Slåtten på de vilda blommornas ängar

Varje sommar slåttar vi ner gräs och blommor på några små ängar.

I mitten av juli är det dags. Oftast har det varit sonen som 

slåttat, men i år fick sambon sätta sig i traktorn.

Det var rätt mulet men solen tittade fram ibland och det gjorde

att det blev rätt hett inne i traktorn (kan man förmoda). 

Efter någon timme åkte jag och svärmor till undsättning med kaffekorgen.

 Och jag förstod vi var efterlängtade....

 äntligen skulle sambon få en luftig paus i gröngräset....

 Vi bredde ut några koftor i gräset och satte oss direkt på marken.

Efter alla regnskurar denna sommar var det lite vått nere i gräset.

Men oj så gott kaffe o smörgås smakar ute i det fria

(för naturligtvis tog vi oss alla en kaffepaus)!

Massor av vilda växter trivs ute på ängen. 

De växer, de förökar sig.

Här flyger massor av insekter.

 Här lever de ett lyckligt liv

utan bekämpningsmedel så långt ögat når.

Massor av fjärilar flyger runt omkring.

Här i de vilda växternas och insekternas paradis!

Här växer de vilda prästkragarna och grässorter, som nästan

är utrotad i naturen i dag.

Och här växer smultron! 

Stora röda bär som svärmor och jag 

plockade med oss hem.  

Dags för hjortron

Häromdagen plockade vi hjortron.

Det var en dag med sol och en lättsam vind som blåste bort myggen.

Och visst lyste det både gult och rött ute på myrarna!

Det blev några liter hjortron, precis så mycket som vi behöver

för att klara av den kommande vintern. Jag tycker nämligen det är

förträffligt att äta plättar/pannkaka med hjortronsylt.....det är helt enkelt ett måste 

att ha hjortronsylt i skafferiet....

Efter någon timme ute på skogens myrar satte vi oss ute på verandan 

vid vår havsvik och rensade bären.

De gula gummorna i en kastrull och de röda hårda omogna bären i en annan.

Jag hällde upp lite bär åt gången på en bricka för att kunna rensa bättre.

Mmm, så gott det doftade av de solvarma bären....

Sommar i ett nötskal ....

Vi sörplade i oss lite kaffe och knaprade på skorpor medan vi

satt ute i solen och rensade. Det var så varmt och skönt ute på

verandan ( inte alls så svettigt som i skogen....).

 

Naturligtvis passade vi på att basta när vi var ute vid villan.

Nere vid stranden blommade fackelblomstren.

Jungfru Maria nyckel.

Och så kantareller....jag stekte årets första när vi väl kom hem....

underbart gott på en bit bröd....!

 

Krollilja

En av min trädgårds vackraste blommor så här i mitten av juli

är krolliljan. För några år sedan grävde jag upp en lök som dök upp

i ett vägdike, inte långt från svärmors trädgård.

Numera har jag massor av krolliljor. Blombladen, eller hyllebladen, 

rullar sig bakåt på ett roligt sätt. Och den röd-lila färgen, den är så vacker!

Det är inte bara jag som tycker om krolliljan,

humlor och bin är lika förtjusta!

Jordgubbstider

Jordgubbar hör sommaren till.

Just nu är det högsäsong för jordgubbarna. Redan vid midsommartid hade

jag de första röda gubbarna i mitt jordgubbsland. Efter någon dag såg jag att

trastarna hade fått syn på de röda bären, så jag satte nät över landet.

Så gick det ytterligare några dagar, men det blev inga fler röda bär..... 

Vad i all värden har hänt, tänkte jag. 

Men så hittade jag orsaken.

Hål i marken.... sorkar i jordgubbslandet...! Ve o fasa!

Jag grävde ner fiskrens och hällde en flaska vitvinsvinäger i hålen.

Det verkligen stank om landet!

Tack och lov tror jag att sorkarna försvann... fast de hade redan lagt beslag på

de flesta bären och troligen ätit av plantornas rötter. Inte bra. 

Några jordgubbar blir röda i mitt land också numera, men de blir 

inte så många som jag hade hoppats.

I går köpte jag 4 kg prima jordgubbar.

Jag satt ute i solen och rensade bären. Dom flesta hamnade i frysen.

Jag mumsade i mig en hel del också... det gäller ju att passa på.

Jag passade också på att steka plättar. Så gott med varma plättar,

färska jordgubbar med lite socker, glass (inte med på bild) och kall mjölk!

Sommar i ett nötskal, eller hur!

Kristinestad - då och nu, del 2

Här kan du läsa fortsättningen om Kristinestad då och nu (del 1 här ).

"År 1765 erhöll Kristinestad på egen begäran tillsammans med Vasa

stapelfrihet på Kaskö hamn och år 1789 egen stapelfrihet. Efter denna tid 

gjorde orten ett märkbart uppsving", detta kan vi läsa i den 116 år gamla boken

"Österbottens svenska kommuner". Nya fartyg började byggas på ett eget

skeppsvarv i staden och Kristinestad fick en aktningsvärd flotta.

Staden började blomstra.

(Bilderna från Öppna Portarnas dag i Kristinestad 19.6.2016)

Man började bedriva export- och importhandel huvudsakligen med Stockholm,

men även på utlandet. "Staden har härefter tillgodosett en vidsträckt omnäjds behof"

berättas det i min bok.

Stora lagerutrymmen byggdes som lager för olika varor. 

Många byggde nya fina hus och nya influenser seglade in med fartygen.

Ni kan gärna läsa om Lebellska köpmansgården, ett blogginlägg som jag gjorde

för tre år sedan (läs här ).

Inne i Brahegården (där det serverades nigeriansk buffé under evenemanget

Öppna Portar) kan man beundra en gammal tapet från sekelskiftet 1700-1800.

Tapeten är unik och kommer från Frankrike. Lantdagsmannen, redaren, bankiren

kommerserådet Alfred Carlström, som bodde här, importerade tapeten till sin matsal -

naturligtvis med sina egna skepp. Tapetens mönster är formpressad i tjock pappersmassa, 

våderna är limmade på juteväv och de har fraktats till Kristinestad liggandes

på en skiva. Ni kan tänka er att det var dyrt att tapetsera husen på den tiden! 

Denne Carlström byggde sig ett sommarhem utanför staden, Carlsro

(som numera är ett museum, se här)

Många av husen har ännu i denna dag minnen från stadens blomstringstid.

Som detta hus på Strandgatan/Östra Långgatan med sina vackra bårder i taket (renoverade).

Ända från Jyväskylä och kringliggande trakter i inlandet har 

handelsleden gått ned till Kristinestad. Även när Tammerfors började

spira till Finlands industriella centrum, skeppades det mesta råmaterialet via

Kristinestad. Sjöfarten blomstrade. På bilden ovan ses delar av farleden ut till
det öppna havet.

Här i Kristinestad hittar man vackra trävillor nere vid vattnet, ut mot farleden.

I slutet av 1800-talet började dock stadens betydelse minska. Det berodde bland annat 

på att segelfartygens era var över, nya Vasa stad började blomstra

och järnvägen hade byggts ut (på det viset fick inlandet bekvämare

kommunikationer till andra hamnplatser). 

I min bok från år 1900 står det att "Kristinestad har för närvarande

2.270 mantalsskrifna invånare. Kristinestads landsförsamling omfattar 199

kvadratkilometer med 1.327 invånare, däraf 133 finskatalande." I dag finns

 ca 6.800 innevånare varav ca 40% har finska som modersmål (efter en del

kommunfusioner och ökad areal till 1679 km2).

Det finns en hel del till att berätta om Kristinestad, bland det här med

Kattpiskargränden (den smala gatan) och mycket mera. Men det får du

faktiskt ta reda på själv.... så åk dit, vet jag!

En cykeltur ut till Slumpvik

Vackra, varma sommarkvällar är som gjorda för cykelturer.

Och då menar jag cykelturer när man hinner titta sig omkring. För vi, 

sambon och jag, tränar inte cykling utan vi cyklar bara för nöjes skull (för det mesta).

På de större vägarna möter vi varje gång cyklister som är ute på träningsrundor.

De är uppklädda i färggranna kläder och hjälmar på sina huvuden.

De tittar nedåt i asfalten och det säger bara svisch, så har de cyklat förbi oss.

Vi däremot kommer trampande i alldeles lämplig fart på våra "mommopeedar" 

och vi tittar oss omkring, inte enbart ner i vägen....

Oftast cyklar vi längs vackra småvägar, där det är mindre trafik så

att vi dessutom kan cykla i bredd, om vi vill.

Häromkvällen susade vi iväg till Slumpvik, ett måste minst en gång per sommar.

Kvällssolen lyste och klockan var pass 20 på kvällen.

Här vid hamnen var det livligt förr i tiden, men numera är det för det mest stilla.

Några båtar låg vid kaj, men vi såg inga andra människor.

Till och med vattnet i viken låg nästan platt.

Den enda rörelse i hamnen var svalorna som pilade av och an över vattnet.

Men ni vet ju hur svårt det är att fånga de snabba fåglarna i flykten, så sambon knäppte

några bilder när några svalor satt på bryggkanten / på en lina ut till en av båtarna.

Svalorna kvittrade så vackert och det doftade så gott av de vilda blommorna

nere vid vattnet. Solen värmde och vi satt på bryggkanten och svängde med benen...

Ljuvliga sommar!

Vi gick runt en stund och sedan satte vi oss åter upp på våra cyklar och

började trampa hemåt.

I de små vikarna blommade gula näckrosor och strandens alla träd

speglade sig i vattnet.

Ser ni vad bilden föreställer?

Jo, det är en rund bro som tillsammans med träd och gräs 

speglar sig i vatten. Så mycket vackert man ser en fin sommarkväll.

En sommarkväll - när allt blir ett.

Inte helt fel att börja veckan med sol och brunch

I morse vakande jag till klarblå himmel och sol. Härligt, härligt!

Redan klockan 10 var vi inbjudna på brunch hemma hos M, 

till mitt livs första brunch faktiskt.

Vi var elva personer som samlades och blev bjudna på ett mäktigt bord

med allsköns läckerheter. Olika bröd, smör och röror, yoghurt med olika bär,

bacon, prinskorv, rökt lax, äggröror, sallader, grönsaker, te, kaffe, juice och 

som grädde på moset pannkakor med jordgubbar och vispgrädde.... 

Vilken lyx att börja veckan på detta supertrevliga sätt!

Där satt vi ute i det vackra vädret. Åt. Umgicks. Mådde som bäst.

(Och jag som bara lyckades ta ett enda foto av alla läckerheterna....)

Där vi satt ute i trädgården kunde vi studera en ormvråk som seglade över slätten.

Den cirklade runt i stora cirklar, intensivt stirrande ner mot marken.

En mycket mäktig fågel.

 

Tänk så härligt att starta veckan på detta trevliga sätt!