I morse vaknade jag med en förskräcklig huvudvärk. Inte den bästa av morgnar med andra ord. Efter att ha kurerat mig med både värktabletter (och en del andra mediciner) och stora mängder kaffe börjar världen äntligen bli mindre flimrig, kroppen börjar svara. Solen skiner och glittrar i rimfrosten där ute, det kommer att bli en vacker dag. Trots att jag ännu känner av värken har jag startat upp med lördagsstädning här inne, senare får det bli en långpromenad (om huvudet sitter kvar så jag ser vägen..).
Sådana här dagar är jag så tacksam över alla de dagar jag själv gett mig tillåtelse att njuta av livet. När jag bara gjort sådant jag vill och sådant som ger mig kraft. Jag är tacksam över alla de dagar ute vid vårt sommarparadis där jag njutit av stillheten. Och kanske solen - eller stormen. Jag är ju en obotlig optimist årets alla dagar. Dagens foton tog jag häromdagen när jag var därute för att tömma vattentunnor och städa ur bastun för detta år.
Det är där ute som jag ser alla de fantastiska molnen som kommer och går. Apropå "kommer och går", nu borde jag ta tag i lördagsstädningen igen. Nu har jag suttit och vilat några minuter, nu kanske golvet håller sig horisontellt.... Nu kör vi vidare på denna lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar