24.2.2022. Ett datum jag alltid kommer ihåg.
Det var då Rysslands krigsmakt anföll hela Ukraina. Nu har det gått ett år och många människor har dött, tvingats fly eller bara mist sina hem och sin familj. En dag som denna kan man tycka att den som bestämmer om krig också borde stå i främsta ledet när kanonerna ljuder - och inte sitta inne i sin bunker med marmorgolv och dignande matbord... Den lilla mänskan är alltid den som får stå där i främsta ledet - när diktatorer bestämmer.
Fred på jorden!
Igårkväll var det vackert därute. Efter en snöig dag klarnade det upp och en liten del av månen syntes i solnedgången. När det blev mörk dansade norrskenet över himlavalvet. Så vackert att stå där ute och se upp mot den mörka himlen med det gröna skenet och de blinkande stjärnorna!
Frid på jorden!
I morse styrde vi färden norröver. En kylig morgon med rimfrost i träden, men molnen var åter på väg in över slätten...
Idag har vi följt efter en av våra vänner på hans sista resa i ett vintrigt landskap.
Idag klingade kyrkklockorna över bygden för en människas sista resa. Till kvällen kommer stadens kyrkklockorna att klinga för hela det ukrainska folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar