Edvinstigen i Vasa

I går strålade vi tre barndomsvänner samman för höstens vandring.

Vi började vår träff med en promenad längs Edvinstigen i 

Vapenbrödrabyn inne i Vasa. Där, inringad av nybyggda egnahemshus 

och ett äldre 1950-talskvarter, finns ett litet skogsområde med en ca 1,3 km lång stig,

 som idag är mera en väg än en stig och som vintertid används som ett skidspår.

 Längs Edvinstigen finns flera hundra roliga figurer utplacerade. 

Det är skulptör Edvin Hevonkoski som efter sin pensionering fram

 till sin död 2009 tillverkat dessa figurer. 

Här har vi herrskapet som hälsar oss välkomna till området.

Hevonkoski gjorde dom flesta figurer i metall, för att dom skulle

hålla bättre ute i naturen.

Men egentligen började han med att snida figurer i trä.

Längs stigen finns flera små och större figurer i trä, men många är

idag medfarna efter att ha stått ute i årtionden.

 Längs stigen finns massor av figurer och dessa i början av stigen

ser nyputsade ut. 

Vi kunde inte låta bli att fota en hel del av Edvins figurer.

Det finns en förteckning över vem och vad figurerna föreställer,

alla figurerna är numrerade,. Men vi lät istället vår egen fantasi 

berätta vad figurerna föreställde.

Här en stor groda, som garanterat alla barn älskar att klättra på.

Jag föll för de sjungande tranorna som stod i den hösttråkiga skogen!

 Detta är Adam och Eva, glada och gemytliga!

Längs Edvinstigen finns flera infotavlor som berättar om skulpturerna.

Tyvärr börjar tavlorna ha sett sina bästa dagar - och vi hittade ju

vägen fram.... Vi hann avhandla ett som annat medans vi

allt emellanåt stannade för att beundra konstverken.

Fåglar på en sten.

 

Närstudie av en skulptur.

Ett av de mest kända skulpturerna är porträttet av Finlands första

kvinnliga president: Tarja Halonen (president åren 2000-2012) samt

Tarjas make Pentti Arajärvi.

Här mellan träden finns det lilla sagoslottet 

med vargen och björnen.....

och de stridande  färggranna tupparna.

Jag fascinerades av figurernas ansiktsuttryck, som det här

trollet som står med hängande stora armar och fötterna

nerkörda i de bruna löven...

Trollet ser både argt och uppgivet ut.... måste jag

stå här heeeeela tiden....?

På området finns också ett museum från krigstiden med samlade

minnen bl.a. uppbyggda skyttegravar och en korsu.

 

Efter vår tur i sagoskogen kunde vi inte låta bli att känna oss

kaffesugna.... precis som paret ovan med den stora kaffepannan.

Vi åkte in till GW Gallerian och beställde varsin kaffe med varm smörgås

på café Aroma. Det var skönt att sätta sig ner mitt i tisdagsvimlet inne i en gallerian

efter vår dag i den gråmulna trollskogen. Det kändes som en stor

kontrast mellan fantasi - och verklighet.

Det var så länge sedan jag senast vandrat runt längs

Edvins stig att det var ett sant nöje, och att avsluta träffen med 

något gott är ju heller aldrig fel!

Trevligt tjejer! Hoppas vi snart kan ses igen!