måndag 5 oktober 2015

Oktober är en rosa månad

Under oktober stöder vi bröstcancerforskningen med det rosa bandet.
Ett litet rosa band som visar att en liten gärning kan ha stor betydelse.
För det gäller att ta hand om sig själv och varandra.
Skulle det ofattbara visa sig vara en realitet, då vill jag att det
skall finnas den bästa vården för just mig.


Redan den första oktober inhandlade jag ett litet rosa band och
har nu fäst bandet på min blus.
När jag började jobba som frilands skrev jag min allra första artikel om
just bröstcancer, den sjukdomen som drabbar nästan 5.000 kvinnor varje år i vårt land.
Jag vet att jag har bröstcancer i släkten, både från min pappas 
och min mammas sida och varje gång när jag varit på mammografi
är jag djupt tacksam att jag fått ett glatt besked. 


Årets rosa band har designats av Katri Niskanen och hon säger att
"Jag designade händerna till bandet som en symbol för hjälp
och omsorg. Det är viktigt att värna om sin egen kropp och att
ta hand om varandra".
Ta hand om dig du också!

söndag 4 oktober 2015

Säsongens sista grillfest?

Åter en söndag som bjuder på sol och nästan-sommarkänsla.
Men, nu känner man att hösten, den krispiga kalla hösten, är i antågande.
Det känns i luften att det finns en kyla trots att termometern på
väggen visar 15 grader. I dag var jag bjuden på grillfest hos M.


Vi stod ute i höstsolen och grillade kött, squash, korvar
 och halloumi. Vi tyckte att vi fick till det riktigt gott,
vi som normalt brukar överlåta grillningen till karlarna eller barnen....


På matbordet fanns förutom grillat även sallad med grönsaker från
den egna trädgården och så A:s underbart goda getostpaj.
Ohh, vad allt smakade underbart gott!


Måltiden avslutades med kaffe och äppelkaka med vaniljsås ute i lusthuset.
Solen sken in igenom alla fönstren och vi hade det sommarvarmt och skönt.
Vi trivdes och lilla prinsessan, 10 månader, läste sönder några veckotidningar.
Vi kom fram till att hon mycket hellre gillar modereportage
med mänskor än recept på goda gratänger....


Vi hade en helt underbart solig dag och precis som alla fjärilarna
njöt vi av trädgården och allt det gröna som ännu finns kvar.


Tänk att vi fått en så vacker höstdag med så mycket god mat.
Tack för mig (sitter här med bomull kring lilla magen)!

lördag 3 oktober 2015

Och så lite latin på slutet

Efter stormen kom solsken. 
Lördagen har bjudit på vacker blå himmel och nästan ingen vind.
Den där stormen drog vidare och idag har den varit helt bortglömd.
Så när som på en och annan trädgren och hopar av löv som prytt marken...


Mot kvällen njöt jag av en kvällspromenad igenom byn.
Solen bländade i ögonen och humöret var på topp.


Ännu ingen frostnatt (knack, knack ta i trä).
Nu drömmer jag om en vecka med sol och mycket höstfärger.

Cui vivra verra.
Den som lever får se.


fredag 2 oktober 2015

I väntan på stormen Valio

I dag varnas det för höstens första storm, den som
har fått namnet Valio. I radion pratas det om hårda vindar och
att man skall hämta in lösa föremål som man har ute och att man skall
hålla även husdjuren inomhus. Stormen kommer att vara som värst
mellan kl 16 - 22. Nu återstår att se hur hård denna storm
kommer att bli här hos oss. För att känna av lite stormbyar åkte jag ut
till Replot-bron pass 12:30. 


Vid brofästet blåste det 20 m/sek och det gick vita toppar på vågorna.


Efter en mulen morgon (och regn under natten) tittade solen
fram för första gången denna dag.



Även så här inomskärs sköljde vågorna upp mot 
strandstenarna.


Även motsols kunde man känna saltstänket på 
våta stenar.




Nu känns det onekligen skönt att inte behöva
åka ut på sjön. Det känns skönt att kura inomhus helt enkelt.

Skogens guld

Det händer mycket just nu. Ni vet, ny månad och
höstens första storm som är på ingång... Det är bara bra att
livet rör på sig, men idag får det allt lov att bli en jobbdag, för
igår var vi ute på språng nästan hela dagen.
Vi skördade skogens guld.


Först blev det en hel korg full med gula kantareller.
Jag ville bara kolla mitt trattkantarellställe och så dök vi på
massor av gult i skogen. Trattisarna var bara i startgropen,
så de fick växa till sig.


Det var en gråmulen dag och vi hade åkt ut till vår
sommarvilla för att ta in grill och utemöbler. Men vattentunnan
ville vi inte tömma, för vi åker säkert ut fler gånger.


Vi hann också med att plocka en hel del lingon, för i år
har det ju verkligen varit ett lingonår. Nu är dessutom alla
lingonen mogna...

onsdag 30 september 2015

Orisberg

Nu har det hänt igen.
Vi barndomsvänner har åter strålat samman.
 Idag träffades vi vid Orisberg i Storkyro kommun. Orisberg bruk är
en av Österbottens få herrgårdar. Ja, egentligen är Orisberg den enda 
egentliga herrgården på våra breddgrader.


År 1676 grundades ett stångjärnbruk i Orisberg, det äldsta i Österbotten.
Bruket har bla tillhört landshövding Piper, ryttmästare Jennings och 
brukspatron Finlay. År 1783 köptes bruket av en Bengt Magnus Björkman som
var köpman i Stockholm. Han bodde själv aldrig i Orisberg, men hans
son Lars Magnus Björkman flyttade hit och fortsatte att utveckla både järnindustrin
och lantbruket. Som belöning för sin verksamhet adlades denne kapten L M
Björkman år 1834 och fick namnet Björkenheim. 
Än i denna dag tillhör egendomen i Orisberg släkten Björkenheim.
Herrgårdsbyggnaden är i tre våningar och består av 32 rum, den byggdes i
början av 1800-talet.


 Gården är privat egendom och vi ville inte gå närmare huset,
för vem vill att någon fotograferar inne på ens egen tomt.
Däremot gick vi omkring i omgivningen, som är minst lika spännande.


Orisberg har en egen kyrka, som invigdes år 1831.
Kyrkan, klockstapeln och prästgården är planerade av 
Carl Ludvig Engel. Denne Engel var arkitekten bakom staden
Helsingfors utformning.


Varje sommarsöndag är det gudstjänst i kyrkan och den är
mycket populär för vigslar och konserter.


Ute på kyrkudden finns den vackra klockstapeln.
Finlands mest kända kompositör Jean Sibelius förlovade sig med
sin Aino här vid klockstapeln för 150 år sedan.
"När aftonklockorna ringde" säger lokala källor.



Orisbergs bjuder på en vacker omgivning i höstskrud.
Hemdammen är Finlands äldsta konstgjorda sjö.


Här grinden in till herrgården och de gamla byggnaderna.
I dag finns här stora djurstallar både innanför grindarna och utanför.


Detta hus fungerade som sjukhus under krigsåren.


Den gamla prästgården, som syns i bakgrunden, fungerar numera
som sommarcafé. Från första början fanns här även en
bruksskola, dvs en skola för småbarn.


Museiverket har ansett att Orisberg herrgård med sin omgivning
hör till de kulturmiljöer som har riksintresse.
Här på Orisberg har, förutom att Sibelius utbytte ringar med Aino, även
författaren Zackarias Topelius gått i skriftskola och president
Urho Kekkonen jagat.


Efter rundvandring på området gick vi tre barndomsvänner tillbaka till
klockstapeln för att sitta och njuta en stund i höstsolen.


Jag hade tagit med mig kaffe och köpt sockrade grisar från Lillkyro.
Vi lät oss väl smaka och njöt av solen denna sista septemberdag.


Innan vi gick tillbaka till våra bilar gick vi förbi de vackra gravstenarna
som reser sig bredvid kyrkan. Många svenskspråkiga namn
på denna finskspråkiga ort.



En härlig höstdag med en hel del närhistoria idag.

tisdag 29 september 2015

En höstdag i slutet av september

Ohjälpligt känner jag på mig att min kondition inte är 
så bra som förra hösten. Nu försöker jag göra förbättringar med att
gå ut på långa dagliga länkar. I går fick kameran hänga med, som vanligt.


Man märker ju att massor av löv fallit till marken och träden
börjar ju sannerligen se lite kala ut.....


Det blev en skogsvandring igår igen. Och konstigt väder hade vi,
ibland sken solen och så blev det mulet och t.o.m. lite disigt...


Över stock och sten gick jag. Här skall jag kliva över en gammal
stock som legat tvärs över stigen i några år...


Även i granskogen finns lövträd som snart saknar alla sina blad...


Nerför stigen i storskogen går jag, inget slögående här inte...
skall bara stanna för att fota...


Trots att vi haft en hel del regn på sistone är det ingen svamphöst.
Dom här små svamparna var nästan de enda jag hittade...
ja, och så några trattkantareller, förstås,,,


Det är stilla vid stora myrstacken, myrorna känner kanske på sig att
det är dags för inneliv...


När jag kommer ut ur skogen går jag förbi en fårhage. 
Alla fåren tittar intresserade på mig
 speciellt ett årslamm tycker jag ser spännande ut...

Det var gårdagens runda, nu väntar dagens. Efter timmar framför
datorn är det dags att gå ut en sväng...