkte jag.

Men här blev det stopp, alltför mycket vatten i ett skogsdike.

Här bildar björnmossan en matta bredvid det svarta skogsvattnet.

Björkticka.

Ute på en annan mosse (som var torrare!) växte både getpors och odon. De blå odonbären

är rätt smaklösa men ett och annat bär stoppade jag i munnen så där i förbifarten.
Och inga tranbär såg jag till på den här mossen...

En torkad tall såg ut som en skulptur i skymningen.

Skymning, dags att vända hemåt, bestämde jag.

Skymningen faller tidigare för var dag som går....

När jag gick tillbaka såg jag skägget som hängde i granarna. 

Dessa lavar trivs bäst i gammal granskog där luftfuktigheten är hög

och där läget är skyddat för kraftiga vindar. Man brukar säga att luften är 

ren där skägglaven växer, eftersom den inte tycker om kalhyggen och modern skog.

Jag drog ett djupt andetag, ett friskt andetag, och vandrade vidare hemåt.