Regn över Österbotten

När jag vaknade i morse trummade regnet mot taket.

Det var länge sedan jag vaknat till regn, för trots allt har

vi haft en riktigt solig och regnfattig augusti och början av september.

Nu känns det ganska skönt med en regndag.

Jag känner på mig att det här blir en bra dag.

Många går med i den landsomfattande storstrejken idag.

 Det här landet måste spara, frågan är bara om alla skall spara

och

var man skall spara och var man skall gasa.

Regnet fortsätter att ösa ner över oss. 

Visst behöver vi både regn och solsken. Det är som min mamma

brukade säga: För mycket och för lite skämmer allt.

Vid middagstid ringde svärmor och bjöd in oss på mat.

Vi vandrade över iklädda regnjackor och gummistövlar....

Svärmor hade kokat klimpsoppa i den stora kastrullen.

Hembakat rågbröd hörde förstås till.

Jag säger bara: Mums!

Äntligen!

Ett ok har fallit från mina axlar!

Nu kan jag börja leva igen....! Så härligt!

Vadå?, undrar ni kanske. Jo det är så att 2015-års stora projekt 

har nått en milstolpe denna dag. Nu har jag nästan kommit i mål

och endast lite finslipning återstår. Jag har gett ifrån mig projektet

på en datasticka idag, nu är det andra som tar vid.

De senaste veckorna har jag varit helt insnöad i ordvändningar

och faktakoll. Ni vet på sid 5 har jag skrivit ordet så och på sid 29

har jag skrivit så... men borde jag inte kolla fakta ännu en gång...skall

jag ta med det här eller inte, kanske det ändå är onödigt för helheten....

Tankarna har snurrat och jag har varit helt insnöad i egna tankar.

När jag kom hem vid middagstid bestämde jag mig för att ta en återstående hellugn dag.

Bestämde att jag nu får njuta av att livet har återvänt. Vardagen har återvänt.

Jag kan dricka en kopp kaffe utan tanke på att "jag måste bara...".

Idag skall jag njuta av att jag kan städa bort alla extra papper och luntor 

som hört till det stora projektet och så skall jag njuta av att jag faktiskt

igår blev kallad reporter i tidningen X.....

Jo, jag ser att det behöver städas...

fast kanske inte ögonaböj....

Nu har det hänt!

Nu har det hänt! Vi är med ankunge!

I morse när jag gick för att släppa ut ankorna fanns en

gul liten pipande boll bredvid Fru Anka.

Så när mamman ville ut för att äta lite, dricka och springa

runt ute på gården, då följde den lilla ungen med.

Bara att komma sig över dörrtröskeln var som att bestiga

Mount Everest, men se det klarade den lilla nyfödda med bravur.

Sedan sprang hen runt efter sin mamma hela tiden.

Gullungen!

Jag gick in för att läsa på nätet hur man tar hand om en så här liten krabat.

Friskt vatten vill den ha och sedan något att äta....

Nu har jag bestämt att mosa ett kokat ägg och hoppas att

jag till kvällen kan mata den med lite äggula. 

De första dagarna är de mest kritiska. Just nu ligger

ungen bredvid mamman, som ruvar ännu ett ägg. Vi får se om det

snart piper fler ungar i boet eller också inte.

Livet är svårt i början.

Höstens vackra fjärilar

De senaste veckorna har de flugit kring i solskenet.

De vackra fjärilarna.

Påfågelsöga.

Aldrig har jag sett så många fjärilar som denna höst.

De har älskat höstsolen och de har brett ut sina vingar

för lite "solbadande".

Ett tiotal fjärilar tyckte om dessa blommor och

hade tydligen kompissamling.

Sorgmanteln är en annan praktfjäril.

Den här fjärilen satt på en tallstam vid vårt sommarhus.

Den lapade morgonsol och öppnade och stängde sina vackra vingar.

Så virvlade den iväg, men kom tillbaka till den varma stammen 

efter en stund.

Romeo sover med tassarna i vädret

Just nu får vi njuta fina höstdagar, ja rent av sommardagar,

med klarblå himmel, strålande sol och nästan sommarvärme.

Nu gäller det verkligen att ta vara på gulddagarna.

I går kväll hade vi inviterats till en sommarvilla som

ligger så vackert uppe på en höjd vid en havsvik.

  

Det var en verkligt härlig afton.

Ute på havsfjärden färdades en och annan båt på ett 

alldeles stilla vatten.

Men när solen sänkte sig bakom öarna började kvällskylan

göra sig gällande. Luften var så där alldeles höstklar och ljudfull.

Så skönt att söka sig in till stugvärmen.

Där nere vid bryggan dröjde sig karlarna ännu en stund.

Vi gick runt uppe vid själva stugan och kunde beundra de

små husen med djuren, som snart skulle tas in till vintern.

Vi satte oss inne i stugan, tände massor av ljus, och även belysningen,

och hade det skönt. Skönast hade nog hunden Romeo. Han kröp upp

i den mjuka fåtöljen och sträckte tassarna i vädret med huvudet

nästan över stolskanten.... han kikade på mig när jag fotade, 

sedan somnade han om....

Där ute lade sig mörkret, höstmörkret, och

på verandan lyste lyktor i olika färger.

Så småningom sökte vi oss hemåt. Våra magar var fyllda med

mat och kaffe och den hemsnickrade fyren lyste vägen till

parkeringen. Tack för en fin kväll!

Sommaren kom tillbaka

I dag har vi haft en solig och ljuvlig dag. Visst, sommaren

har kommit tillbaka. Det tackar man ju inte nej till.

Nu mot kvällen gick jag ut på en kvällsrunda med kameran.

Ännu en gång blommar de små blåklockorna i dikeskanten.

De bugar och bockar för dagens vackra väder.

Att det ändå är höst förstår man när rönnbären lyser röda.

Jag plockade de sista vildhallonen och mumsade i mig de 

söta bären medan jag kisade mot kvällssolen.

Visst märks det att färgen blir annorlunda i hallonsnåren.

Både röda och gula blad blandar sig numera med det gröna.

Ännu lyser det gult ute på några av våra åkrar. 

Det är havren som är mogen. Det blir en sen tröskning 

denna höst. De senaste årens fina somrar har gjort att all

säd varit inne i ladorna redan i augusti, men inte denna sommar.

Denna sommar har ju varit lite speciell. Nu tackar vi i alla fall för att sommaren

ville komma tillbaka. Snart är det havrens tur att skördas.

Höst och fest, en trevlig kombo

Nu känner man att hösten andas mot dörren.

I natt hade vi endast någon plusgrad, så nattfrosten var nära.

Jag tog en ficklampa med mig till växthuset i går kväll,

mörkret ruvade runt skogen, det var vindstilla och himlen

var alldeles molnfri. Jag täckte tomater och gurkor i växthuset

med en fiberduk. Utifall att.

 I morse var det dagg i gräsmattan, som så många andra morgnar.

Men ingen frost.

Nu utlovas några varmare dagar och förhoppningsvis varmare nätter.

Det är ett högtryck som kanske motar bort kylan.

Men visst, hösten andas mot dörren. 

I går kväll var vi på kalas, vi firade en jubilar.

Ett stojigt, stimmigt, trevligt kalas. Med olika släkter och

olika åldrar. Och alla mumsade vi i oss tårtor och annat gott

allt medan vi beundrade ett vackert blomsterhav.

Yngsta deltagaren var sötisen Adama, ett och ett halvt.

Lite trött satt hon i mammas famn och ville helst inte släppa taget.

  Storasyster och kusinerna var visst uppe på vinden och

"läste läxorna", dvs tittade på film. För är det fest, då

vill man ju helst vara med hela långa kvällen.