I går kväll just i solnedgången gick sambon och jag ut på en promenad.
Det är inte ofta vi går ut tillsammans, vi har liksom olika
vanor därvidlag. Men som sagt i går kväll, då...
Jag hängde kameran på axeln för jag tyckte det var vackert
med solnedgång.
Solen höll just på att sänka sig bakom skogstopparna.
Visst märks det så här i mitten av februari att vi börjar gå mot ljusare tider!
En nästan full mångubbe var redan högt uppe när jag tittade
mot andra hållet.
Solens sista strålar lyste upp några björkar och vägen var
tack och lov sandad, för nu är det värsta isbanor som gäller.
Så vandrade vi ut längs ett skoterspår och här gick det perfekt
att vandra.
På himlens syntes åtminstone två flygplansstreck.
Skymningen började sänka sig och vi travade på uppe på snön.
Som ni kanske ser så hann jag inte med min följeslagare, eftersom
han travade på med långa kliv precis som vanligt.
Jag stannade ofta för att fota och sedan fick jag småspringa
för att hinna med....
Ett sista foto och så vände vi hemåt
(och jag behövde inte småspringa längre....)
Den som fotograferar kommer alltid sist !
SvaraRadera