När corona-oron breder ut sig

För 9 år och 2 dagar sedan skedde en jordbävning utanför Japans kust och

den ledde till en stor tsunami. Många av oss kommer ihåg den stora katastrofen 

där bl.a. kärnkraftverket i Fukushima förstördes. Jag minns tv-bilderna som

kablades ut över världen. Havsvattnet som svepte in över land och

tog allt med sig i vågen som flödade ut över hus och hem...

Jag låg hemma i soffan under ett varmt täcke och tittade på tv-bilderna.

Jag var hemma den 11 mars 2011 med hög feber och lunginflammation.

Då för 9 år sedan var det första gången jag åt antibiotika för att få ner

inflammationen.  Det skulle visa sig att det inte skulle bli sista gången jag

fick antibiotika eller andra mediciner. Jag blev frisk från inflammationen - men

 redan efter några veckor fick jag fler inflammationer. Hela min kropp gick 

på sparlåga. Jag låg på sjukhuset någon vecka på infektionsavdelningen, i ett av de

rum som idag är reserverade för corona-patienter som eventuellt behöver specialvård.

Det visade sig att jag hade fått en sjukdom som är ovanlig och kronisk.

Åren har gått sedan den våren när hela jag gick på sparlåga. Jag har lagt

om mitt liv helt sedan dess och jag har ätit medicin sedan dess.

Ända till för någon månad sedan när jag lade bort medicinen för att se

om min kropp kunde återfå den kraft som behövs för att motstå infektioner.

Igår besökte jag sjukhuset och hade ett långt samtal med min läkare.

Och vet ni, exakt till coronavirusets intåg i landet så fick jag det glädjande

beskedet att mina värden är nästan normala, jag kommer troligen att klara av

en corona-smitta om jag blir utsatt för covid-19! Vilken glädje, yes!

Det tog mig 9 år, men nu är jag det friskaste jag varit på alla dessa år!

Men, men. Det är idag jag tänker på alla de som inte är i min situation.

Alla de som har en grundsjukdom som gör att de kan bli mycket sjuka

utifall de smittas. Jag menar, nu är det dags att alla tar ett ansvar och ser till att

inte smitta andra! Att inte vara så självisk att man bara tänker på sig själv och att

"jag klarar minsann en vanlig virusförkylning"... 

Igår firade jag med kaffe och nyinköpta munkar (och hembakad kaka).

Den senaste tiden har jag stannat mycket hemma, nästan isolerat mig, för

att inte bli utsatt för olika smittor. Lite uti-fall-att. 

Det går att ändra levnadssättet, det har jag testat den senaste tiden.

Mitt tips till alla er som kikar in här är att ni skall tvätta händerna, inte hosta

ibland folk, inte peta i ansiktet. Och drick lite vatten ofta och varför inte
njuta av några koppar kaffe eller te - och en liten god kaka till.

Oron behöver inte breda ut sig, är man frisk är det ingen fara (om jag förstått rätt),

men har du en minsta sjuk person i din omgivning så, vänligen ta hänsyn!