Vissa kvällar ger mera livsglädje än andra!

Hej hallå här är jag igen!

Det blev några dagars bloggpaus, men ibland tar jag mig inte tid

att sätta mig ned framför datorn.... Men idag har vi ännu mulet efter nattens 

regn och morgonens åska så idag passar det med att sitta inomhus. Jag kommer att

blogga mera om vår USA-resa, det finns ju hur mycket som helst att berätta,

men det blir en annan dag. För det händer ju massor av spännande saker hela tiden

nu när vi är inne i sommarmånaden augusti.

Häromkvällen åkte vi ut till vår sommarvilla och jag gick genast ut i skogen för att

andas frisk luft och rensa huvudet från tankar. Det är ute i naturen som

jag ofta tankar livsglädje. Ja, och så kände jag ett stort behov att kolla av mina

kantarellställen (okej, prio ett). För trots att vi haft en otroligt torr sommar har jag

 märkt att kantarellerna ändå lyser gula på många ställen.

I skogarna runt vårt sommarhus har jag lyckats hitta minst tio ställen

där kantareller trivs. Det är så bra med just kantareller för de poppar upp varje

sommar på samma ställen. Och på alla fyra ställen som jag kollade in

den kvällen så växte kantareller!

Det blev några kilometers vandring i storskogen, lite kors och tvärs.

Plötsligt hörde jag ett fräsande ljud. Det var någon som var förargad att jag

kom klivande i skogen. Ha, det var en ekorre som skorrande och fräsande 

klättrade uppför en gammal björkstam och förargat tittade ned på mig!

Vad gjorde jag på hans revir? Så pilade han uppför stammen och satte sig

på en av de översta grenarna och fortsatt fräsa åt mig "bort med dig!".

Jag vandrade vidare och var glad att den som fräste endast var en

liten ekorre och inte en stor varg eller en stor älgtjur...

Nej jag ville endast helt fredligt plocka mina svampar. 

Det är ju så vackert när det lyser gult i skogen, hjärtat tar ett skutt

när jag kommer till nästa ställe där jag vet kantareller brukar trivas.

Jaa, här lyser det gult på marken!

På vissa ställen där jag gick är skogen fredad och här får naturen leva sitt egna liv.

Här trivs både hjort och älgar. Här gick jag förbi ett träd som fått sina törnar 

när något horndjur hade skrapat sina horn mot stammen 

så att barken skalats bort. Tänk om en stor älgtjur står bakom mig nu,

hann jag tänka.... Jag skulle inte ha minsta chans att ta mig undan för i

Natura-skogen ligger omkullvälta trädstammar lite kors och tvärs....

Nej, egentligen är jag inte minsta rädd för att vandra i storskogen!

Så vandrade jag hemåt med korgen fylld med kantareller.

Jag måste stanna för att fota dessa små svampar som växte på en stubbe,

de var ju så vackra och så fanns det inte så många andra svampar ännu

i den torra skogen.

 

När jag kom tillbaka till vår villa vid havsfjärden höll solen att gå ned

och det lyste vackert guld både i skyn och i vattnet.

Jag tänkte att kvällens färg var en given färg. Gult! Guld!

Så här en kväll mitt i veckan är det lugnt ute vid fjärden, 

när mörkret faller ser vi endast lyse på några ställen.

Jag går in för att göra lite kvällsmat och när jag åter tittar ut har världen

bytt färg. Solens sista strålar har ändrat karaktär!

Det är en av sommarens vackraste kvällar, med solen som

färgar molnen och fjärdens vatten i nya färger.

Ibland önskar jag att man kunde stanna tiden. 

För det vackra skådespelet varade endast några minuter och sedan 

bleknade de röda färgerna bort och blev enbart till ett vackert minne.

Livet ute i skärgården och ute i naturen kan aldrig bli tråkigt!

 

Nästa morgon glittrade solens strålar åter i vår havsvik och jag

drack kaffe ute på bastutrappen ner mot stranden.....

Livet är ändå bra härligt och omväxlande!