Fyra år

 Idag har det gått 4 år sedan Ryssland inledde sitt fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. 

 

Så här skrev jag i min blogg den 24.2.2022; "Idag är det en mörk dag för världen. Putin har bestämt sig och härmed skrivit in sig i historien som den som invaderade ett demokratiskt Europeiskt land, Ukraina. Han hade bestämt sig långt tidigare - men i morse sattes planen i verket. Idag är det en sorgens dag. Jag lider med Ukrainas folk, jag lider med de ryssar som inte ville ha krig. Jag lider med anhöriga som härmed kommer att få bekräftat att deras anhöriga  har dött i kriget. Jag lider med hela världen som på ett eller annat sätt konkret drabbas av denna aggression.

Hela morgonen har jag följt med tv-utsändningarna. Finlands president, statsminister, utrikesminister och försvarsminister har haft presskonferenser. Alla har vägt sina ord, alla har viktiga uppgifter framöver. En sorgens dag. Och jag förstår inte varför människor måste döda varandra." 

 

 

 

  Och idag, fyra år senare, förstår jag fortfarande inte varför människor måste döda varandra. För efter den förfärliga invationsdagen har ukrainarna, med hjälp av de Europeiska länderna, stretat emot mera än ryssarna någonsin hade trott. Miljoner människor har fått sätta livet till under de senaste fyra åren, pga en ledare som sitter inne bakom bepansrade väggar och äter kaviar och har en varm mjuk säng.... Annat är det för soldaterna (på båda sidor om frontlinjen) och även för många av de civila i det land denne ledare anfaller. En kall vinter med avsaknad av el på många håll pga illsinniga attacker mot just el-försörjningen.... Varför förstöra? Varför förgöra? Varför dessa "korkade" världsledare?

 Dagens bloggfoton knäppte jag under gårdagens eftermiddagspromenad. Idag har vi ännu minusgrader, men från och med i morgon lär nederbörd och sedan plusgrader infinna sig. Så idag får det också bli mycket utomhusvistelse för mig innan de hala vägarna gör sitt intrång igen....