Mera vandring, nu kollar jag till mina "krigsträd"

 Det har som sagt blivit en del vandringar denna augusti, för visst har jag varit ut på vandring med han som jag bor med också!

Det var en av dessa vackra augustikvällar förra veckan när jag fick med mig sambon ut på en kvällspromenad. Nåja, nu blev det bara (bara och bara förresten...) upp till skogs här hemma, men ändå...

Naturligt gick vi och kollade in grannarnas vackra havre- och vetefält. Då var säden ännu inte tröskad där ute på slätten, utan stod där så gul och grann! Nu är nästan all säd borttagen och inne för torkning & lagring..

 

 

Vi vandrade upp mot skogen och längs en skogsväg som delvis ligger nära ett av sambons skogsskiften. Hit upp har jag inte vandrat på hela sommaren, så nu skulle det bli intressant att se hur det såg ut med de två träd som jag namngett... träden, som båda sett sitt bästa, och som jag kallar "Putin" och "Zelenskyi". Tänka sig, två krigsherrar i de nordiska skogarna!

 

Först kom vi till "Putin-trädet", ett träd som står vid sidan om uthugget och som har en figur som bestämt liknar den ryska presidenten. Detta, numera murknande träd, gav jag namnet den vinter som Ryssland gick in i landet Ukraina med en storoffensiv år 2022. Redan då var trädet dött, men inte fallfärdigt....

 Ute på kalhygget ståtar trädet "Zelenskyi", ett träd som inte heller längre växer, utan står där ensamt -men ändå starkt - ute på ett vindpinat kalhygge. Ett ettrigt och envist träd som vägrar ge vika....

Men nu efter två och halvt år ser det ut som att Putin-trädet börjar murkna mer och mer. Det börjar krackelera. Är det månne början till slutet? Kommer det att falla vid någon kraftig vinterstorm? Det känns som om båda dessa snart fallfärdiga träd borde komma fram till fred med varandra. Fred för den oskyldiga medmänniskan. Fred för att inte förorena vår jord! Men än ser det inte ut att ske... men frågan är när - för snart faller en av träden...?

Där jag gick plockade jag i mig några vackra hallon. I all mitt eget ännu trygga land. Här ute där naturen ännu är både fridfull och får växa i fred.

På hemvägen såg jag några roliga svampar. 

Här bredvid skogsvägen såg jag också en "granodling". Det är tydligen några granar som frösått sig och nu växte hundratalet fina nya små granplantor, helt utan påverkan av människan. Naturen är påhittig! Och bjuder på en del överraskningar!

 Så var vi ute ur skogen och på hemvägen plockade jag en vacker bukett med sommarens kanske sista solögon. Och kvällssolen den lyste och värmde.

... och så ett SAS-flyg som var på inflygning till Vasa flygfält. Allt mot den vackra blå himlen...

I kvällens sista strålar kollade jag in eko-bondens får som åt sin kvällsmåltid. 

När vi så närmade oss hemmet var solen redan i nedåtgående och började färga himlen gul och röd. En vacker augustikväll var till enda!