När jag igår kväll tog min kvällspromenad ute på slätten och inne i skogen tänkte jag på mina barndoms vandringar. När jag var ung tyckte jag om att vistas ute i naturen. Varje söndagsmorgon gick jag med min pappa ut på jakt av småvilt (hare eller skogsfågel) och snart kunde jag alla stigar i storskogarna runtomkring vårt hus. Vintertid hade jag mina skidspår i skogen och på det höga berget (som numera är betydligt lägre - när jag kan jämföra med andra berg) hade jag mina backar där jag kunde åka nerför. Vackra eftermiddagar om våren, efter skoldagens slut, tog jag med mig skolväskan och en flaska med vatten och vandrade upp till berget och satte mig i en stenklyfta i solen för att läsa läxorna. Och naturligtvis kunde jag skogarnas och ängarnas allra bästa bärställen, där jag plockade smultron, hallon, blåbär, hjortron och lingon....
Även idag älskar jag att vandra ute i naturen. Ofta bär det upp till skogs eller bara ute på slättens stigar. Men det har funnits några årtionden i mitt liv när jag har bott i olika städer och mest vandrat på asfalt...
Igår kväll plockade jag en bukett med vårfryle längs skogsstigen och jag tänkte på alla de vårfrylen jag plockat som barn. För det var just dessa blommor som var de första som blommade om våren när jag var barn. Jag hade läst i Bullerby-böckerna om vit- och blåsippor och om tussilagon som barnen i Astrid Lindgrens böcker pockade, men dom blommorna växte ju inte vilt i vår natur.. Men vårfryle och senare också tussilago (som i min lärobok hette hästhov), det hade vi! Numera har sipporna hittat in i var och varannan trädgård dock.
Jag gick också och tänkte på att i min barndom fanns lador på alla åkrar och ängar. Stocklador eller lador byggda av bräder. Numera finns inga lador kvar, enbart några fallfärdiga, halvruttna lador som inte längre används. Tiderna förändras.
Men så tänkte jag på att aprilväder det är något som alltid har funnits (trots att klimatet har ändrats). Vårvärme och småkyla om vart annat.... Och så tänkte jag på hur mycket hästar det fanns ute på slätterna i min barndom. När pappa, mamma och jag åkte ut med bilen på söndagsutflykt tillsammans med min moster, morbror och min kusin (kanske vi åkte för att hälsa på mormor) brukade vi barn sitta på var sin sida i bilens baksäte och räkna hur många hästar vi såg på var sida om vägarna. Oj, så många hästar vi såg! Tjugo-tretti-....Idag har vi flera hästgårdar här i byn så visst ser jag hästar ännu varje dag, men dagens hästar är enbart till nöje, de är ridhästar.
Det är så mycket som förändrats sedan jag var barn. Men ack så tacksam jag är att åter få bo ute på landet, att åter få vandra ute på slätterna, skogarna, nära havet! Jag tycker om årstidernas växlingar! Och just nu väntar jag på Den Sköna Sommaren! Men, men var det inte några snöflingor som möter mig i vinden på hemvägen.... men det blev endast tre stycken som virvlade omkring sedan återstod endast den kalla nordanvinden... Aprilväder....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar