Skogen och världspolitiken

Vårt land är täckt av skog. 

Åker du bil eller tåg igenom vårt land märker du att det

finns skog nästan överallt. Jo jag vet, vi är ett glest befolkat land och det finns

inga milsvida slätter. För det kommer ju träd i vägen hela tiden...

Den senaste trenden ute i världen har blivit att rekommendera att vi stressade

nutidsmänniskor skall vistas ute i skogen/naturen för att helt enkelt stressa av.  

Den urbana nutidsmänniskan har kommit bort från det naturliga livet ute i skogen

 eller ute på slätten. Människan har glömt bort de urtidskrafter som finns nedärvda inom oss.

Ute i skogen har naturen utvecklats och anpassats i tusentals år och människan har varit

en del av den utveckling, tills vi plötsligt utmärkte oss och människa såg sig stå

över det som händer i naturen och inte lägre greppade helheten.

Nu diskuterar planetens mest uppsatta politiker hur vi skall förhålla oss till

klimatförändringarna, ja om vi alls skall förhålla oss eller låta livet försätta som

det gjort se senaste årtiondena. Det här är inga lätta frågor.

 

 I söndags var vi ute i skogen, ute i naturen. 

Med svampkorgar vandrade vi iväg på spaning.

Det var då jag kom att tänka på livet i skogen och hur allt utvecklats under 

livets gång. Hur träden, mossorna, växterna och djuren har utvecklat en

samexistens som är så komplex att vi har svårt att förstå.

För trattkantarellerna som jag var ute efter, dom växer inte var som helst.

Och dom samexisterar med olika trädtyper i en viss vegetation. Och

dom vill gärna ha ljuset från ett visst håll....

Det är rätt tidigt för trattkantareller så här i medlet av september.

Men jag ville bara kolla om det kommer svamp även detta år,

och det kunde jag ju konstatera att det gör det!

Här, där ett träd hade blåst omkull i nyårsstormen, hade massor av små

trattisar tittat fram ur jorden. Lite segervissa, trädet hade fått ge sig i stormen

men mycelet som utvecklar svamparna hade klarat sig!

Det var vått i skogen men solen lyste och luften var hög och klar.

Det var ett mycket skönt sökande i skogen (och inga älgflugor!).

En och annan gul kantarell stötte vi också på bland de gula höstloven.

Våra svampkorgar fylldes med en hel del våta matsvampar.

Det är så vackert där i skogen.

Allt går i cirklar, vår, sommar, höst och vinter.

Hela naturen har gjort sig anpassningsbar under årtusenden.

Vissa växande arter är urgamla och andra är nykomlingar.

En av de mest uråldriga växterna är ormbunkarna. De har växt här på jorden

i årmiljoner och de har kommit och gått på olika platser. För tiotusen år sedan smälte

inlandsisen här i norr och växter hade åter fritt tillträde till våra marker och

säkert var ormbunken en av de växter som kanske fanns här som frö eller så kom

den invandrande till det som blev våra skogar.

Jag älskar att vandra i skogen och jag förstår varför stressade medmänniskor 

rekommenderas att vandra eller bara vistas i skogen. 

För i skogen kan man andas, i skogen finns en stillhet

och här finns en uråldrig vishet som alla vi människor behöver.

Mera natur och skog åt folket! 

Våra världspolitiker skulle också behöva mera skog

 inte bara storstadspuls!