Februari månads händelser

Februari är en snabb månad (den har ju så få dagar)...

Så här på månadens sista dag är jag så tacksam över att kunna vara inomhus,

för usch för dagens storm och yrsnö längs isiga vägar!

Februari började härligt vit  med djupsnö och många minusgrader.

Det blev några dagar med sol och blå himmel och jag kände mig

verkligen lycklig över allt det vita mot den blå himlen.

 

 Alltså, vi hade det så vackert med ny och bländande vit snö i träden

där i början av månaden. Ja, mycket snö överallt...

 

Men sedan blåste det upp till riktigt blidväder, med varma föhnvindar och

 massor av plusgrader. Efter några regnskurar förvandlades våra

vägar till isbanor, där ingen sand i världen hjälpte - och så fick vi flera dagar 

med minus följt av dagar med plusgrader, följt av kyla och sedan regn...

. Det känns som om februari har varit ishalkans månad. 

Denna februari har jag varje dag tackat

mina icebugs-skor att jag klarat livhanken...

Februari har varit en månad rik på insändare i våra dagstidningar. Både

kommunfusion, åldrings- och hälsovårdsfrågor har diskuterats flitigt.

Det märks att vi denna vår står inför flera val som anses viktiga för både

vår region, vårt land och vårt Europa. En trevlig överraskning för oss 

finlandssvenskar var att vi äntligen uppmärksammades i Sverige. Jodå,

Svenska Akademin utsåg för första gången en finlandssvensk poet!

(Tua Forsström kommer att efterträda Frostenson på stol nr 18). 

Ute i världen har Venezuela, Indien-Pakistan och IS-krigarnas fall 

uppmärksammats. Men vi, vi bara sitter framför tv:n och kollar skid-VM

i Seefeld, och varje dag hoppas vi på medaljer. Igår knep vårt hopp Iivo en

bronspeng som vi är såå nöjda över - trots att han inte själv alls var nöjd...

För egen del har februari varit en rätt omtumlande månad.

Åter en milstolpe i mitt liv, fast mera berättar jag inte...

Nu sjunger alltså februari på sista versen och som den 

optimist jag är så ser jag fram emot mars ("lång och kall", som min

mamma brukade säga)!

Sportlovsvädret

Den här veckan har skolbarnen sportlov här i vår region.

Det betyder att det är så viktigt med bra vinterväder just denna vecka

för att lediga skolbarn, och lediga föräldrar, skall kunna ta sig ut

för att röra på sig i olika vintersporter. 

Men samtidigt brukar det ofta vara så att just denna vecka (de sista dagarna

i februari och början av mars månad) brukar vara ostadiga....

Men titta hur det såg ut nu i morse! Solsken och blå himmel!

Småfåglar som kvittrar uppe i träden.

Det är några plusgrader och riktigt skönt väder.

En dag som gjord för utomhusvistelse!

Nackdelen med dagens väder är det hala väglaget.

I går kväll regnade det i flera timmar, men det är inte så varmt att 

den hårda isen smälter, den blir istället tjockare, blankare, halare.....

Tyvärr har värmen också smält en hel del snö i slalombackar och i skidspår

och isen ute i skärgården har blivit instabil. 

 Men jag hoppas ändå att alla barnen vill vara ute i det soliga vädret.

Nu märker man också att dagarna blir längre, kvällarna ljusare.

Solens strålar tittar in hos oss och det känns som om våren knackar på.

Fast... jag läste häromdagen att mars utlovas kall ... och som alltid lång.

Nej, vintern vill inte släppa greppet ännu, trots att denna dag
är solig och fin.

Dethär med släkten....

I går kväll när vi susade hemåt efter en trevlig kusinträff 

satt jag och tänkte att det är rätt skönt att ha släktingar som finns nära.

Släktingar som delar många av ens barndomsminnen, 

som vet hur det var - och varför. 

Jag som saknar syskon tycker det är fint med kusiner,

mina närmaste släktingar. Vi kusiner och våra respektive har de

senaste åren knutit nära band och vi har det så roligt på våra träffar!

Mitt på dagen när vi åkte norrut var det mulet och lite regnigt, men

när vi åkte hemåt i skymningsljuset åkte vi mot en vacker solnedgång.

Tack K och H för att vi fick kommer hem till er igen och njuta av

alla era hembakade godsaker! Dessutom blev det småvarmt och glass

...jo jag tackar jag!...innan vi slutligen tog adjö för denna gång.

Nu jobbar vi vidare på vår släkthistoria och jag tror att våra barn,

barnbarn och barnbarnsbarn osv kommer att bli glada över vårt projekt.

Vi ses och hörs snart igen!

 

Från kyla till värme x 2

Den senaste veckan har vi haft ett riktigt blandväder.

Det började med varma föhnvindar som krympte snön något och gjorde

alla vägar och trottoarer glashala. Så blev det dags för kyla igen, upp mot

minus 20 grader nattetid. En morgon var det till och med snöyra som förvandlade

mina vandringsvägar till riktiga halkbanor. Ni vet, isbana och ett tunt lager kall snö 

ovanpå det = livsfarligt! Normalt kan jag gå ute med mina icebugs-skor och stavar,

men när det är livsfarligt att röra sig där ute, då vill jag helst inte

gå längre än ut till ankorna med mat och vatten....

I går kväll drev värmen in igen,

och det blev vattenpölar ovan isvägarna....

Tillbaka till ruta 1.

 

Några kalla dagar ute på slätten.... 

Sedan kom isbanan....

Kommunen gör sitt bästa med att sanda, men dessa väderomslag

ställer till det hela tiden...

 

Vinterpromenad i skymningen

I går kväll just i solnedgången gick sambon och jag ut på en promenad.

Det är inte ofta vi går ut tillsammans, vi har liksom olika

vanor därvidlag. Men som sagt i går kväll, då...

Jag hängde kameran på axeln för jag tyckte det var vackert 

med solnedgång.

Solen höll just på att sänka sig bakom skogstopparna.

Visst märks det så här i mitten av februari att vi börjar gå mot ljusare tider!

En nästan full mångubbe var redan högt uppe när jag tittade

mot andra hållet.

Solens sista strålar lyste upp några björkar och vägen var

tack och lov sandad, för nu är det värsta isbanor som gäller.

Så vandrade vi ut längs ett skoterspår och här gick det perfekt

att vandra.

På himlens syntes åtminstone två flygplansstreck.

Skymningen började sänka sig och vi travade på uppe på snön.

Som ni kanske ser så hann jag inte med min följeslagare, eftersom

han travade på med långa kliv precis som vanligt.

Jag stannade ofta för att fota och sedan fick jag småspringa

för att hinna med....

Ett sista foto och så vände vi hemåt

(och jag behövde inte småspringa längre....)

Att må bra ute i naturen

Finns det något skönare än att vara ute i naturen?

Nej, knappast. Det har nu även uppmärksammats vetenskapligt.

Det räcker med en kvart, en halvtimme, så gör det gott för blodtrycket

och för stressade nutidsmänniskor. Ja men, där håller jag helt med!

Att stå där i skogen och lyssna till vinterns småfågelkvitter.

Kisa emot solen och andas in lugnet....

 

Känna doften av granskog..... så friskt och rent....

Känna hur axlarna faller nedåt...

känna hur solen värmer....

Att stå där ute och bestämma sig för att himlen aldrig

har varit så härligt blå som just idag. Just nu.

 Och aldrig har skogen doftat så gott!

Harmoni.

 

Klimatförändringen

Klimatdebatten intresserar mig och jag har den senaste tiden försökt

sätta mig in i vad en klimatförändring innebär.

Redan från början måste jag tillstå att ändringar i klimatet och

miljöförstöringen är riktigt skrämmande. Nu skall det bli intressant att se

vilka frågor som tas upp under politikernas debattrundor inför

vårens riksdagsval och EU-val här i landet. Trots att klimatfrågan

är en global fråga är även det lilla en bit av det stora....

 Ett är i alla fall säkert, dagens människor blundar för klimatet.

Visst, vi källsorterar, har tygkasse med till affären, vi försöker äta mera grönt

och om vi köper kött skall det vara inhemskt. Lite har vi ändå lärt oss!

Men i det stora hela: vi kör bil till jobbet precis som förr, vi unnar oss 

en flygresa till södern minst någon gång per år och så unnar vi oss matingredienser

från jordens alla hörn. Gröna oliver, kaffe, jordnötter och palmolja i det 

lokala bageriets godaste kaffebröd.....

Vi har uppnått en god levnadsstandard och den vill vi absolut inte pruta på!

Skyhöjer politikerna bensin- och dieselpriset då kommer vi också att gå ut på 

gatorna, precis som de gula västarna i Frankrike. För skall alla börja köra el-bilar

då blir mitt vrålåk plötsligt värdelöst och då kommer allas el-laddning att dra så 

mycket el att vi blir tvungna att bygga mera kärnkraftverk, som vi inte vill ha...

Och vi vill inte heller att de rika skall kunna sko sig medan de stora 

massorna bara blir fattigare och fattigare....

Vad är då vår demokrati värd? 

Nej, det är inte enkelt att reda upp den snabba klimatförändringen. 

Det är svårt att ändra ekonomernas sätt att tänka när det är vinster som skall uppnås.

Med "mördande reklam" och årets snyggaste trender som skall locka.... 

Och i den globala världen är vi inte värst, vi bor till och med i ett av de bästa

av länder, så varför skall just vi bli tvungna att ändra oss....

(Märker ni att jag provocerar?)

Jo, vi måste dra vårt strå till stacken.

Vi måste också tänka om. Vi måste bli bättre, till och med bäst!
Världens alla klimatlösningar kanske inte passar ett nordligt klimat, vi måste lära oss.

Trots det skall vi exportera våra ideér på klimatsmarta lösningar.

Nu sätter jag mitt hopp till alla landets klimatsmarta företag. 

Jag säger bara: Heja ungdomar -  det är ni som skall utveckla

 tekniken för ett bättre klimat!

Forskning, ny teknik, en bättre värld!

Vändagen 2019

Idag på Vändagen ger jag dig några ord på vägen

av Dalai Lama:

Ge dem du älskar

vingar att flyga,

rötter att komma tillbaka till

och anledning att stanna.

 

 

Som ett bonus även detta:

 

Kylskåpet är ett bra exempel

på att det är insidan som räknas.

 

Jag önskar er alla en vänlig dag!

Sparkföre

I morse fick vi åter lite snö och så vid middagstid tittade solen fram.

Plötsligt blev det ett skönt februariväder! Med någon plusgrad. 

Ett riktigt lämpligt väder för att åka iväg på en liten sparktur!

Här längs den oplogade vägen ute på slätten var det ypperligt väder för mig

och min sparkstötting. Inte minsta sandkorn under snötäcket, så

det blev bra fart!

Jag susade iväg ända till "vägens ände"

Solen värmde idag och till och med ute på slätten kändes det så

varmt i vinden. Nästan som en vårvind!

Takdropp från ladans tak. Dripp dropp, ett vårligt hopp!

Trots att det idag kändes gott i den första lilla vårvärmen, har vi ju massor

av snö runt gård och stugor. Nu vet vi att vi har några varma dagar

framför oss men vi vet också att det är långt till våren...

Muntrar upp mig med varma Texas-foton

Helgvädret är en trist historia....

Mulet med snö, regn, och mera snöblandat regn. 

Nej, helgvädret är ingen munter upplevelse. 

Det får räcka med snöandet nu tycker jag - måttet är rågat!

Vad göra för att muntra upp sig? Jo, jag plockar fram några

Texas-foton från förra sommaren.

Här bjuder jag på värme från stranden vid den Mexikanska Golfen, med 

svalkande vågor och azurblå himmel. Och så en flagga för att ni skall veta

var vi höll hus förra juli månad.

Snabbt förflyttar jag mig till den svalkande skuggan av höghus och stora träd,

ombord på en flodbåt som tuffade längs San Antonio-floden. 

Tvära kast - men här är de vackra nötterna som hängde i ett träd vid

Mission José, ett fd "indianreservat". Men känner ni värmen där under trädet?

En skön hotell-aula vid Pearl. Här var det så soligt och varmt, men tänk er hur det skulle

kännas när solen gått ned och det är varm kväll med syrsor som spelar i buskaget....

Jag älskade att vandra mitt inne i en miljonstad och så plötsligt
se detta porlande vattenfall.

Och så tillbaka till flodbåten och den anrika restaurangen vid River-walken
inne i San Antonio.... ja,ja, annat var det i den heta Texas-sommaren....

Tidstips

Den här veckan hade jag anmält mig till en föreläsning med 

författaren, föreläsaren och fysikern Professor Bodil Jönsson från Lund

i Sverige. Tyvärr blev föreläsningen inställd på grund av det snöiga vintervädret,

men tack och lov hade vår dagstidning en intervju med henne, så några

kloka råd angående tid kunde jag i alla fall läsa. 

"Med högre ålder blir vi sämre på detaljer, men bättre på att förstå 

sammanhang - både gamla och nya sammanhang. Vi blir också mer noga med

mål och mening, och vågar välja bort sådant som vi inte tycker känns så

meningsfullt."  Ja, precis vad jag också har kommit fram till, 

men kanske inte satt till pappers....

  Idag tänkte jag i alla fall skriva om två tidstips. 

För det första: Skriv ner er släkthistoria! När man blir äldre kommer man ofta

underfund med att man har så många frågor som man aldrig hann ställa till sina

föräldrar så länge dom levde. Förr kanske man inte brydde sig eller så

visste man inte vad man skulle fråga. Jag bad en gång min pappa skriva om hur det

var "förr i tiden". Och jo han plitade ned några rader från sin egen ungdom - sådant

som jag inte hade en aning om...  Idag är dessa papper värdefulla för mig.

Idag är det min tur att plita ner saker och berättelser från mitt liv, det som

hände före min son föddes, sådant som han naturligtvis inte vet om och inte ens

vet att fråga om. Jag har de senaste månaderna skrivit en släkthistoria från min fars sida, 

och där har jag dykt ner ända till 1500-talet. Nu skriver vi kusiner om vår egen närhistoria, 

vi är ju spridda över halva jordklotet och jag vill mina eventuella barnbarn skall veta 

vår släkthistoria. Så mitt tips till er blir att skriv ner allt ni vet, det finns någon

längre fram som kommer att bli så tacksamma!

Ett annat litet tidstips hämtar jag härifrån byn. 

Sedan flera månader tillbaka träffas byns seniorer (eller daglediga)

varannan vecka för att prata om gamla tider. De har en dragare som är

 historieintresserad och så har de spikat ett diskussionsämne varje gång.

Nu har de avhandlat byns gamla gårdar (hemman), lokala ord och uttryck, 

minnen från skolan när det var småskola och folkskola, byns gamla namn på

åkrar, ängar och steniga skogsbackar (sådant som vi inflyttade inte har någon

som helst aning om), historiskt kända personer i byn osv. Nästa gång kommer

gänget att kolla på foton och namnge event okända på fotona.

Så, ett litet tips för att skapa grann-gemenskap - och samtidigt kanske 

uppleva gamla minnen: lär vidare om er egen bys, förorts, stadsdels

minnen och berättelser. Skriv ner och dokumentera.

Allting ändras och snart finns ingen som längre kan berätta!

En blå vit dag med hämtpizza

Denna samernas nationaldag den 6 februari har bjudit på

ett vackert vinterväder. Åtminstone tittade solen fram runt middagstid,

kölden mattades av och vi hade endast runt minus 10 grader.

När jag gick där ute på slätten tyckte jag att solen värmde och

det kändes så skönt med den bländande solen och den vita snön.

Hela landskapet var vitt och när solen tittade fram bildades så vackra

blå skuggor. Jag tänkte på vår finländska flagga. Vit och blå.

Vår flagga som är precis som en vacker vinterdag!

Den stora tallen ute på slätten färgades blå på snötäcket.

(Ja, och så är det jag som syns som en liten skugga där nere.)

Istället för att bjuda hem sonen på kvällsmat kläckte jag den finfina

idén att åka till Kotipizza och beställa pizzor. Det fick bli en pizza i M storlek 

och en pizza L. Sambon och jag åkte hem till sonen med de rykande heta pizzorna

 och så högg vi in och lät oss väl smaka. Det var evigheter sedan jag åt

en icke-hemmagjord pizza och jag tyckte det smakade såå gott.

Visst är det lyckat med lite omväxling ibland!

(Och så lämna några bitar över som sonen kunde lägga in i kylskåpet

till sena kvällen.... jag är då alldeles propp mätt och har nog ätit 

mitt för denna dag....)

Det historiska slaget i Oravais

Den 5 februari firas Runebergsdagen här i landet.

Det mest synligaste firandet sker genom att vi i nationen denna dag

äter mängder av Runebergstårtor (dock inte jag detta år, tyvärr....).

Johan Ludvig Runeberg är vår nationalskald och han skrev bland

annat diktverket "Fänrik Ståls Sägner". Och att Runeberg ännu är i ropet det

är talmannen i Sveriges riksdag ett bevis på. Idag har nämligen Andreas Norlén

gratulerat Finland genom att läsa upp dikten "Sven Duva" med alla 28

verserna och dessutom utantill! Det vill jag säga är strongt gjort! 

Och apropå Runeberg och Fänrik Ståls Sägner kom jag att tänka på

slaget i Oravais den 14 september år 1808....

För att uppmärksamma 1808-års slag rekonstruerades ånyo detta slag

i augusti förra året. I februari 1808 har ryssen tagit sig över gränsen och nu

 hade de nått fram till den österbottniska slätten....

År 1809 blev Finland, som då var Sveriges östra riksdel, ryskt territorium...

På bilden ovan Österbottens regemente.

 

När slaget skulle återskapas anlände uppvisningsregementen från olika länder.

Alla medverkande var autentiskt klädda, männen bar uniform enligt regemente

och kvinnorna dräkter enligt den samhällsklass de representerade.

Så utkämpades slaget på Oravais slagfält ännu en gång....

En speaker berättade vad som hände på slagfältet och vi i publiken

fick sitta längs bergskanten och hade bra utblick över vad som hände.

(Denna gång fanns inga hästar med i slaget.) 

Kanonerna dånade och röken låg stundom tjock över slagfältet.

Där satt jag i augusti och tänkte Nej, aldrig aldrig mera krig!