På söndagskvällen, dvs på valborgsmässoaftonen, kikade solen äntligen fram och sambon tyckte att vi kunde åka ut till vårt sommarparadis. Varje vår börjar det klia i fingrarna och vi längtar ut till vår havsfjärd och vår sommarvilla, trots att vi vet att vägen igenom skogen dit ut är avstängd på grund av snösmältning och menföre...
Men dit vill vi! Och dit ut åkte vi! Vår vana trogen gick vi igenom skogen den sista biten.
Klockan hade hunnit bli 17 innan vi kom ut till havsfjärden och våra hus. Vi hade gått längs en skogsstig, krupit under omkullblåsta stora träd, hoppat över strida vattendrag och slutligen kommit ut till vår natursköna plats på jorden.
Isen låg ännu ute på fjärden, men den såg inte speciellt hållbar ut...
Ute på fjärden syntes vita streck från den gångna vinterns skoterspår. När vinden drar in från norr kommer troligen isen att sjunka och vattnet åter att glittra i kvällssolen. Men ännu murken is på årets valborg, alltså.
Väl där ute satte vi oss i solen ute på verandan och jag halade fram varsin glasspinne ur ryggsäcken. Årets första glass ute i solen - och dessutom ute i naturen, det kändes såå lyxigt!
Vi gjorde upp eld i spisen inne i huset och vi tänkte också elda i bastun för att ta årets första bastubad, men veden var lite våt (efter nattens regnskurar) så det blev ingen bastu denna valborg. Men vi fixade en del ute på tomten och sedan satte vi oss inne i huset och åt lite medhavd mat. Fåglarna kvittrade i träden och en gädda simmade plaskande upp längs Rinilin till Påttin där den har vårens lekplats...
Där vid Påttin var det delvis öppet vatten nära stranden och där hade grodorna sina vårkonserter (eller sjöng sina friarsånger). Det var ett evigt kvackande som ekade över hela omgivningen. Jag smög mig ner mot vattnet men så fort jag närmade mig försvann alla grodhuvuden under vattenytan och grodsången avtog i styrka...
Vid 21-tiden på kvällen bestämde vi oss för att traska tillbaka till bilen för att åka hemåt. Vi gick genom skogen, hoppade över vattendragen, plumsade igenom snödrivor och jag föll ner i ett hål mellan några stenar och fick krypa fram på alla fyra.... Det var då jag upptäckte den stelfrusna stora svampen som "övervintrat" på en stubbe. Lite konstigt att den ännu var så röd och vacker tyckte jag.
Vi vandrade ut ur skogen och det var en vacker vårkväll.
Det var vår valborgsmässoafton. (Och jag fick 10.000 steg på min stegräknare!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar