November börjar med Alla helgons dag

 Så har vi tagit klivet in i årets näst sista månad. November är här!

Igår lördag, den 1 novmeber, firade vi Alla helgons dag. En dag för minnen av våra nära och kära som vandrat vidare från detta jordelivet. Fredagen hade bjudit på regn, men när så lördagen randades började molnen skingras redan på morgonen....

Mannen i huset hade i arla morgonstund begett sig ut på älgjakt och när solen började visa sig gick jag ut med kameran. Dimman lättade och det var så vackra dämpade färger i vårt höstiga landskap. Och fortfarande plusgrader....

Gårdagens regndroppar var ännu fästa vid trädgårdens buskar....

Medan solens strålar gjorde sitt bästa för att bränna bort dimmolnen... Och jag tänkte att det var så många dagar sedan vi sett solen senast....   Så tack för en vacker morgon!

Eftersom sonen var ledig denna lördag (medan hans sambo jobbade) stämde vi träff och så rattade  vi gemensamt iväg till mina anhörigas gravar för att tända ljus. I år blev det många ljus på min kära mammas och pappas grav.

 Det var nämligen så att redan dagen innan hade också mannen och jag varit ut för att tända ljus (eftersom det skulle bli älgjakt på ljuständardagen). Då gick vi runt och jag tända många ljus på mina släktingars gravar. En fin tradition att tända ljusen till Alla helgons dag. För att minnas. För att visa att vi ännu hör tillsammans. Generation efter generation. Som en kedja av liv.

 

Till kvällen när mörkret hade sänkt sig, tillika molnen åter hade drivit in (och jakten var slut för dagen), åkte mannen och jag ut till hans fars och släktignars gravar för att tända ljus. 

 

 

 Denna kväll var det en strid ström av bilar till begravningsplatsen. Som låg där så mörk men med alla dessa ljus som lyste och skapade en så fin samvaro över tid och rum.

Tack och hej till oktober månad!

 Så är vi då inne på oktober månads sista dag, en dag som är både grå & våt. Hela månaden har varit ovanligt varm, endast en natt med minusgrader här hos oss. Månadens första halva började rätt vacker med sol och rätt mycket klarblått. Men sedan blev det gråmulet för hela slanten, tyvärr. Vi gick över till vintertid och då tyckte jag att dagarna blev så matta och mörka....lite sega så där...inte mycket regn, bara trista...

Men helt klart har vi haft vackra höstfärger även denna höst, men inte lika färgsprakande som de åren vi har haft minusgrader med sol - utan hårda vindar. Början av månaden var vi ofta i skogen ute vid vårt sommarparadis, jag på vandringar och både bär- och svampplock medan mannen tog hand om omkullblåsta träd eller rödjande i sonens nyinförskaffade ungskog. Jag har börjat min storstädning av alla skåp och lådor och.... oj så mycket jag har kunnat donerat till hjälpbehövande. Dessutom har jag införskaffat en ny dator och det är allt lite spännande med massor av nytt..

 Ute i stora vida världen har det kännts än mer otryggt denna månad. De tre stora världsledarna har figurerat i många av medierna även denna månad. Amerikas president Trump har hittat på både det ena och det andra och sedan kanske ändrat sig. Medan Rysslands Putin har hållit fast vid sitt trots vacklande ekonomi. Och båda har friat till stormakten Kina, vars ledare alltid håller masken... Trump försöker mäkla fred både i Gaza och lite överallt i världen medan han själv härjar i eget land med fördrivning av vissa människor ,  nedstängning av statsapparaten och rivningar av Vita huset för att för egna medel bygga en ny balsal.... 

Så nej, det blev inget Nobels fredspris till Trump detta år, trots att han verkligen önskade/var nominerad till detta av flera. Under oktober månad brukar ju Nobelprisen presenteras för att sedan delas ut under december. Och det roliga är att detta år fick forskning om min sjukdom priset i medicin! Och så har vi ju klimatet som varit på tapeten även denna månad. Nu med jättestora nederbördsmängder både i Asien och nu senast också pga orkanen Melissa över Jamaica och Kuba. 

Det största som hänt här i landet är väl de 11 isbrytare som vår president Stubb och Amerikas Trump har kommit överens om skall byggas/levereras. Landets kunniga varvsindusti med underleverantörer jublar och nu hoppas man på förbättrade finanser och mera jobb. För här i landet skall det sparas och vi håller därmed att få en ny underklass... Det är en hel del politiskt käbbel som vanligt och det är fortfarande skakigt med vår välfärd. 

Men i allt det dimmiga grå lyser ändå vackra färger över oss. Världen är fortfarande vacker och vi hoppas alla på en ljus framtid!

 

En rundvandring i de fina salongerna

 Det här blir det sista inlägget från vår museibesökarlördag. Det var nämligen då vi gick in i de fina salongerna på Österbottens museum, tredje våningen. Vi avslutade alltså vår rundvandring med att besöka den Hedmanska samlingen. Här gick vi runt i Vasaläkaren Karl Hedman och hans hustru Elin H:s våning, som är fylld med finländsk och utländsk konst samt antikföremål. Karl Hedman var en samlare som levde och verkade i Vasa åren 1864-1931.

Här fanns mycket fint! Nästan så att jag måste kika ner på mina skor för att se så dom var helt rena....

 

Och så slutligen en av mina favorittavlor som paret Hedman hade i sina samlingar: den söta flickan målad av Helene Schjerfbeck.

Min väninnna och jag var så nöjda över vår museidag (och som ni redan vet avslutade vi dagen med ett cafébesök inne i Vasa centrum, mums!)

 

Terranova, en utställning om vår natur

 En av de permanenta utställningarna vid Österbottens museum berättar om vår regiones unika natur. Får man gäster från andra delar av landet eller från andra länder/kontinenter är detta en utställning som verklligen lämpar sig. Det här är utställningen som berättar om vår Kvarken-region. Om världsarvet, istiden och vad som hänt efter med natur, djur och oss människor. Här får man stifta bekantskap med våra vilda djur och hur klimatet har förändrats över tid. Och det här är en utställning väl värt ett besök tillsammans med hela familjen!

När man kommer upp till Terranova-utsällningen möts man av en gammal fiskebåt. Redan nu känner man att vi kommer att röra oss i ett kustlandskap med dess hav, älvar, slätter och skogar. Vår rika och unika natur!

Här får man lära sig om kustens alla fåglar och deras möjligheter....

 Och här möter man också vargen, björnen, bävern, lodjuret osv. Här kommer man nära många djur och man får information om klimatförändringens perspektiv. En mycket intressant utställning väl värt många besök!

 

Inkeri Julkunen på Österbottens museum

 På vår museibesökardag vandrade vi vidare till Österbottens museum, ett av mina favoritmuseer i Vasa stad. Här visades tavelutställningen "Inkeri Julkunen och andra andra naivister" och denna utställning skulle stänga efter vår besöksdag - så vilken tur att vi hann med den utställningen...! Vi vandrade en trappa upp till naivist-utställningen och det var faktiskt rätt mycket folk på hela museet denna dag.

 Inkeri Julkunen föddes år 1935 i Vasa och bodde sedan i Karperö, Korsholm, där hon dog år 2014. Hon var en självlärd konstnär och började måla först på 1970-talet. Naivismen tilltalade henne. Med ett berättande, färgglatt och med humoristiska utttryck - den medmänskliga inställningen till livet och människors vardagssysslor ville hon skildra. 

Jag fascinerades av hennes tavlor från Karpeö, bla här med vintervägen igenom byn och den gamla danspaviljonen som sedan brann ner för många år sedan (uppe till höger).

Och här den gamla Karpeöboden, som inte längre finns....

 Om många av naivisternas tavlor beskrev gågna tider tyckte jag att tavlan ovan ändå kändes lite aktuell, med mönstrad tapet, spetsgardin och en tomatplanta på ett vitt bord. Eller var det kanske därför att det var just en tomatplanta och dessutom spetsgardiner som jag tycker om? 

 Det tog oss en god stund att vandra runt bland tavlorna (och det blev få foton knäppta). Sedan besökte vi två andra utställningar på samma museum, så fortsättning följer!

Vintertid

 Idag har vi åter övergått till vintertid. Det betyder att vi flyttat klockan tillbaka en timme under natten och att vi idag får en timme "extra". Idag är det grått väder och hela +11 grader. Och det mest fantastiska är väl att nattemperaturen också nästan nådde upp till 10-strecket under natten som gick!

Det är så mörkt ute den här tiden på året att jag låter ett ljus brinna både morgon och kväll. I morse klev jag upp redan klockan sex trettio, fast egentligen var den  sju trettio i min kropp.... Mannen skulle ut på älgjakt (igår blev det ingen jakt pga att det regnade hela dagen). 
 

I kakelugnen sprakar en eld och värmer och den sköna pläden är framtagen. Men ännu har vi ju ingen kyla ute - så elden får enbart vara en stämningsförhöjare. Och jag sitter och tänker på att klockan kan vi ställa tillbaka, men aldrig tiden. Det gäller att leva NU!

 

Museibesök och gott på café

 För exakt en vecka sedan var jag tillsammans med en väninna på museibesök i staden. Våra karlar hade vi på älgjakt och vädret var härligt höstlikt utan minsta regn (hmm, annat är det denna lördag då det är grått, disigt med regn).... Vi rattade in till staden och hade för avsikt att besöka tre av stadens museer: Tikanojas konsthem, Kuntsi för modern konst och Österbottens museum. Väninnan hade ett museikort och jag köpte ett inträde, som jag sedan kunde utnyttja till även de två andra museerna. 

Vi började med en runda i Tikanojas konsthem. Just nu hade man också en grupputställning "Jag är inte rädd" som riktade sig till barn och ungdomar (lämpligt till höstlovslediga barn med familjer). Här presenterades framstående finländska samtida illustratörer och utställningen handlade om att i vår turbulenta värld våga växa som människa. 

 

 

Vi vandrade runt på museets alla våningar och jag fotade inte speciellt mycket.  En av de tavlor jag tyckte om var en tavla som jag sedan såg som "bordsunderlägg" uppe på 3:e våningen. Det var pojken som satt vid ett bord i en så gammaldags, lugn och trygg miljö (denna tavla hörde till utställningsgodbitar från Frithjof Tikanojas samlingar).

 

 

 

Så vandrade  vi vidare till Kuntsi, där modern konst fanns utställda. Här var konstnären, konstkritikern, galleristen och konstsamlaren Jan-Olof Mallanders verk utställda samt en del verk av andra både inhemska och internationella konstnärer som finns i  hans egen konstsamling. 

 

Efter att vi vandrat runt en liten stund fortsatte vi vidare till Österbottens museum. Och foton från den rundvandringen fortsätter jag med en annan dag - för där knäppte jag så många foton. När vi så var klara med vår museirundvandring kände vi för kaffe och något gott till.

 

 Här inne i den gula gamla byggnaden finns numera ett cafe som vi denna dag bestämde oss för att besöka.

Det var lite svårt att välja bland alla läckerheter, men till sist valde jag en urgod hallontårtbil till mitt kaffe.  Så där satt vi sedan och mumsa i oss våra godsakar och pratade bort en god stund innan vi sökte oss hemåt (för att hinna fixa maten innan våra jägare skulle komma hemåt).

 

Höstens sista äpple

 

 Idag plockade jag in höstens sista äpple från vårt nya äppelträd. Det är andra året vi får äppel på detta träd och i år har vi faktiskt fått rätt bra med äpplen och det har blivit många äppelpajer - och fler lär det bli! Redan häromdagen tyckte jag att jag tagit in alla äpplen, men se, det hade jag inte (märkte jag nu alltså)! 

 Hela denna vecka har vi haft mulet väder, men idag är det mera mörka moln än tidigare dagar. Det utlovas regn till kvällen... På förmiddagen var jag ute och krattade trädgårdens löv. Fast här finns ju ännu massor av löv på träden, så det lär blir fler lövkrattningsdagar.... Löven är så vackra när de spricker ut varje vår, men ack på hösten - då bjuder de på jobb!

 

Igår morse hade mannen i huset en tandläkartid, så jag passade på att göra honom sällskap in till staden. Där utanför stadshuset låg massor av gula löv på marken och på alla trottoarer ... Och träden som ännu är lövklädda... jo här blir det också lövjobb för stadens parkanställda.....

Eftersom jag inte hade hunnit dricka mitt förmiddagkaffe hemma började jag min stadstur med en kopp cappucino i ett av stadens cafeer. Lyxigt värre en helt vanlig tisdag! Sedan hann jag också uträtta mitt stadsärende innan sambon ringde att han var klar inne hos tandläkaren.

Och vet ni - staden var fylld med löv denna dag! Här vid stadsbiblioteket var det massor av löv på marken men träden var också ännu helt fyllda med gröna löv! Oj, här blir det också mycket lövblås vad det lider!

 På eftermiddagen åkte vi ut till vårt sommarparadis, som numera är så höstlikt.... Jag tyckte nämligen det var dags att tömma alla regnvattentunnor inför den kalla årstiden. Sagt och gjort, där jobbade jag en god stund medan sambon kollade till skogen. Där ute vid havsviken hade träden ännu inte fällt alla sin löv, här ett gult träd vid parkeringen....

När jag jobbade kring huset tyckte jag att jag höra några fågelpip. Var det möjligt? Hade inte de flesta sommarens fåglar gjort sig redo för flytt söderut? Och så när vi satt inne i huset och såg jag att två av sommarens svanungar sökte föda inne i vår lilla vik invid huset. Så jag gick ut med kameran...

 

Nu hade ungarna växt till sig - men var fanns resten av familjen? Hur jag än sejade såg jag endast dessa två svanungar som uppmärksamt kollade in mig där jag stod på stranden. Hade de blivit kvarlämnade när mamman, pappan och ena ungen hade flugit vidare? Lite orolig blev jag.... men förhoppningsvis kommer några andra äldre fåglar flygandes (som kan vägen söderöver till svanarnas övervintringsmarker) och som kan bli ungarnas resesällskap....

   

Innan vi åkte hemåt i skymningen gick vi uti skogen och plockade lite trattkantareller. Hösten ända!