Denna sommar har vi fått nya grannar.
Flera stycken till och med. Vi har nämligen fått en drös kor, ungdjur och kalvar som betar i en stor hage nästgårds till oss. Vilken ras korna tillhör låter jag vara osagt, men de är snälla, nyfikna och matfriska!
Visste ni att det har funnits kor i vårt land i tusentals år? Man har räknat ut att kon kom till vårt land för omkring 4.500 år sedan och gav då upphov till ett helt nytt sätt att leva. Kon kom troligen med båtyxfolket, ett folk som långsamt hade spridit sig norrut i Europa. Troligen tog detta folk båten över Finska viken (från Estland) och fann ett vidsträckt skogklätt land med fina betesmarker. Med båtyxfolket kom de första jordbrukarna till vårt land, de byggde stabilare byggnader och sökte sig längre in i landet. Tidigare fiskar- och samlarbosättningar fanns nära kusten och vid flodmynningarna där man levt på fiske och säljakt. Båtyxfolket hade med sig kor, får, getter och också stenyxan som var ett bättre arbets- och jaktredskap.
Den här tiden låg stora delar av vårt Österbottniska landskap under vatten. Där Nykarleby älv nu rinner gick en djup havsvik upp till Lappo-trakten. Och där Kyro älv nu rinner gick en havsarm ända upp till dagens Seinäjoki. Den östligaste delen av Jeppo och Oravais var fastland, östra Vörå var splittrat i en del öar. Lillkyro, Storkyro och Malax var helt vattentäckta. Östligaste Pörtom, Närpes, Tjöck, Lappfjärd och Sideby var land, på sina ställen var kusten rätt hög. I det här området hade det bott jägar- och samlarfolk men båtyxfolket bildade nu fasta bosättningar så långt norrut som i Oravais och Vörå (enstaka fynd finns även i Esse och Purmo). Under bronsåldern antas det jordbruk som bedrevs längs kustområdet vara som svedjebruk och åkerbruk på mjukare strandängar. Från den här tiden har man i trakterna av Björneborg grävt fram ett stort fähus.
Omkring 500 f Kr blev klimatet kallare och nu blev det svårare att hålla djuren vid liv under den kalla och frostiga årstiden. Runt Kristi födelse blev klimatet åter varmare och nu hade järnet även banat sin väg till landskapet. Åter blomstrade jordbruket när man kunde smida skäror och senare liar, det blev betydligt enklare att bärga foder till djuren. Vid en frömjölsundersökning på Lintune-mossen i Vörå har man funnit pollenkorn av råg, korn, vete, ogräs och en mycket riklig gräsväxt (ca år 300 e Kr). De följande århundradena (500- till 600-talet) tycks ha varit en guldålder för området Vörå-Malax. Man har kunnat konstatera att det idkats jordbruk i Vörå från denna tid fram till våra dagar.
Under Vikingatiden tycks bönderna i hela Norden ha satsat på mjölkproduktion. En hel del bönder emigrerade från Sverige till Finland och under denna tid fick området från Karleby i norr till Björneborgstrakten i söder en svenskspråkig befolkning på några tusen personer. Landskapet kom härefter under svensk lag och myndighet och en kyrklig organisation byggdes gradvis ut. För första gången kom skrivkunnigt folk till landet. De nyinflyttade hade också med sig ny kunskap om olika redskap (som tex gaffelplogen, högärdet, smörkärnan). På 1200-talet uppbars skatt till kyrkan och här i Österbottens skulle hälften av skatten betalas i form av smör (däremot betalade finnarna inne i landet sin skatt i råg). På det här viset blev många präster under medeltiden rika när de idkade handel med det österbottniska smöret.
(Informationen är en sammanfattning från boken "Historien om Vasa-Mjölken").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar