Tack och hej till september månad!

 Så har ännu en månad snart susat förbi - för i morgon skriver vi redan oktober. Och vilken månad vi har haft! Vädret har bjudit på fina och varma höstdagar och ibland lite grått och regn också. Men dagarna med sommarvärmen och dagarna med den blåa himlen, de dagarna vill jag minnas av denna månad! Jag har ett rekordantal foton i mitt kameraminne, så jag kanske minns flera septemberdagar när vintermörkret sänker sig över landet....

 
 Vad har det hänt den här månaden då? Tänker jag snabbt efter så är det några namn som dyker upp - igen: Trump, Putin och Netanyahu.... USA:s president figurerar i alla nyhetssändningar varje dag. Är det inte mordet på den 31-årige högerdebattören Charlie Kirk och cirkusen däromkring så är det Trumps inblandning i alla världens krigshörn. Putin figurer ju i ännu fler drönar- och raketanfall över Ukraina, men också funderingar kring Rysslands försämrade ekonomi och hur han ska få fler soldater till fronten. Israels Netanyahu har fått sin beskärda del av nyhetssändningarna eftersom han bestämt sig för att börja en markoffensiv för att inta staden Gaza med dess massvis av civila och även hans bombningar i grannländerna. Nu har Trump, Netanyahu och Rysslands utrikesminister Lavrov också uttalat sig i FN  (precis som vår president Stubb) och inga glada miner där heller. 

 De senaste dagarna/veckorna har det också pratats och förfasats över drönare som flugit in över Polen  (där ett antal sköts ner) och drönare över flygplatser i Danmark och delvis Norge (där man tvingats stänga sina flygplatser). Ryssland förnekar förstås att det är de som styr över dessa drönare, men Nato är bekymrad. Nu pratar EU om en s.k. drönarmur mot den stora östra grannen. Så egentligen har denna månad varit en rätt dyster historia. Lite omskakande. Bland annat för att Kina, Nordkorea, Ryssland och Indien m.fl. haft ett gemytligt stormöte för att ev rita om världskartan vad handel och vandel beträffar. 

Här i vårt land har det förstås diskuterats budget och mera nedskärningar samt godkännande-eller-ej av staten Palestina m.m. Vi som levt i Världens lyckligaste land i många år har nu tvingats se på när staten skär i vår välfärd samtidigt som staten tvingats låna mera för den militära  upprustningen. 

Här hemma hos oss har vi ändå levt i den bästa av världar. Jag har njutit av långa skogspromenader och att det denna höst finns massor av svamp (på fotot trattkantareller). Jag /vi har tillbringat många dagar ute vid vårt sommarparadis. Med många härliga bastubad bland annat! Tyvärr har vi tvingats ta adjö av den andra ank-fröken och har nu endast vår fina Kalle Anka kvar att ta hand om. Men vi har också fått den stora äran att överta en över etthundraårig Amerika-trunk och en fin tavla av en släktgård. 

Det har som sagt hänt en hel del denna månad också. Mest vill jag minnas mina fina promenader ute i naturen eller stunderna när jag suttit septembersolen och rensat bär eller skalat äpplen för ännu en äppelpaj! 
 

Cui vira verra

 Idag börjar jag med en latinsk rubrik: Cui vira verra. Det betyder: Den som lever får se. 

Och denna rubrik för att världen plötsligt har blivit så osäker. Eller så inte. Det är lite som Trump, ena dagen si och andra dagen så. Många dör i krig eller av svält. Och andra lever i överflöd. Eller så har det alltid varit så. Allt går i repriser. 

Gårdagskvällen bjöd på en härlig himmel. När jag sedan gick till sängs var det beckmörkt där ute (vägbelysningen var släkt) och stjärnorna glittrade på himlen...

Jag låg en lång stund och tänkte på hur bra jag ändå har det. En skön säng, ett varmt hus, fina närmaste, ekonomin i skick och en morgondag som skulle bjuda på ännu en solskensdag med lite varmare temperaturer. Jag är så tacksam för så mycket i mitt liv! 

Igår bestämde jag mig för att koka lingongröt....

 Gårdagen började regnig - men det klarnade upp redan på förmiddagen. En riktigt kall nordanvind drev in och temperaturen den ville inte stiga över +10. Det kändes ovanligt kyligt trots solen! Nästan hela dagen tillbringade jag i ett varmt växthus. Fram emot eftermiddagen bestämde jag mig för att göra en lingongröt av lite lingon som jag ännu inte lagt i frysen. Men oj,  jag hade inte mannagryn hemma. Så jag fick lov att hoppa i bilen för att åka till butiken. Eller borde jag inte njuta lite mera av solen som äntligen ville titta fram?!!!

 

Jag bestämde mig för att stanna bilen vid Replotbron. Där vandrade jag kring en stund och kollade in havet, vågorna, bron och solen förstås! Så ofta jag gärna stannar vid denna bro. Men här är det vackert och rofyllt oberoende av väder och vind!

Vinden var ju nordlig, men kolla in gångstigen nära vägbanken mot söder (till höger) - där lyste ju solen och värmde...!  Där såg det ju riktigt skönt ut! Om jag skulle....

Jodå, jag gick och satte mig på en len, gammal träbänk. Med vägbanken som skydd för nordanvinden. Och med solen i ögonen. Såå härligt att sitta där och njuta en liten stund! En helt vanlig vardag! I september. Här lyste nyponen riktigt röda i solen....

Så gick jag runt och kom på nordsidan av vägbanken. Där var det riktigt kyligt i vinden. 

På den sidan vägbanken svallade vågorna in mot strandstenarna. Neejjj, dags att söka sig till bilen för att åka till affären!

På kvällen kokade jag lingongröt när jag så äntligen inhandlat mina mannagryn. Lingongröt hör till mina barndomsminnen. Lingongröt gick under namnet klappgröt i mitt barndomshem (och i skolan). Numera kokar jag denna gröt på hösten, men inte längre varje höst, tyvärr.

Recept: 1 liter vatten och 4 dl lingon (eller röda vinbär) kokas i 10 minuter. Sedan vispas 1,5 dl mannagryn ner (lite i taget) och koka ytterligare i 10 minuter på svag värme. Man bör röra om ibland. Därefter smaksätter man gröten med 1,5 dl socker, en nypa salt och lite vaniljsocker. Så låter man gröten svalna och vispar sedan den luftig med en elvisp.

 

Lingongröten skall äts kall med mjölk (jag tycker också om lite kall vaniljsås till). 

Svanarna känner på sig att det börjar bli höst...

 Vi går mot höst. För varje dag som går blir det än mera höstlikt - trots att vi har haft en varm september så här långt. I morgon är det höstdagjämning (ett datum som "nattugglor ser fram emot, men som soldyrkare fruktar"...) Jag som ofta rör mig ute i naturen ser förändringarna och det märks att fåglarna också ser denna förändring. Nu gäller det att se till att svanens ungar växer för att när kölden kommer ska även de orka flyga med söderöver. Det kan dröja ännu flera veckor, men föräldrarna börjar göra sig redo för höstflytt, det märks.

På fredag kväll åkte vi ut till havsfjärden för att bada bastu. Klockan var över 7 på kvällen när jag kom vandrande ner mot vattnet (jag hade stannat på vägen för att plocka lite lingon). Det var en så vacker kväll och havsfjärden låg som en spegel. Inne i viken hade Mamma Svan med sina tre telningar sökt skydd när en motorbåt hade kommit brummande ute på fjärden. Det var så "höst-tyst" där ute så båtmotorn brummade mera ljudligt än vanligt. Men nu hade båten åkt vidare och nu var fåglarna åter på väg ut mot mera öppet vatten.

Det var en så otroligt vacker kväll! Himlen hade varit helt molnfri under seneftermiddagen, men nu till kvällen började några moln visa sig i söder - det skulle bli regn till morgonnatten. Medan vi väntade på att bastun skulle bli varm drack vi te och åt goda smörgåsar. Svanarna simmade där ute....

Så gick jag åter ut för att kolla till svanmamman med sina nästan fullvuxna ungar. Ungarna hade fått sig ett skrovmål under vattnet medan mamman höll koll på både båt och andra faror. Nu tog de sig längre ut. Mamman tog ledningen och hon hade en bestämd tanke.

Men när de kom längre ut blev de uppmärksammade av några andra svanar långt där ute på fjärden, de började skrika och flaxa med vingarna (tyvärr fick jag inte med dom på bild). Nu fick mamman bråttom in mot den trygga vassen igen och ungarna följde lite förvånade efter...

Jag fick också lite bråttom för nu var det varmt i vår bastu! Där inne i den sköna varma bastun undrade jag ändå vad det blev av mamman med sina ungar. Och var månne skulle de tillbringa natten? Mörkret tilltog och jag såg inte längre till några svanar...

Under gårdagen hörde jag hur svanar trumpetade uppe i skyn även här hemma på landbacken. De flög lite av och an och en flock på tio individer samlades ute på slätten. När jag på kvällen gick ut på min kvällspromenad fick kameran hänga med på axeln. Igår kväll drev åter mera moln in och nu idag har vi åter regnväder. Höstväder, suck!

Svanflocken hade intagit åkern bredvid en fårhage och där stod Herr Svan (kanske var det han) på vakt mot allt och inget.  Jag smög mig in mot skogen för att få ett foto av flocken...

Här gick en fock med svanar och försåg sig med mat. Och visst var det många ungar som också fanns med i denna flock. Sedan hörde jag inte när flocken flög vidare till sitt nattkvarter, men idag var det tomt där ute på slätten. I regnet. Men nu till kvällen när jag åter var ut en stund var det hela 20 stycken därute - i regnet!

Visst känns det höstlikt när fåglarna samlas i allt större flockar. Trots att detta bara är början av hösten... Dessa flyttfåglar som är så efterlängtade på våren och som ger ett litet klick av sorg i hjärtat när de åter börjar söka mat på fastlandets åkrar inför flytten söderöver. 

Mitten av september

 De senaste dagarna har det regnat en hel del. Eller rätt mycket ibland. Det har kommit kraftiga skurar eller så ett lätt duggregn timmar i sträck, som gjort dagarna både gråa och tråkiga. Men däremellan har regnfria moln dragit förbi och under två kvällar hade vi faktiskt lite solskensväder! Men ännu pressar lågtrycken på och det lär bli mera regndagar, lite till och från. Men just idag, torsdag, vaknade jag till solsken och blå himmel. Hoppas vi får en fortsatt fin höstdag!

 

Så här såg det ut häromdagen när jag var ut på en kort promenad. Jag hann precis hem igen innan fler droppar behagade falla.

 Och så till kvällarna har molnen skingrats och solen har fått en chans. Men dagarna blir ju bara kortare och nattens mörker infinner sig fortare för var dag. 

 Häromkvällen vågade jag mig in i skogen innan mörkret föll. Det var ju vått, men jag hade bra på fötterna. Och vem mötte jag? Jo, en fin älgtjur som hade en ståtlig krona! Men han vände mig ryggen innan jag fick fram kameran...

Men det är så skönt att andas dessa rena (regntvättade) kvällar i skogen! Det tycker visst skägglaven också som verkligen trivs på dessa grankvistar. Men det är vått och rätt halt, så det gäller att se var man sätter fötterna.

 Igår kväll plockade jag in några av sensommarens sista blommor som ännu förskönar vägkanten: renfana, liten blåklocka och rödklöver. Ännu är dagarna varma (runt 15 gr) och ännu har vi inte haft någon nattfrost.

Jag njöt av de sista sommardagarna ute vid vårt sommarparadis

 Eftersom vi den senaste veckan hade så härligt sensommarväder, med temperaturer upp mot 25 grader (och över!), passade jag på att krama ur Det Sista Sköna ute vid vårt sommarparadis. Förra lördagen hade vi över 25 gr och absolut ingen vind därute. Sonen och hans sambo dök också upp på deras gemensamma lediga dag. Det blev massor av god mat ute på verandan och med efterföljande het bastu med dopp i havsfjärden. 

Det fanns några små moln uppe i skyn (och flera hade samlat sig över fastlandet), men ute vid havsfjärden var det den härligaste dagen - med  vattnet nästan som en spegel!

Jag fixade till en god gryta i ugnen och en god  sallad med nästan enbart egna grönsaker. Och så satt vi där i lugnet, ute på verandan och njöt av både mat, gemenskap och sensommarvärme. En septemberdag att minnas!

När vi satt där och åt kom ett tiotal änder simmande in i vår lilla vik. De flesta gömde sig i vassen, men två av dom satte sig uppe på en sten för att putsa sig lördagsfina... och dom hann jag få med på ett foto...

Till efterrätt fixade jag till en äppelpaj. Skulle kanske smaka gott med en klick kylskåpskall kvarg (?) - och ja, det gjorde det!. Vi försåg oss av den goda pajen inne i huset och så fick vi åter en god stund ute på verandan, där vi smaska i oss varma kaneläpplen med ett skal av havregryn + kvargen. 

Så var det dags att börja elda i bastun. Sonen och mannen i huset eldade medan vi damer hade annat för oss. Så blev det varmt i den vedeldade bastun och vi närmade oss en skön kväll i höstens varmaste temperaturer både inne och ute.

 

 Ungdomarna fick första bastu-turen De bastade, hoppade i sjön, bastade, hoppade i sjön, simmade, bastade, simmade, bastade... Och de verkligen njöt av sitt bastubadet och av det ännu varma havsvattnet! 

När så ungdomarna (äntligen) blev klara blev det vår tur och nu var det 100 gr inne i en het bastun! Men vi njöt av värmen allt medan de sista solstrålarna ännu lyste upp naturen. Sonen hade lovat knäppa på kaffebryggaren medan vi bastade, så efter att vi rena och lyckliga kom ur bastun blev det dags för lite kvällskaffe med dopp!

 Jodå, det doftade kaffe inne i huset och vi försåg oss med kaffe, hembakade blåbärsmuffins och munkar. Efteråt måste ungdomarna söka sig hemåt, medan vi stannade och njöt av en varm kväll ute i ett av jordens paradis!

 En annan dag i veckan åkte jag ut alldeles ensam för att krama ur den sista 25-gradersdagen. Solen sken och nu blåste det från sydost.

 

Jag började dagen med kaffe ute på verandan. Så skönt jag hade det med en kopp nybryggt kaffe och med ett korsord i högsta hugg! Sedan gick jag ner till stranden och nu upptäckte jag att en ny omgång svampar hade poppat upp ur marken sedan senast. Några varma dagar hade lockat fram fler svampar! (Jo senare under dagen var jag ut på kantarellplock!). Nu tog jag in alla våra utemöbler, även stolarna som i ur och skur brukar stå ute på Piren hela sommaren. För visst skulle dagen bli en av sommarens allra sista varma dagar.

Men jag var ju inte alls ensam där ute. Både massor av fjärilar och humlor surrade runt i höstens blomsterprakt runt verandan. Jag plockade lite bär, men mest fixade jag runt huset och njöt av sommarvärmen.

Tillsammans med sensommarens fjärilar! Tack till den härliga sommaren där ute - nu ställer vi in oss på höstväder inomhus i vår sommarstuga med kamin som värmen skönt kyliga höstdagar/kvällar!