Fredericksburg och Luckenbach i Texas

Nu flyttar jag mig tillbaka till de heta dagarna i Texas.
Tillbaka till medlet av juli och vår resa till USA.
Bort från novemberdisiga och -dimmiga dagar
 och tillbaka till solen och hettan i Texas!

En av våra "lediga" dagar hade vi bokat en bussresa norrut till den spännande 

staden Fredericksburg. Den här staden ligger ca 70 miles norr om San Antonio och

för vår del blev det ännu en busstur med en gul skolbuss (jo, det var varmt och olidligt hett

nu också - men den här gången var vi ju förberedda...läs här). När vi åkte norröver upptäckte
vi att här var landskapet mycket mera kuperat. Vi hade inte åkt länge ute på landsbygden innan

vi såg de första kullarna och ett mycket mera spännande landskap än söder om staden.

Vi åkte på några mindre vägar och stannade vid Donald Eckhardts fruktträdgårdar.

Här såldes färska grönsaker, framförallt nyplockade persikor, men också olika sylter

och olika inläggningar. Nästan alla köpte varsin låda med de ljuvligaste
nyplockade persikor och sedan mumsade vi persikor hela dagen....
med fruktsaften rinnande emellan fingrarna...

Staden Fredericksburg var en stad i riktig wilda-västern stuk.
Nästan så att vi kunde tro att här kom ett gäng cowboys ridande....
men se nej, här var det precis som överallt i staterna en drös med personbilar som
rullade längs vägarna. Fredericksburg grundades i medlet av 1850-talet och
till staden invandrade många tyskar och förstod jag rätt talades det ännu en del
tyska här i staden. Här bor ca 12.000 invånare och det såg ut att vara en
välmående stad med en livlig huvudgata med massor av små affärer och barer.
 

USA hade firat självständighetsdagen 4 juli med pompa och ståt och

en hel del röd-blå-vita flaggor och utsmyckningar hängde kvar.

 

Här längs köpstråket var det perfekt att vandra ut och in i spännande affärer.

Här fanns affärer för alla smakriktningar -alldeles lämpliga för oss turister (jag

såg inte minsta tillstymmelse till mataffär eller affärer som sålde typ vardagsvaror.....). 

Bland annat smet vi in i en affär som sålde olika "smaksättare". 

Inte visste jag att det finns miljoner typer av inläggningar av chili och miljoner av oliver.

Nåja, jag fastnade för en burk med "Texas goumet food" med sea salt, caramel, pecan,

 honey and butter. (När jag väl kom hem åt jag med sked direkt ur burken....

borde visst ha inhandlat fler burkar....).

Sambon och jag svängde in på en yogurth bar och köpte oss 

frusen glass med massor allt. Här fanns så många glassorter att det

blev svårt att välja... och så kunde man lägga på godis och olika frukter....

Den övre koppen var min och den var jättegod. Det var nog den enda glassen

vi åt over there, men den var fenomenal! (Betalade enl vikt).

Vår bussresa fortsatte och nu styrde vi vidare mot en av de otaliga 

vingårdarna som finns i Texas. Vid Barons Creek kunde vi smaka på

olika fina viner.

Det här var en lyxig vingård och hit till deras vinrestaurang
svängde många fina bilar in för ett glas eller för att köpa sig någon
flaska till fina middagar. Vi njöt av skuggan på baksidan av huset och
blickade ut över flera vackra hus och de stora vindruvsfälten.

Vi reste vidare i den gula skolbussen och där ute på landet hittade vi fram
till ett ställe som hette Luckenbach. Det här var en lummig oas mitt
i det bördiga jordbrukslandskapet och här fanns en mängd gråa
byggnader under de stora träden som skuggade så härligt.
Men vad var detta för ett ställe?
Vi gick in genom en skranglig dörr med en skylt "U.S. Post Office",
och där inne fanns en gammaldags lanthandel med både antikt
och dammigt, men också nya presentsaker.
Längst in i byggnaden fanns en bar....

Den mest spännande bar som jag besökt!
Tusen saker upphängda på väggarna och på ett bord....

I ena hörnet satt en tupp fastkedjad och åt nötter och drack vatten...
Vi inhandlade varsin iskall öl och stegade ut för att sätta oss i skuggan

Där vid långborden satte vi oss och lyssnade till de två männen
som sjöng coutry-sånger. Mera USA än så här kunde det ju inte bli!

Där satt vi och stampade takten till en hel del kända sånger tillsammans
med ett motorcykelgäng (som var i vår ålder eller äldre). Där under
träden hade de sina cyklar uppradade. Nej, inte en endaste hästridande
cowboy här heller, trots att inramningen var den bästa!
Som kuriosa kan jag nämna att i USA kan man köpa speciella vägkartor
för turer med motorcykel (för att inte behöva köra motorvägar i alltför livlig trafik).
Efter någon timme i denna lantliga idyll började vi färden tillbaka till
San Antonio . Bussen susade fram längs de fina vägarna och efter två timmar var
vi framme vid vårt hotell och kvällsmörkret hade sänkt sig och
den värsta hettan började ge med sig.
Fortsättning följer.