Dagens promenadväder

Jag försöker dagligen promenera några kilometer.

Men igår backade jag ur, det var blött och dåligt väder.

Idag däremot har solen tittat fram allt emellanåt och jag beslöt

att slita mig från datajobbet och gå ut en sväng.

I en gammal fågelholk som satt på snedden uppe i en hög tall

tittade en gråsparv nyfiket på mig där jag gick.

Titt-ut på dig!

Det var rätt skönt vårväder, med en sol som kikade fram 

mellan molnen. (Länge sedan jag fotat moln

tänkte jag.....)

Nu är det fågelkvitter överallt. I den här björken

satt en gulsparv. Den ser ut att sakna huvud...

men tydligen vände den just på sig när jag knäppte...

Ute på slätten såg det ut som dimma. Efter en kall natt värmde solen den mörka

myllan och ånga steg upp när jag tittade mot solen.

Det ångade om åkrarna.

Efter några minuter var köldmolnen borta.

Nära skogen låg lite snö ännu kvar i fjolårsgräset.

Jag gick i skogen längs en skogsväg/häststig och när jag

kom ut på slätten igen hade de mörka molnen tagit herraväldet.

Men bara nästan. 

För solen fanns ju där bakom.

Nu när jag åter är hemma, har druckit en kopp kaffe

och sitter framför datorn, då lyser solen upp världen igen.

S.n.ö.

Takatalvi.

I går kväll rev stormen i träden. Det lät som en rytande

höststorm när man tror taket skall flyga av huset och stora

granen bakom uthusen skall blåsa omkull och bli liggande

över grannens garage med rötterna i vädret.

En riktig vårstorm var det.

Och så i natt förvandlades regnet till snö.

I morse när vi vaknade hade vi snö i luften.

Och på marken. Och i träden.

Snö från norr som klistrat sig fast på trädens stammar.

Vårt hus hade skyddat för nordanvinden, men

ända låg snö på marken och på stenmuren.

Köksfönstret var igenmurat av våt snö.

Klockan var 7 när jag tog bilderna. Sambon och

sonen skulle ut på vägarna med sommardäck på bilarna.

Takatalvi.

(Ett finskt uttryck som beskriver just detta bakslag med snö).

Ja, alla dagar är ju inte solskensdagar.....

Tänk om alla dagar vore solskensdagar....

Gårdagen bjöd på vårvärme, plus 15 grader.

Annat är det idag. 

Regn, blåst och endast några plusgrader.

Ett riktigt tråkigt måndagsväder.

Men tänk om alla dagar vore solskensdagar, då....

Ja, hur skulle man tänka då?

Nej.

Inte skulle världen vara bättre då heller.

För då kanske man inte skulle uppskatta de små glädjestunderna.

Som att våren är här och 

att krokusen börjar lysa upp i trädgården.

Då skulle man inte uppskatta kaffestunden

mitt i arbetet på vedbacken.

(Jo, vi jobbade i går också med vår ved, 

fast det var söndag...).

För att det skall vara riktigt bra 

skall det nog finnas

lite ett av varje.

 Som att jobba så svetten lackar, känna

musklerna spännas av ansträngning.

Och så.

Pausen. Belöningen.

Vilan efter fullgjort arbete.

Som ett stort leende av en liten flicka som just fått ny blöja

och massor av god mat.

Jo, livet skall fyllas med både regn och solsken.

Då mår vi som bäst.

Byafesten

I går kväll var vi på byafest.

En riktigt trevlig tillställning vid byns hembygdsförening.

Jättegod mat, trevligt program och glada människor.

Sambon hör till arrangörsstaben, så han åkte i förväg för att ställa i ordning.

Jag kunde i lugn och ro svira om till festklädsel. 

Därför kom det sig att jag promenerade med 

gänget som fastnade på bilden ovan. 

Vi bjöds på välkomstdrink när vi kom och

det var bordsplacering som gällde.

Borden var vackert dukade och ljudnivån var hög

 redan från början.

Lite allsång (snapsvisor) och lättsam frågesport (typ alla stiger upp

"som har bruna ögon"/"inte deltog i fjolårets fest") inledde kvällen.

Sedan dukades ett dignande matbord fram (catering).

Och vilken mat,

tur att vi levt på sallad hela dagen!

Så blev det mera allsång. 

Mera lättsamma lekar.

Och så....

...efterrätten!

Ett dignande bord av havtornsparfait.

Det var bara att hämta sitt glas

och låta sig väl smaka.

Ett av kvällens mest bejublade programnummer var

framförandet av tidningen "Facklan". Traditionen med "Facklan" har funnits i 

byn i nästan 90 år, det är nämligen så att man brukar skriva en bya-tidning med

skvaller och roligheter. "Facklan" utkommer endast i ett exemplar och tillkännages på 

byafesten/årsfesten. Årets upplaga av "Facklan" hade vidareutvecklats 

och gått in i digitalåldern. I år framfördes tidningsnyheterna i" Bya-TV".

Ovan ett av inslagen om hur det går till vid installeringen av

avloppssystemet i byn. 

Här kom det hälsningar från byns älgjaktlag.

Ja, ni kan ju tänka er innehållet i den tidningen......

Lekandet fortsatte. 

Traditionsenligt kastades slantar på en konjaksflaska.

Ny flaska varje år. Nya möjligheter och bättre än grannen, liksom.

Och ni skall veta att det var inte långt mellan olika

trevliga lekar. Ibland fick man skärpa till sig för att

komma ihåg förnamn, efternamn och fruars namn och

födelseorter (det bor många inflyttade i vår by), så det var inte lätt.

Kvällen avslutades med dans.

Det var inga smäktande toner som ljöd ur stereon, 

nej det var fullt ös som gällde fram på småtimmarna.

En jättetrevlig fest med endast glada miner och

fin bygemenskap.

Den festen kan vi ta dacapo nästa år!

Jungfrudansen vid Brage friluftsmuseum

En jungfrudans är en labyrint byggd av sten.

Labyrintmönstret är känt från olika perioder, olika kulturer 

och olika områden. Dessa labyrintmotiv har förekommit i minst

3.000 år och återfinns i många världsdelar. Här på Finlands västkust

kallar vi labyrinterna för jungfrudanser.

I Finland finns ca 200 jungfrudanser. 

I Sverige kallar man dessa labyrinter för trojaborg

eller trälborg. De flesta finns längs Norrlandskusten, ca 150 st av 

totalt 300. I Norge räknar man med att det finns ca 20 st. 

De nordiska labyrinterna består av rader av kullerstenar, lagda i ett

symmetriskt mönster. De flesta labyrinterna är från 1300-talet och framåt.

Labyrinterna är mytomspunna. De anses ha haft en kraftig

magisk betydelse. Många jungfrudanser finns vid fiskeplatser. Troligen

gick man i labyrinterna för att önska god fångst och bra vindar.

En annan teori är att man i dessa labyrinter utförde folkliga

lekar eller skådespel. Temat var att en ung man skulle söka sig in

genom labyrinten, kanske måste han besegra faror på vägen,

för att slutligen nå fram till en ung kvinna som stod i mitten.

Många anser att labyrintleken är en sorts fruktbarhetssymbol.

In på 1700-talet skall sådana lekar ha ägt rum.

Visst fascinerar dessa jungfrudanser ännu i denna dag.

Den här jungfrudansen fotograferade jag på Brage friluftsmuseum,

men det finns många jungfrudanser ute i naturen här längs västkusten.

Pidro-gänget

I går kväll hälsade jag på det Pidro-spelande gänget vid

byns samlingslokal. Onsdagskvällar i vinter har sambon

gått för att spela Pidro med sitt kompisgäng.

Pidro utgör en unik del av den finlandssvenska kulturen.

Pidro är ett kortspel som spelas inte bara i de svenska delarna av

Österbotten utan även i USA, Italien, Azorerna och delar av Latinamerika.

Kortspelet har stora likheter med bridge och har troligen utvecklats därifrån.

Och vet ni, här i Österbotten ordnar man till och med Världsmästerskap i Pidro!

Här kan du läsa reglerna i pidron.

Byns Pidro-gäng hade delat upp sig så att de spelade fyra vid vart bord. 

Stämningen var tät, koncentrerad, när jag kom och störde.

Glada skratt och så smällde någon korten i bordet....

Jag stannade inte länge för att se på Pidro-spelarna, 

utan gick hemåt, allt medan kvällssolen 

färgade himlen gulröd.

När vårvinden drivit isen på flykten

I dag har vårvinden friskat i ordentligt.

Redan i morse när jag vaknade så knakade och brakade

det i huset. Jag låg i sängen och tittade på den stora granen

och björkarna som vajade i vinden. 

På eftermiddagen åkte jag förbi staden och svängde in

för att vandra längs Södra Stadsfjärden. Där hade vinden rivit

itu isen och sköljt upp isflak på stranden.

Vattnet var gråbrunt, fyllt med sant och bottenskräp.

Det tog säkert inte många minuter innan mina fotspår i sanden 

hade blåst igen. Vårvindar friska, leka och viska....

Inne i en vik, dit vinden inte nådde, låg delvis ännu

en tunn isskorpa. I det öppna vattnet simmade två svanar....

...och ett andpar. Herr And höll noga kontroll på mig...

.... medan Fru And sökte mat i vasskanten.