Idag, den 13 mars, är det exakt 85 år sedan Finland efter hårt och envist motstånd skrev under fredsavtal med Sovjetunionen år 1940. Kriget hade utkämpats mellan Finland och Sovjetunionen sedan Sovjet den 30 november 1939 hade anfallit Finland.
Under 1930-talet hade Finlands regering i sin utrikespolitik understrukit sin nordiska orientering och att vid internationella konflikter hålla på landets neutralitet. I november 1939, efter att andra världskriget startat tre månad tidigare i september -39, krävde Sovjetunionen att Finland skulle överlämna landområden kring den rysk-finska gränsen (för ryska militärbaser och för den röda armens rätt att rycka in på finländsk mark för att möte en fiende). Men den finländska regeringen sa nej! Estland, Lettland och Litauen tvingades låta sovjetiska militärbaser verka på sina områden och hur det sedan gick med deras självständighet vet vi (de inlemmades i Sovjetunionen i flera årtionden ända till 1990-talet). Idag vet vi också att Sovjetunionen hade planer på att ockupera/införliva Finland. Och för att kunna starta krig mot Finland skedde de berömda tre skotten i den ryska byn Mannila nära den finska gränsen. Den officiella sovjetrapporten slog fast att fyra sovjetsoldater dödats av finsk artillerield (men efteråt har man klart kunnat konstatera att den finska artillerielden inte kunde nå Mannila, även bekräftats av tillfångatagna ryssar som berättat om hur ryssarna själva iscensatt händelsen).
Tidigt på morgonen den 30 november öppnade ryssarna eld och soldater gick över gränsen vid Karelska näset. På eftermiddagen samma dag flög de första ryska bombplanen över Helsingfors och släppte sina bomber (sedan skulle de fälla fler bomber över fler städer i Finland, bla Vasa). Nu utsåg Finlands president Kyösti Kallio fältmarskalk Carl Gustav Mannerheim till överbefälhavare över de finländska trupperna. Sovjetunionen var överlägset både vad gällde antal soldater, beväpning och utrustning (Finlands försvarsmakt bestod i det första skedet av 200 000 man, 32 stridsvagnar och 119 flygplan medan Röda armén anföll med 460 000 man, 1 500 stridsvagnar och 1 000 flygplan). Men finländarna hade kännedom om terrängen, sommaren 1939 hade de byggt befästningspunkter (den s.k. Mannerheim-linjen) och de var vana vid vinterförhållanden (för just denna vinter var mycket kall, oftast mellan - 20 till -40 grader!).
Unga män i Finland kallades in i krigstjänst och bl.a. flera av mina farbröder och min morbror och sambons morfar deltog i kriget. Dessutom kom en hel del svenska frivilliga till undsättning (upp mot 10.000 soldater, vårdpersonal, arbetare osv). Men vårt land hade svårt att uppbringa krigsmaterial så det räckte och därför behövdes mera material från andra europeiska länder. Tyvärr stod det klart för finländska regeringen att västmakterna med själ och hjärta inte vill hjälpa Finland och att de allierade trupperna skulle komma fram först i slutet av april månad, eftersom den svenska regeringen inte tänkte tillåta genommarsch av trupper från Norge och norra Sverige till norra Finland.... För Sovjetunionens del var, trots allt, det finländska tappra motståndet tillsammans med risken att dras in i krig med de västallierade som fick Sovjet att släppa tanken på att ockupera Finland. Så när den finländska delegationen träffade ryssarna i Moskva i mars 1940 lovades man fred mot att man gav upp 10% av Finlands landområden.
Fredsavtalet skrevs under den 12 mars 1940 och striderna upphörde 13 mars kl 11:00.
Men det blev ett fortsättningskrig mot Sovjetunionen under andra världskriget (25 juni 1941 till den 19 september 1944). Mina farbröder, min morbror och sambons morfar fick alla rycka ut i krig igen.... På något vis ändrar sig inte ryska ledare och deras begär. Dom vill inte ha fred, dom vill skicka ut sina unga underlydande män för att kriga - och dö för ledarnas storhetsdrömmar.... för dom skall ha mera landområden..... På något sätt påminner allt detta om dagens situation i Ukraina just nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar