Igår firade vi Farsdag. Redan fredag eftermiddag firade jag min egen far med att tända ljus och minnas tryggheten som han representerade. Igår, söndag, firade vi sonens far. Vid 12-tiden kom sonen och hans sambo hem lastade med blommor och en mängd godsaker åt far i huset. Jag bjöd på mat och vi satt länge runt matbordet, vi pratade och vi åt....(och delvis fick vi vänta på att den hembakade citron-cheesecaken skulle tina upp tillräckligt...). Det var så roligt och festligt att göra något annat än det helt vardagliga, att få bjuda på något annat än vardagsmat och vardagsbullen till kaffet...
Gårdagen bjöd på strålande kyligt solskensväder. Rimfrost som glimmade och glittrade. När så ungdomarna hade susat iväg till nästa ställe gick sambon och jag ut på en långpromenad. Vi gick till skogen och vi vandrade längs skogsstigar jag inte gått på sedan förra vintern.
Solen var i nedåtgående när vi stegade iväg över slätten. Rimfrosten glittrade i solens sista strålar, det var runt minus 5 grader.
Vi stegade iväg mot skogen. I en värld fylld med rimfrost...
Inne i skogen var det lugnt och stilla. Där bland träden var det mindre frost och solens sista strålar nådde endast de högsta grantopparna. Nere på marken gick vi förbi några stelfrusna ståndaktiga svampar....
Vattnet porlade i bäcken och vi vandrade vidare över stock och sten.
Skymningen föll och vi kom åter ut ur skogen.... och in i rimfrostens rike...
Nu var vi ute ur skogen och vi märkte att himlen hade färgats röd. Dimman började dansa över slätten.Och vi styrde stegen hemåt....
Det blir fler rimfrost-foton imorgon. För det var nu det fantastiska började... (idag har vi åter plusgrader och den vita världen är borta).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar