I lördags åkte vi ut till vårt sommarparadis på eftermiddagen. Jag skulle plocka lite lingon och sambon skulle hjälpa en villagranne med en lutande bod. Solen sken och framemot kvällen började den kraftiga västliga vinden avta. Det var högvatten nere vid stranden.
På kvällen hade vi bastat och ätit plättar med sylt av nyplockade hallon (och jag hade rensat mina lingon). Dags att åka hemåt tänkte vi för till morgonnatten skulle det bli regn enligt prognosen. Så öppnade sambon ytterdörren för att gå ner med den nu rätt lätta matkorgen - och så stannade han tvärt utanför dörren. Han stod alldeles tyst. Vad händer, hann jag tänka och smög efter ut...
Det var paret Svan med sina två ungar! Jaa, ungarna lever! Tjohoo!
Familjen Svan hade simmat in i vår vik och nu var de på väg upp från stranden till parkeringen. De hade säkert planer på att promenera över till Påttin, vår lilla insjö. Ungarna var småhungriga och gick och åt av gräset i strandkanten....
Mamma Svan märkte att vi stod uppe på verandan...
Med ett litet lockrop sökte sig mamma och pappa Svan ut i viken och efter följde ungarna - som nu växt sig så stora! Jag var så glad att ungarna var välbehållna och att inte någon rovfågel eller rovdjur hade varit framme. Eftersom jag inte såg svanungarna förra veckoslutet var jag rädd att de inte fanns mer.... Men visst levde de och mådde tydligen utmärkt! Familjen simmade sakta ut i viken (föräldrarna höll dock noga kolla på oss uppe på verandan).
De två ungarna var modiga och simmade före ut genom vassen och ut på fjärden. Två fina och stora svanungar, de kommer säkert att så småningom kunna flyga söderöver när vintern kommer (men det är ju massor av veckor tills dess)!
Nu kunde vi vandra ner till bilen för hemfärd och lingonsyltkokning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar