I förrgår åkte vi ut till vårt sommarparadis. Ja, inte var det sköna sommaren precis - kölden bet i nästippen men det var ingen vind att tala om! Det är riktig vinter dessa januaridagar och det är ca 40 grader kallare (eller något ditåt) den här tiden på året jämfört med hur vi har det sommartid...
Klockan var runt halv 3 på eftermiddagen när vi åkte hemifrån och vi var hemma igen efter ca en och enhalv timme. Här kommer en reseskildring, varsågoda!
Eftersom denna måndag för många var en klämarbetsdag eller en kall dag när man jobbade hemifrån var det inte så mycket trafik längs vägarna. (Jag försökte också fota när inga bilar syntes - bara för att naturen och solens sista strålar skulle göra så fint intryck som möjligt!)
Vi svängde in på skogsvägen som så småningom leder fram till vår villaväg - som leder fram till vår havsvik och vårt sommarhus. Här ute var det mindre snö på vägen (här hade ingen behövt ploga vägarna heller). Och visst är det vackert när snön ligger på granarnas grenar och när även lövträdens och buskarnas kvistar är fyllda med vit snö!
Så var vi framme! Havsfjärden låg snötäckt och med några isfläckar närmast stranden (troligen havsvattnet som stigit under de senaste dagarna). Solens sista strålar lyste på motsatta sidan av fjärden och färgade också himlen vintrigt rosa.
Härute var det alldeles stilla och rofyllt. Inga spår av några djur i snön runt husen. Ingen vind att tala om. Nästan så tystnaden hördes...
Vi kollade till alla byggnader. Isrosor prydde fönstren - här är ingen värme inomhus vintertid. Och titta så vackert snön pryder blåbärsriset!
Vi gick runt och jag bara njöt av den vackra stilla naturen! Tänk att det är lika vackert sommar som vinter, vår som höst! En plats på jorden att tycka om!
Det var nästan minus 20 grader när vi åkte hemåt (och jag fotade ignom bilens framruta).
Solen hade försvunnit för dagen och natten började göra sig beredd på mera kylslaget. Och jag längtade till värmen inne i det egna hemmet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar