Hangö - en pärla

I början av juli när vi hälsade på vår soldat i Dragsvik

spenderade vi också en hel kväll i den vackra staden Hangö.

Hangö är Finlands sydligaste stad och där ute på udden var ljuset 

och luften denna julikväll något alldeles utöver det vanliga.

Det var mitt första besök i staden Hangö och på Hangö udde, men jag vill

gärna återvända för att upptäcka mer av denna vackra badortsidyll

som har 1000 år av historia och som har 130 km strandlinje varav

30 km är sandstrand! Nu förstår jag varför Hangö är en av Finlands

populäraste turiststäder!

 Vi började med att köra rätt igenom staden ut till den absolut sydligaste udden,
vi kom ut till transporthamnen. Där gick vi ut ur bilen, vi vandrade längs sandstranden och
blickade ut över havet för att spana efter Russarö, fästningsön med en av
Finlands ljusstarkaste fyrar.

Jag ville också få mig en titt på de vackra trähusvillorna
som finns längs centrumstranden. Runt sekelskiftet 1900 byggdes nämligen
Badhusparkens villaområde. Den tidens mest kända arkitekter ritade
 de mest dekorativa trähusvillor man kan tänka sig och många av dessa trävillor
finns ännu kvar idag, trots att ryssarna härjat och arrenderat området....
Vi hade inte läst på, så när vi körde in mot detta område fanns det massor av
bilar och människor längs strandpromenaden:
 vi hade hamnat mitt i Hangöregattan!

Nere vid gästhamnen låg segelbåtar på rad, hundratals båtar packade som sillar
och jag tänkte att "här är inte ett land i kris"! Vi gick längs bryggorna och
beundrade alla de fina dyrbara båtarna. Här guppade miljoner euron....
Hangöregattan är ett av Finlands största seglingsevenemang med närmare
200 deltagande båtar. Dessutom låg säkert många följebåtar vid kajen,
för hit ut kommer "stadinkundi" när det är regatta....

Här runt hamnen var alla restauranger fyllda, det doftade god mat och
hördes glada skratt från alla restaurangerna. Kvällen var varm och musik ljöd
över området. Här var det "vackra folket representerade" (och så vi då....).

Hangö Casino.
Jag var ju mest intresserad av de vackra byggnaderna och vi beslöt gå en
runda bland de vackra trävillorna. Hangös badanstalt grundades 1878 och hörde
fram till första världskriget till Nordeuropas främsta badorter. Badanstaltens
socitetshus utvidgades i flera repriser och fick sin jugendprägel år 1910,
idag är detta hus Hangö Casino (där sambons ingifta farbror spelade
till dansen under 1950-talet....). Nu har också nya investerare börjat bygga
lägenhetshotell som ett led i nutidens badanstaltkultur.

Vid stranden framför Casinot hade ungdomarna samlats på klipporna
 och mitt på sandstranden stod ännu midsommarstången rest.

Ljuset var inte det bästa denna kväll, men jag fotade ändå....
Trävillorna var ju så vackra.

Vi gick upp till kyrkan för att komma fram till det kännspaka röda vattentornet.
Se så vackert kvällssolen lyser på det röda!
De sovjetiska trupperna sprängde det gamla vattentornet innan de
lämnade sitt arrendeområde på Hangö udd i december 1941. De återvändande
Hangöborna ansåg att uppförande av ett nytt vattentorn hörde till de mest
brådskande nybyggena och redan år 1943 stod detta nya landmärke klart.

Villorna var så vackra så att jag suckade mest hela tiden....

Innan vi åkte vidare till vårt hotell gick vi ner till havsstranden.

Solen hade gått ner och färgat himlen alldeles rosa.

Klockan närmade sig midnatt.

Det var ännu ljummet och några tappra badgäster tog sig ett

sista dopp. Tack Hangö för denna underbara sommarkväll!

Hösten är röd

Idag börjar jag med att konstatera att hösten är röd.

I flera veckor har jag plockat in mängder av röda tomater från

vårt lilla växthus. Just nu levererar de få plantorna så mycket tomater

att vi inte ens orkar äta upp allt vi får. 

Det är ändå så underbart att varje kväll kliva in i det varma

växthuset och plocka åt sig till kvällsmaten. Vilken lyx! 

I år har vi bara röda tomater. Både röda bifftomater och vanliga röda.

I dagens skörd ingår också två röda paprikor. 

Och det bästa av allt är att det ännu finns

paprika kvar som jag kan plocka in en annan dag!

Jag kan berätta att årets paprikor smakar förträffligt! 

Egenodlade och garanterat giftfria.

Det kan inte bli bättre! 

Om det mot förmodan skulle bli nattfrost någon natt så kan jag avslöja

att jag brukar täcka mina tomater och min paprikaplanta inne i växthuset. 

Jag kan förtydliga för er som åker förbi här hos oss: det är inte spöken i växthuset....!

Och apropå det här med höstens röda färg, här bjuder jag på en selfie.

Här står jag vid uthusväggen i kvällssolen och får lite extra långa ben.

Ha det gott i höstglöden!

 

Ett loppisfynd!

Egentligen tycker jag inte om att gå på loppis 

(jag tycker numera inte överhuvudtaget om att shoppa....),

men i söndags var jag på ett loppis i min kusins gamla barndomshem.

Jag gick omkring i det vackra gamla huset, där min kusins släkt bott

i sex generationer, och jag andades in minnen från när jag själv var liten.

Mina barndomsminnen från huset och omgivningen.

Jag minns att det fanns så mycket luft i huset (pga av att det är så högt i tak) 

och att det fanns så många rum att gå igenom (och dom där rummen ligger ännu på rad). 

Och så minns jag att huset låg så vackert nära vattnet (och det gör 

det ju ännu. Just det där med vattnet/havet det var jag ju inte van vid när jag 

var liten. Bara det att sitta i en roddbåt var spännande, och tänk att min kusin kunde ro!).

Jag gick runt i huset, kom ihåg tapeter, kakelugnar, den stora spisen....

 Och så hittade jag ett fynd i en av loppislådorna.

En bok.

"Finlands fältmarskalk" skriven av Anni Voipio år 1942.

Idag tog jag med mig en kopp kaffe och satte mig ute i solen för att läsa.

Boken handlar om C G Mannerheims livsverk och passar perfekt att läsas

så här inför firandet av Finland-100-år-av-självständighet.

Jag känner att jag vill sträckläsa boken, den är så intressant!

Många av de frågetecken jag haft om landets förehavanden har rätas ut.

Som vem var Mannerheim? Varför tjänade han den ryska armén innan han blev 

Finlands frihetskämpe? Varför ville Sverige starta krig för att få Åland?

Varför tänkte man utse en tysk till kung i det nya självständiga Finland? 

Ja, mina frågor har varit rätt många och, trots att jag förstår att även den här

boken har en viss vinkling, har jag fått svar på många funderingar.

 Ännu har jag inte läst ut boken. Jag har massor av spännande uppgifter

att plöja igenom. Åh, vilket loppisfynd jag gjorde!

Man får väl vänja sig

Gårdagen bjöd på klarblå himmel och solskensväder. 

Vi tog upp all potatis och jag kokade äppelsaft och bakade 

höstens första äppelpaj. Sådär som man gör på hösten. Höstjobb, liksom.

Till kvällen var det fortsatt klarblått , men det kändes nattfrost i luften....

Vinden hade gått till vila och luften var hög och klar - och kall!

När jag gick ut på min kvällspromenad var det ännu behagligt skönt 

där solen lyste. Men inne i skuggan, där kände man hur kallt det skulle bli

när solen skulle sänka sig bakom skogstopparna....

 

I morse fick vi skrapa bilens vindrutor. Termometern hade stannat

på plus 1,2 grader, kallaste natten på månader.

Fast.... det är väl bara att vänja sig.

Nu har jag plockat fram varmare kläder, jackor och yllesockor.

Nu är jag redo för kalla höstkvällar!

På Konstrundan: I Camilla Forsén-Ström:s ateljé

I går fortsatte vi vår Konstrundan-rundtur och nu strandade vi hos

Camilla Forsén-Ström i Kuni. Camilla är ju känd som en av programledarna

i tv-programmet Strömsö. Hemma hos henne i Kuni hade hon en nybyggd ateljé 

som låg inbäddad i grönskan mittemot deras boningshus. 

Här inne var det varmt och skönt och kreativt, litet som ett mysrum 

för hela familjen, som Camilla själv uttryckte saken.

Camilla målar sina tavlor i akrylfärger och det är gamla/nya fotografier som

inspirerar henne. I ena hörnet av ateljén flödade solen in igenom stora höga fönster.

Här hade hon ett stort bord där hon även brukar sitta och planera inför

sina Strömsö-program, berättade hon.

Förstod jag rätt ingick de sex tavlorna ovan i en utställning som hon

hade i Jakobstad för en tid sedan .

Just nu håller Camilla på att måla tavlor till en utställning som hon 

skall ha i Stockholm under hösten. Det roliga med dessa utställningstavlor 

är att de är två konstnärer som gemensamt målar en tavla. 

Den ena konstnären, som jag tyvärr missade namnet på, börjar måla tavlan

med olika geometriska mönster och sedan fortsätter Camilla med att

måla in sina människor.

 (Camillas barn hade också smugit in sina tavlor, som den fina tavlan av katten).

På min fråga hur länge det tar att måla en tavla svarar Camilla att det tar någon vecka.

För man kanske kommer på att man vill dutta lite här-och-där, förklarade hon.

Men när hon väl signerat tavlan, då är den klar!

I ena hörnet av ateljén fanns en skön soffgrupp (där den riktiga katten sov så sött...) 

och att ateljén kan användas av hela familjen, det vittnade alla musikinstrumenten om...

Vi tackade för oss och därmed var Konstrunda över för detta år.

På Konstrundan: Eija Koski och hennes himlar

Många år har jag varit intresserad av Konstrundan och nu detta år när

jag såg att konsthantverkare/himmelist Eija Koski skulle delta med

öppen ateljé, då bestämde jag mig att nu-eller-aldrig! Jag lyckades locka 

med mig min konstnärliga granne K och så styrde vi ut mot Veikars 

denna soliga lördagsförmiddag.

Sin ateljé, tillika utställnings- och kurslokal har Eija inrett i den gamla 

ladugården som finns på gården. Vi steg in i ett stort rum som gav både ett

 gammaldags och ett mycket modernt intryck. Rakt fram hängde

 svarta himlar som Eija gjort av sugrör. Himlar kallas också halmkrona eller 

oro (Sverige), himmeli på finska. Himmel är en finsk traditionell juldekoration

gjord av råghalm. Eija har moderniserat himlen till en trendig och fräsch 

inredningsdetalj.

Genast innanför dörren hängde råghimlar och i stora såar stod 

rågax i väntan på att komma till användning.

Himlar kan göras i olika modeller.

När jag berättade att jag för många, många år sedan gjort himlar av vass

visade Eija oss hur hennes vassmodeller såg ut.

Eija skrev sin första bok Himmeli på finska år 2012.

I början av detta år kontaktades hon av ett svenskt förlag och nu har hon gjort

en bok på svenska som kommer ut i slutet av september

(Förlag: Natur och Kultur). Eija har ordnat en hel del utställningar.

I början av året höll Eija en utställning i Japan, nu till vintern är det dags för

ännu en utställning där borta. Japanerna har tagit himlarna till sina hjärtan.

Som så många andra....

En trappa upp, på höskullen, hade Eija o hennes man inrett ännu ett härligt

utställningsutrymme. Här uppe, med det stora rummet som var högt i tak, 

hade himlarna hamnat i sitt rätta element.

Så vackert! Jag var helt förförd!

Och så tyckte jag så ofantligt mycket om hennes utställningsutrymmen!

En eld som sprakade i den gamla kakelugnen där nere... och så köket...

 

....som var inrymd i den gamla mjölkammaren.

(Se på lamporna i taket! Och på de äkta grå bräderna från en laduvägg!

Vilken stilsäkerhet!)

Här inne i ladugården fanns hennes ateljé.

Himmeln/oron betyder lycka när den rör sig i luftströmmen.

Så låt den röra på sig... låt lyckan hälsa på....

Eija Koski var Årets Konsthantverkare i Österbotten år 2013.

Och det bästa av allt: Konstrundan är öppen ännu i morgon.... och vill ni

lära er göra himlar håller Eija kurser också....!

Blomsteräng

Vädret på höstmånadens första dag är riktigt tråkigt.

Tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Just nu kommer en regnskur och det är så mörkt att jag får lov

att ha lamporna tända mitt på blanka dagen.... och vi som skulle tröska

havren idag.... inte är vädergudarna nådiga emot oss.....

inte emot någon annan liten soldyrkare heller.... Suck!

Snabbt lägger jag upp bilder som jag fotade i går. För i går, då när det ännu

var sommarmånad, då lyste solen och vi nådde nästan tjugogradersstrecket.

När jag var ute med bilen körde jag förbi en förtrollande vacker

blomsteräng. Så jag m-å-s-t-e bara stanna bilen och hoppa ut och fota.

Man blir ju bara så lycklig!

En hel äng fylld med blommor i olika färger.

Vackert!