Hur lever livet för våra ankor?

Det är ju evigheter sedan våra ankor omnämndes på bloggen.

Jag tror dom är lite sura på mig där. För både Kalle och pappan

vill ju också synas i rampljuset ibland.

Här ligger Herr Anka (alltså pappan) och solar sig.

Han börjar bli gammal och det syns nästan. Under sommaren spirade

ännu hormonerna och han hade en fight med sonen Kalle och då skadade han

sitt ben. Benet är ännu inte riktigt bra, så pappan ligger ofta och vilar sig numera.

Antingen i solen eller så i skuggan, allt beroende på humöret.

 

 

Numera är sonen Kalle den bästa sonen man kan tänka sig.

Kalle månar om sin pappa och är sällan längre än några meter ifrån honom.

Här har Kalle lagt sig bredvid pappan som plötsligt kommer på att han nog

måste putsa fjäderdräkten när det skall fotas.

Den här tiden på året byter ankorna fjädrar och de putsar sig ofta, ofta.

Så på vår gräsmatta ligger högar med vita fjädrar och dun under augusti månad.

Titta, här poserar våra ankor! Visst är dom fina och vita efter

allt putsande! Vi brukar prata med varandra varje dag våra ankor och jag. 

De berättar om allt roligt som har hänt och jag brukar berätta om vilken mat 

jag ger dom och vart jag skall åka om jag måste åka bort. 

"Nu är jag tillbaka!" säger jag när jag stannat bilen på gårdsplanen

och de kvackar lyckligt till svar. Jag använder alltid en speciell röst när

jag pratar med dom (precis som om dom skulle förstå mig bättre då...)!

Denna sommar har vi inte sett till räven som tog Fru Anka (mamman)

förra året, så denna sommar har det varit lugna dagar här hos oss.