Höstdimman

I måndags (23 september) inföll höstdagjämningen, dvs då var dag och 

natt lika långa. Nu, några dagar senare, är vi redan inne i den period när natten är längre

än dagen. Ohjälpligt går vi mot mörkare tider. Men visst är det så att

vi älskar våra ljusa dygn kring midsommartid just på grund av att vi 

måste genomgå denna mörka höst- och vinterperiod. Lite så är det väl allt....

Igår kväll drev dimman in över slätten, klockan var 8 på kvällen och

jag rusade ut med kameran i högsta hugg!

Där ute blev utsikten suddig och landskapet fylldes av svepande dimma.

´Mot norr hade vi de vackra molnen och mot väster en ruggig molnbank.

Dimman fortsatte dansa i mjuka rörelser över slätten.

Ute på åkern stod vår ena traktor, redo för morgondagens jobb.

När jag såg dimman som dansade hade jag rusat ut iklädd en

vit pläd kring mina axlar. Jag hann bara tänka att jag såg ut som ett

fladdrande spöke där jag vandrade fram längs vägarna....

(eller så kunde man ju tro att jag var en dansande älva, vem vet).

Jag tänkte gå in i värmen, men så ändrade jag mig ....

....för plötsligt färgades himlen röd av solen och eftersom mörkret föll

blev färgerna mycket klarare. Se där, något vackert när mörkret faller! 

Detta sista foto knäppte jag kl 20:11.

Efter en stund var höstmörkret kompakt.