Vi går mot höst. För varje dag som går blir det än mera höstlikt - trots att vi har haft en varm september så här långt. I morgon är det höstdagjämning (ett datum som "nattugglor ser fram emot, men som soldyrkare fruktar"...) Jag som ofta rör mig ute i naturen ser förändringarna och det märks att fåglarna också ser denna förändring. Nu gäller det att se till att svanens ungar växer för att när kölden kommer ska även de orka flyga med söderöver. Det kan dröja ännu flera veckor, men föräldrarna börjar göra sig redo för höstflytt, det märks.
På fredag kväll åkte vi ut till havsfjärden för att bada bastu. Klockan var över 7 på kvällen när jag kom vandrande ner mot vattnet (jag hade stannat på vägen för att plocka lite lingon). Det var en så vacker kväll och havsfjärden låg som en spegel. Inne i viken hade Mamma Svan med sina tre telningar sökt skydd när en motorbåt hade kommit brummande ute på fjärden. Det var så "höst-tyst" där ute så båtmotorn brummade mera ljudligt än vanligt. Men nu hade båten åkt vidare och nu var fåglarna åter på väg ut mot mera öppet vatten.
Det var en så otroligt vacker kväll! Himlen hade varit helt molnfri under seneftermiddagen, men nu till kvällen började några moln visa sig i söder - det skulle bli regn till morgonnatten. Medan vi väntade på att bastun skulle bli varm drack vi te och åt goda smörgåsar. Svanarna simmade där ute....
Så gick jag åter ut för att kolla till svanmamman med sina nästan fullvuxna ungar. Ungarna hade fått sig ett skrovmål under vattnet medan mamman höll koll på både båt och andra faror. Nu tog de sig längre ut. Mamman tog ledningen och hon hade en bestämd tanke.
Men när de kom längre ut blev de uppmärksammade av några andra svanar långt där ute på fjärden, de började skrika och flaxa med vingarna (tyvärr fick jag inte med dom på bild). Nu fick mamman bråttom in mot den trygga vassen igen och ungarna följde lite förvånade efter...
Jag fick också lite bråttom för nu var det varmt i vår bastu! Där inne i den sköna varma bastun undrade jag ändå vad det blev av mamman med sina ungar. Och var månne skulle de tillbringa natten? Mörkret tilltog och jag såg inte längre till några svanar...
Under gårdagen hörde jag hur svanar trumpetade uppe i skyn även här hemma på landbacken. De flög lite av och an och en flock på tio individer samlades ute på slätten. När jag på kvällen gick ut på min kvällspromenad fick kameran hänga med på axeln. Igår kväll drev åter mera moln in och nu idag har vi åter regnväder. Höstväder, suck!
Svanflocken hade intagit åkern bredvid en fårhage och där stod Herr Svan (kanske var det han) på vakt mot allt och inget. Jag smög mig in mot skogen för att få ett foto av flocken...
Här gick en fock med svanar och försåg sig med mat. Och visst var det många ungar som också fanns med i denna flock. Sedan hörde jag inte när flocken flög vidare till sitt nattkvarter, men idag var det tomt där ute på slätten. I regnet. Men nu till kvällen när jag åter var ut en stund var det hela 20 stycken därute - i regnet!
Visst känns det höstlikt när fåglarna samlas i allt större flockar. Trots att detta bara är början av hösten... Dessa flyttfåglar som är så efterlängtade på våren och som ger ett litet klick av sorg i hjärtat när de åter börjar söka mat på fastlandets åkrar inför flytten söderöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar