Så här i medlet av mars börjar det verkligen kännas att våren
är på ingång. Nåja, någon riktig vinter har vi väl inte haft, men
när dagarna blir längre och solen värmer så där vårvinter skönt, då
känns det prima att vara ute och njuta av livet. Igår bestämde jag mig för
en vandring i skogen. Att söka sig ut i naturen är den ultimata sysselsättningen
i dessa coronavirus-tider!
Ute på slätten flödade solen under gårdagen.
Ett litet snötäcke hade sett dagens ljus under fredagen, så det var ljust och vackert.
Utetemperaturen visade på någon minusgrad (i skuggan).
Jag vandrade längs mina stigar ute på slätten och tog så en av de små vägarna
som leder in till skogens mörker. Ute på slätten blåste en ettrig kall nordanvind
men här i skogsbrynet värme och lyste solen....
Inne i skogen går en stig.
Solen gav skogen ljus och skugga.
Så kom jag ut till en skogsväg och här fanns tydliga spår av en traktor.
Jo, det var sambon som passade på att hämta hem lite ved när
vi hade minusgrader....
Inne i storskogen var det tyst och stilla.
Färgskalan är inte så omfattande den här tiden på året.
Nu är det mycket brunt, grått och vitt - och tack och lov
massor av gröna granar.
Så såg jag traktorn och sambon som vinschar in några trädstammar
från ett stenröse längre bort. Ute i markerna finns nästan ingen tjäle detta år,
marken är så mjuk att tunga fordon inte kan köra ute i skogen. Vilken tur
vi har en maskin som orkar dra stora långa stockar....
Jag stannade några timmar ute i skogen tillsammans med en jobbande sambo.
Där ute var luften ren och klar.
Och solen den flödade, värmde det mesta den kunde....
När vi hade lastat på lite ved blev det dags att åka hemåt längs den
sliriga skogsvägen. Traktorn hade kättingar på bakhjulen, ett måste denna vinter!
Sambon for ut för att hämta hem ännu ett lass med ved.
Denna gång stannade jag hemma, jag hade trots allt lyckats med
över 15.000 steg denna lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar