Adjö till september, nu är ladorna fyllda

Så var det dags att ta adjö av den första höstmånaden, 

för idag skriver vi sista september. Årets september går nu till historien

och i morgon knackar redan oktober på dörren!

Under årets september har vi upplevt den första höstfrosten.

Men vi har också upplevt vackra, rätt så varma höstdagar

blandat med gråmulna dagar med regn och dimma.
Under hela september har det i mitt kök stått fat, korgar och pytsar fyllda 

med bär, svamp och grönsaker, allt det som skall tas hand om inför vintern. 

Just nu ligger gröna tomater i en korg (för att mogna inne i värmen) samt

trattkantareller, persilja och dill som torkas för att sedan läggas in i glasburkar eller
plastpåsar (nej, dessa fryser jag inte in). Dessutom har jag squash, sockerärter och
 gula bönor som ligger på några fat för att tas om hand i matlagningen bara jag hinner

(dom räddade jag undan frosten).

För en stund sedan kom en granne in med en hel påse full med lila krikon.

Krikon är en underart till plommon och nu får jag allt lov att googla vad jag kan

göra med dessa guldkorn (annat än att vi äter dom som dom är förstås).
En annan granne frågade idag om vi ville ha päron och det tackade
vi också förstås ja till! Så snälla grannar vi har!

Vilka stordåd har jag då gjort i köket under september?

Jo, jag har lagt in trädgårdsgurka i en kryddlag med både 

svartvinbärsblad, dill och kryddor. Bra att ha några ämbar med 

kryddgurkor till vinterns middagar, tycker jag.

Jag har kokat saft av svarta, gröna och röda vinbär samt krusbär (se ovan).

Halva min frysbox är numera fylld med saft (använder saft-maja).

Sedan har jag ju förstås fryst in hallon, lingon och andra vilda bär också.

I år kokade jag också hallonsylt och den blev supergod!

Det blev en hel del äppelsaft också, plus att jag gjort äppelsylt och 

bakade äppelkakor i långpanna och fryste ner. Jag kan avslöja att det

blir rätt mycket äppelpajer till efterrätt här hos oss under hösten....

Tomatöverskottet har jag torkat i ugnen (istället för att köpa sydeuropeiska

soltorkade tomater på burk). Torkade tomater passar utmärkt i grytor under vintern.

Under de kalla nätterna i september har jag täckt mina grönsaker för

de kalla morgontimmarna. Ännu finns mycket sallad kvar ute i landet.

Potatisen är upptagen och i tryggt förvar i vår stenkällare, för

potatisen är helt klart "ryggraden" i vår matlagning.

Det är en ynnest att bo på landet och ta hand om allt det som skall bli

de kommande månadernas mat på våra tallrikar. 

Att odla egna grönsaker och att plocka ätliga vilda bär är en 

bra investering för jordens klimat!

Nu är jag redo att ta adjö av september månad, 

för mina "lador" är fyllda....

I år testar jag med vitlök för att mota mössen

Nu när september månads sista dagar håller på att tacka för sig 

kan jag bara konstatera att nu är sommaren slut. 

Definitivt förbi. Tack och adjö för denna gång.

Igår städade vi bort det mesta av vårt sommarliv ute vid vårt sommarparadis.

Båten fick ännu vara kvar i sjön och tunnan med vatten står ännu och väntar

 på oss för fler bastubad denna höst. Men alla gryn, matoljor och kexpaket har

fått flytta hem till oss nu. Utemöblerna har flyttat in i villan och

blomkrukorna har fått sitt vinterviste under verandan.

Gårdagen kändes varm och färgrik när vi styrde färden ut till havet och villan. 

Förmiddagen var molnig, men fram emot eftermiddagen tittade solen fram.

Ute vid vår havsfjärd var det otroligt härligt igår.

Några fåglar guppade ute på fjärdens vatten.

Och som vanligt förde de ett herrans oväsen trots att de bara var några stycken...

Vår lilla Buster (båten) tömdes på vatten och fick ligga kvar inne i den

lilla viken där höststormarna inte märks så mycket.

Här ute har frosten ännu inte färgat alla löven granna, men visst märks det

att naturen börjar ändra färg.

 

Som den här lilla rönnen som plötsligt blivit vackert röd.

Både himlen och skogen speglade sig i den lilla Påttin.

Den lilla vattensamlingen utgör ett mikroklimat där varken 

kalla vindar eller frostnätter ännu märks så här års. 

 

Jag hade tagit med mig en hel del gammal vitlök, sådana som sett sina bästa dagar.

För nu har jag planerat att göra ett experiment under vintern.  

Jag tänkte nämligen testa ett nytt sätt för att hålla alla möss borta från våra hus.

Det var nämligen så att för förra vintern hade ett eller flera möss levt

rövare inne i villan. "Aldrig mera" tänkte jag när jag städade ut efter dom, så 

nu skall här testas en ny ekologisk metod!

Det var faktiskt första gången möss hade sökt sig in i huset.

Men det räcker med en gång.

Nu lade jag ut vitlök längs golvlisten och uppe under taket.

Kan avrapportera att hela huset stank vitlök när vi åkte därifrån.....

Det kändes svårt att säga adjö till sommarvillan när jag bar ner

mina väskor som skulle hem inför vintersäsongen.

Men vi kommer ännu fler gånger under hösten! Jag lovar!

Ja, och så plötsligt är det väl sommar igen snart!

När vi styrde hemåt började molnen skingras och det kändes som om

sommaren vinkade adjö till oss en sista gång....

Vackra höstdagar med ond rygg

Den här veckan började kylig, men det har blivit bättre och bättre för var dag!

Idag har vi haft en riktigt solig och varm septemberdag.

Jag hade sett fram emot dessa fina höstdagar, men tyvärr har ryggen

sagt stopp för både nyttiga och roliga aktiviteter.

 Ibland blir det ju inte som man tänkt sig.

En del utomhusvistelser har jag ändå lyckats pricka in, men något

speciellt nyttigt har jag väl inte kunnat göra.

I sakta mak har jag vandrat vägen fram.

  

Jag har upptäckt och jag har njutit av massor av vackert i naturen.

Gör man få knop hinner man begrunda mera än vanligt.

Som att hallonsnåren har ändrat färg.

Både mot det gula och mot det lila hållet.

Jag flyttade in flera av mina krukor med sommarblommor i växthuset häromdagen.

Fast just det där med att lyfta blomkrukor borde jag ju inte ens ha tänkt på.

Det var väl ingen höjdare för ryggen....

Men dagarna de är fortsatt varma och sköna och förhoppningsvis ordnar allt upp sig.

Hösten den  rullar på - vad som än händer.

Höstdimman

I måndags (23 september) inföll höstdagjämningen, dvs då var dag och 

natt lika långa. Nu, några dagar senare, är vi redan inne i den period när natten är längre

än dagen. Ohjälpligt går vi mot mörkare tider. Men visst är det så att

vi älskar våra ljusa dygn kring midsommartid just på grund av att vi 

måste genomgå denna mörka höst- och vinterperiod. Lite så är det väl allt....

Igår kväll drev dimman in över slätten, klockan var 8 på kvällen och

jag rusade ut med kameran i högsta hugg!

Där ute blev utsikten suddig och landskapet fylldes av svepande dimma.

´Mot norr hade vi de vackra molnen och mot väster en ruggig molnbank.

Dimman fortsatte dansa i mjuka rörelser över slätten.

Ute på åkern stod vår ena traktor, redo för morgondagens jobb.

När jag såg dimman som dansade hade jag rusat ut iklädd en

vit pläd kring mina axlar. Jag hann bara tänka att jag såg ut som ett

fladdrande spöke där jag vandrade fram längs vägarna....

(eller så kunde man ju tro att jag var en dansande älva, vem vet).

Jag tänkte gå in i värmen, men så ändrade jag mig ....

....för plötsligt färgades himlen röd av solen och eftersom mörkret föll

blev färgerna mycket klarare. Se där, något vackert när mörkret faller! 

Detta sista foto knäppte jag kl 20:11.

Efter en stund var höstmörkret kompakt.

Skogen och världspolitiken

Vårt land är täckt av skog. 

Åker du bil eller tåg igenom vårt land märker du att det

finns skog nästan överallt. Jo jag vet, vi är ett glest befolkat land och det finns

inga milsvida slätter. För det kommer ju träd i vägen hela tiden...

Den senaste trenden ute i världen har blivit att rekommendera att vi stressade

nutidsmänniskor skall vistas ute i skogen/naturen för att helt enkelt stressa av.  

Den urbana nutidsmänniskan har kommit bort från det naturliga livet ute i skogen

 eller ute på slätten. Människan har glömt bort de urtidskrafter som finns nedärvda inom oss.

Ute i skogen har naturen utvecklats och anpassats i tusentals år och människan har varit

en del av den utveckling, tills vi plötsligt utmärkte oss och människa såg sig stå

över det som händer i naturen och inte lägre greppade helheten.

Nu diskuterar planetens mest uppsatta politiker hur vi skall förhålla oss till

klimatförändringarna, ja om vi alls skall förhålla oss eller låta livet försätta som

det gjort se senaste årtiondena. Det här är inga lätta frågor.

 

 I söndags var vi ute i skogen, ute i naturen. 

Med svampkorgar vandrade vi iväg på spaning.

Det var då jag kom att tänka på livet i skogen och hur allt utvecklats under 

livets gång. Hur träden, mossorna, växterna och djuren har utvecklat en

samexistens som är så komplex att vi har svårt att förstå.

För trattkantarellerna som jag var ute efter, dom växer inte var som helst.

Och dom samexisterar med olika trädtyper i en viss vegetation. Och

dom vill gärna ha ljuset från ett visst håll....

Det är rätt tidigt för trattkantareller så här i medlet av september.

Men jag ville bara kolla om det kommer svamp även detta år,

och det kunde jag ju konstatera att det gör det!

Här, där ett träd hade blåst omkull i nyårsstormen, hade massor av små

trattisar tittat fram ur jorden. Lite segervissa, trädet hade fått ge sig i stormen

men mycelet som utvecklar svamparna hade klarat sig!

Det var vått i skogen men solen lyste och luften var hög och klar.

Det var ett mycket skönt sökande i skogen (och inga älgflugor!).

En och annan gul kantarell stötte vi också på bland de gula höstloven.

Våra svampkorgar fylldes med en hel del våta matsvampar.

Det är så vackert där i skogen.

Allt går i cirklar, vår, sommar, höst och vinter.

Hela naturen har gjort sig anpassningsbar under årtusenden.

Vissa växande arter är urgamla och andra är nykomlingar.

En av de mest uråldriga växterna är ormbunkarna. De har växt här på jorden

i årmiljoner och de har kommit och gått på olika platser. För tiotusen år sedan smälte

inlandsisen här i norr och växter hade åter fritt tillträde till våra marker och

säkert var ormbunken en av de växter som kanske fanns här som frö eller så kom

den invandrande till det som blev våra skogar.

Jag älskar att vandra i skogen och jag förstår varför stressade medmänniskor 

rekommenderas att vandra eller bara vistas i skogen. 

För i skogen kan man andas, i skogen finns en stillhet

och här finns en uråldrig vishet som alla vi människor behöver.

Mera natur och skog åt folket! 

Våra världspolitiker skulle också behöva mera skog

 inte bara storstadspuls!

 

Lördagsvädret ingen höjdare

Ja, inte var det tänkt att denna blogg skulle bli den väderblogg som den varit

den senaste tiden, men tyvärr är det ju så att vädret bestämmer mycket av

våra aktiviteter. Är det soligt vill man vara ute och är det regn då 

är det inte lika kul att vara utomhus.
Och igår, lördag, då hade vi regnigt och grått väder hela dagen....

Jag tog med mig kameran ut på min promenad, men det blev inte värst

många foton tagna. Det duggregnade och efter en runda ute på slätten

var jag genomvåt. Kameran hade jag innanför jackan, så den hade klarat sig.

Hemma i trädgården droppade det från körsbärsträdet.

Dripp, dropp.

Regndroppar även i min rosenrabatt.

Det blev istället en dag inne med glada, lekfulla gäster.

Tänk så bra att ha sonens gamla leksaker nära till hands, när dom

lekfulla gästerna vill komma på besök! Vi tog oss en tur med min gamla

röda leksaksbil och de roliga kylskåpsmagneterna ut till alla djuren!
Det är spännande och skojigt att leka tillsammans med en livfull 4-åring,
så mycket skojigt vi hittade på. Hej och hå!
 Så nej, det blev inget varmt bastubad ute vid havet, vädret kändes
inte alltför lockande att åka ut till vårt sommarparadis.
Istället bjöd aftonen på en live-konsert med en
dansdrottning och en rocksångare med härliga musiker.

Dags för omplantering på graven

Efter gårdagens frostnatt bestämde jag mig för att sommarblommorna

på mina föräldrars grav skulle bytas till mera kyltåliga växter.

Det var dags att plantera ut ljung.

Min vana trogen stödde jag en av de små blomsterhandlarna och köpte

några ljungplantor i olika färger. De vackra sommarbegoniorna hade slokat under

natten och såg så frostnupna ut, deras saga var helt enkelt all.

En vandring på kyrkogården är en vandring i historia där

 både sorg och glädje ryms med. Här dörren till boden där olika

trädgårdsredskap förvaras. Så vacker efter tidens framfart.

Jag gick runt och hälsade på gamla släktingar och så åkte jag vidare.

Jag kan inte låta bli att beundra denna plats av historia, av sammanlänkning

av generationer som skall komma med det som har passerat.

Det är viktigt att veta om det förflutna för att kunna ta sig an framtiden.

För framtiden är, precis som hemvägen, 

krokig men ändå framkomlig.

Ibland är det skönt att vara lite djupsinnig i vår ytliga värld....