Vår andra dag i Texas reste vi söderöver till Corpus Christi, som ligger
invid den Mexikanska Golfen. Vi visste att vi skulle åka buss så när
en gul school bus stod utanför hotellet blev vi alla lite lyriska. Vi skulle få åka skolbuss!
En sådan där gul buss som vi sett i så många tv-serier, mera amerikanskt än så kunde
det ju inte bli! Tänkte vi. Vi hade två busschaufförer med oss eftersom vi
skulle stanna borta hela dagen.
Vi skulle ut på en 230 km lång bussresa ner till Mexikansk Golfen.
I en snygg skolbuss! Ye, yes!
I en snygg skolbuss! Ye, yes!
Vädret var småmulet och det var hett ute, runt 35 grader eller kanske mer. Snart märkte vi att
en skolbuss inte har den bästa komforten, suck... Bussen hade ingen luftkonditionering att
tala om, det blev olidligt hett där inne, våra kroppar klibbade fast på sätena som
var gjorda av konstgjort läder.... Naturligtvis fanns inga säkerhetsbälten heller....
I juli har de amerikanska skolbarnen ledigt, därför fanns massor av lediga skolbussar
som kunde köra för en relativt förmånlig slant....
Vi körde motorväg ner mot Golfen. Fina och bra vägar förstås. Vår kvinnliga chaufför höll hög
hastighet, hennes fot låg på gasen och vi lade kilometer till kilometer. Det var intressant
hastighet, hennes fot låg på gasen och vi lade kilometer till kilometer. Det var intressant
att kolla in landskapet utanför bussfönstret. Söder om San Antonio var det
plattland, vi österbottningar kände oss som hemma därvidlag. Motorvägen kantades
ställvis av en oländig terräng bevuxen med vildväxande låga träd o buskar
och ställvis bredde slätterna ut sig. Här fanns stora rancher med fina betesmarker
för all typ av boskap och här odlades också olika grödor. De kännspaka små
oljepumparna jobbade upp och ner överallt i landskapet.
Fotot ovan, som jag knäppte igenom bussens fönster, visar de stora slätterna. Här ett
brunt majsfält så långt ögat nådde. Jag kunde inte låta bli att tänka på uttrycket
"Everything is big in America". Det fanns ranchegendomar med mer eller mindre
ståtliga hus och mer än en gång associerade jag till tv-serien "Dallas" när jag såg de
pampiga vägportarna med en väg som slingrade sig upp mot
storståtliga hus uppe på någon kulle.
När vi närmade oss kusten började vi se hur man tog hand om oljan.
Här fanns flera stora oljeanläggningar med pipelines och raffinaderier.
Och så var vi framme i Corpus Christi, staden vid Mexikanska Golfen. För många,
många år sedan hade sambon varit på jobbresa till staden, men nu kände han inte igen sig.
Här flaggade man med både den amerikanska flaggan och Texas-flaggan, precis
plattland, vi österbottningar kände oss som hemma därvidlag. Motorvägen kantades
ställvis av en oländig terräng bevuxen med vildväxande låga träd o buskar
och ställvis bredde slätterna ut sig. Här fanns stora rancher med fina betesmarker
för all typ av boskap och här odlades också olika grödor. De kännspaka små
oljepumparna jobbade upp och ner överallt i landskapet.
Fotot ovan, som jag knäppte igenom bussens fönster, visar de stora slätterna. Här ett
brunt majsfält så långt ögat nådde. Jag kunde inte låta bli att tänka på uttrycket
"Everything is big in America". Det fanns ranchegendomar med mer eller mindre
ståtliga hus och mer än en gång associerade jag till tv-serien "Dallas" när jag såg de
pampiga vägportarna med en väg som slingrade sig upp mot
storståtliga hus uppe på någon kulle.
När vi närmade oss kusten började vi se hur man tog hand om oljan.
Här fanns flera stora oljeanläggningar med pipelines och raffinaderier.
Och så var vi framme i Corpus Christi, staden vid Mexikanska Golfen. För många,
många år sedan hade sambon varit på jobbresa till staden, men nu kände han inte igen sig.
Här flaggade man med både den amerikanska flaggan och Texas-flaggan, precis
som i hela Texas för övrigt. Den texanska flaggan är från år 1839 när Texas ännu var
en självständig republik. Flaggan kallas The Lone Star Flag (den ensamma stjärnans
flagga). 1845 blev Texas en medlem av Amerikanska Förenta Stater.
Här i Corpus Christi såg vi nu för första gången det blå havet! Golfen!
Vi satt och svettades inne i bussen och väntade på att hitta rätt väg ut till
den milslånga beachen. När vi åkte över en av många broar lyckades jag fånga
texten på en skylt: Bridge may ice on cold weather.... ja inte blir det många
kalla dagar här i Södern, tänkte vi .....och kunde låta bli att skratta i värmen....
Bussen parkerade nära stranden och framför oss bredde sig den milsvida
sandstranden ut sig. Så här såg stranden ut mot ett väderstreck och den såg precis likadan
ut när man vände sig om mot andra hållet. Det var lördag och amerikanerna hade stuvat in
hela familjen i bilen och tagit med soltak, stolar, bord, mat & dricka för en heldag
ute vid havet - de sökte lite svalka vid den Mexikanska Golfen. De, precis som vi....
Eftersom jag inte vågade utsätta mig för vem-vet-vad i Golfens vatten
vandrade jag längs stranden. Långt borta såg jag en bro som gick ut i havet,
dit kunde man väl strosa....
Jag gick och gick, men den där bron kom inte närmare, stranden var kilometerlång
och det var folk som solade och plaskade i vågorna precis överallt.
Badvakter.
Segelflygare, eller vad det nu skall föreställa.
Fåglar som flög av och an.
Och så en och annan krabba.
Jag tittade nedåt ibland och förstås såg jag en hel del intressant.
Både krabb- och snäckskal hade sköljts upp med vågorna.
Vattnet var otroligt varmt och skönt och de flesta av vårt gäng tog sig
ett dopp i Golfen. Det var en riktigt varm (läs: svettig) dag vid havet.
Här är beviset att vi vandrat i Mexikanska Golfen.
Det räckte mycket väl med några varma soltimmar på stranden, sedan satt det
mycket fint med varsin svalkande glass (som nästan smälte i värmen).
Kvällen skulle vi tillbringa på baseboll-arenan i Corpus Christi. Hemmalaget skulle
möta Northwest Arkansas Naturals och vi fick höra att matchen var utsåld.
Före matchen åt vi lite snabbmat och så intog vi våra platser.
I Nordamerika är baseball en stor sport med runt trettio klubbar som
tävlar i den högsta ligan. Baseball är också en av världens största publiksporter.
Under vår kväll i Corpus Christi upptäckte vi att en baseball-match är väldigt
mycket show. På den stora tv-skärmen presenterades alla spelare och
här visades också mycket bilder från publikhavet. Det gällde att ens barn syntes i bild,
eller att man vann någon av publiktävlingarna som ordnades mellan varje bollutkast.
Bland annat "kvälls kyss" var ett populärt inslag. Kameran kunde riktas mot något par i
publiken, och då gällde det att genast kyssa partnern som satt bredvid....
Maskotar sprang runt i pauserna och kastade ut bollar och reklamprylar.
Alltså mycket mera show än sport....men så mycket uppfattade jag att hemmalaget vann.
Kvällen började i solsken men innan matchen var över hade mörka moln dragit in,
men vi fick inget regn över oss.
När mörkret föll tändes lamporna på den stora bron i Corpus Christi och bron
blinkade i olika färger. När matchen var över stuvade vi in oss i vår skolbuss igen och vi
åkte de modiga 230 km norrut till vårt hotell i San Antonio. Kvällsresan gick betydligt
snabbare och det var aningen svalare i bussen.... i alla fall pyttelite.....
Eller kändes det behagligare bara för att jag småslumrade nästan hela resan?
en självständig republik. Flaggan kallas The Lone Star Flag (den ensamma stjärnans
flagga). 1845 blev Texas en medlem av Amerikanska Förenta Stater.
Här i Corpus Christi såg vi nu för första gången det blå havet! Golfen!
Vi satt och svettades inne i bussen och väntade på att hitta rätt väg ut till
den milslånga beachen. När vi åkte över en av många broar lyckades jag fånga
texten på en skylt: Bridge may ice on cold weather.... ja inte blir det många
kalla dagar här i Södern, tänkte vi .....och kunde låta bli att skratta i värmen....
Bussen parkerade nära stranden och framför oss bredde sig den milsvida
sandstranden ut sig. Så här såg stranden ut mot ett väderstreck och den såg precis likadan
ut när man vände sig om mot andra hållet. Det var lördag och amerikanerna hade stuvat in
hela familjen i bilen och tagit med soltak, stolar, bord, mat & dricka för en heldag
ute vid havet - de sökte lite svalka vid den Mexikanska Golfen. De, precis som vi....
Eftersom jag inte vågade utsätta mig för vem-vet-vad i Golfens vatten
vandrade jag längs stranden. Långt borta såg jag en bro som gick ut i havet,
dit kunde man väl strosa....
Jag gick och gick, men den där bron kom inte närmare, stranden var kilometerlång
och det var folk som solade och plaskade i vågorna precis överallt.
Badvakter.
Segelflygare, eller vad det nu skall föreställa.
Fåglar som flög av och an.
Och så en och annan krabba.
Jag tittade nedåt ibland och förstås såg jag en hel del intressant.
Både krabb- och snäckskal hade sköljts upp med vågorna.
Vattnet var otroligt varmt och skönt och de flesta av vårt gäng tog sig
ett dopp i Golfen. Det var en riktigt varm (läs: svettig) dag vid havet.
Här är beviset att vi vandrat i Mexikanska Golfen.
Det räckte mycket väl med några varma soltimmar på stranden, sedan satt det
mycket fint med varsin svalkande glass (som nästan smälte i värmen).
Kvällen skulle vi tillbringa på baseboll-arenan i Corpus Christi. Hemmalaget skulle
möta Northwest Arkansas Naturals och vi fick höra att matchen var utsåld.
Före matchen åt vi lite snabbmat och så intog vi våra platser.
I Nordamerika är baseball en stor sport med runt trettio klubbar som
tävlar i den högsta ligan. Baseball är också en av världens största publiksporter.
Under vår kväll i Corpus Christi upptäckte vi att en baseball-match är väldigt
mycket show. På den stora tv-skärmen presenterades alla spelare och
här visades också mycket bilder från publikhavet. Det gällde att ens barn syntes i bild,
eller att man vann någon av publiktävlingarna som ordnades mellan varje bollutkast.
Bland annat "kvälls kyss" var ett populärt inslag. Kameran kunde riktas mot något par i
publiken, och då gällde det att genast kyssa partnern som satt bredvid....
Maskotar sprang runt i pauserna och kastade ut bollar och reklamprylar.
Alltså mycket mera show än sport....men så mycket uppfattade jag att hemmalaget vann.
Kvällen började i solsken men innan matchen var över hade mörka moln dragit in,
men vi fick inget regn över oss.
När mörkret föll tändes lamporna på den stora bron i Corpus Christi och bron
blinkade i olika färger. När matchen var över stuvade vi in oss i vår skolbuss igen och vi
åkte de modiga 230 km norrut till vårt hotell i San Antonio. Kvällsresan gick betydligt
snabbare och det var aningen svalare i bussen.... i alla fall pyttelite.....
Eller kändes det behagligare bara för att jag småslumrade nästan hela resan?
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar