Att vara lyckligt lottad

Sent i går kväll åkte vi ut till vår sommarvilla för att sova över.

Vi kände båda att vi ville ta tillvara ännu en vacker och varm sensommarkväll.

Innan vi svängde in till våra hus vid havsfjärden stannade vi bilen och

plockade lingon i skogen. När vi väl kom fram till villan hade 

skymningen redan börjat göra sig påmind, det var vindstilla och

havsytan låg som ett golv. Det enda som hördes var några sjöfåglars

färd långt ute på fjärden. Det är dessa ögonblick som gör livet!

Efter en stund steg augustimånen högre och högre på himlen.

Den speglade sig i vattnet och var vackert höströd.

Vi satt tysta och rensade lingon, lyssnade på radion och drack varmt kvällste.

Det är dessa ögonblick som gör livet!

I morse väckte solen oss och solglittret glimrade i havsfjärden.

När jag satte mig på bastutrappen med min kopp med morgonkaffe 

kunde jag se svalorna göra piruetter i luften, kvittrande och alldeles lekande lätt.

Det är dessa ögonblick som gör livet!

Där satt jag och kände mig så ofantligt lyckligt lottad.

Med åren har jag lärt mig att ta vara på stunden, 

att säga nej till livstjuvar och njuta av mina friskare dagar.

Jag har plockat på mig många fina stenar, snäckor, minnen och upplevelser

genom livet och jag har lärt mig leva i stunden.

Jag behöver inte alls äga mycket, jag behöver inte ha det perfekt.

Och jag ser mina vackra ögonblick.

Brun flugsvamp och annat otäckt i skogen .....

 Jag tycker om att vandra ute i naturen och numera har det blivit till ett

måste att varje dag gå ut på en länk. Igår kväll bestämde jag mig för att

ta en promenad ut till den lilla myren som ligger i skogen mot väster.

Kvällen var solig och så där lite krispigt klar, som den bara kan

vara en sensommarkväll. Kameran hängde jag på axeln, förstås.

Redan här hemma bakom garaget upptäckte jag att de bruna flugsvamparna

har gjort entré. Efter de senaste dagarnas regnskurar har svamparna

verkligen börjat liva upp sig. Poff, och så blev det 

säsong för svamparna efter en torr sommar.

Den bruna flugsvampen är giftig. 

Men vacker är den, precis som den röda!

Här ännu en brun flugsvamp, denna var tydligen en dag äldre eller så

och den var fylld med regnvatten.

Men jag hade som sagt siktet inställt på skogen och för att komma

dit måste jag plöja mig vägen igenom en igenväxt stig.

Rallarrosornas blad lyste så vackert röda i kvällssolen.

Inne i skogen var stigen väl upptrampad och här växte mera svamp!

Dessa röda svampar såg riktigt vackra ut, 

men jag plockar sällan röda svampar....

Jag är mycket dålig på svamp, men den här bestämde jag var en vit flugsvamp

och att dessa svampar är en av de giftigaste svampar som finns i våra skogar

gör att jag inte plockar andra svampar än kantareller. Och att

kantareller är gula, det vet jag....(vilken art detta är vet jag förstås inte).

Här längs skogsstigen finns flera storståtliga myrstackar.

Det var ganska stillsamt i stackarna nu så här en sensommarkväll,

endast några jobbare var ute och städade bland barren.

Jag gick förbi ännu några slemmiga typer av svamp innan jag kom

ut till mossen eller myren.

Ni som vandrat ute på en myr i kvällssolen vet hur det doftar där ute.

Det doftar så underbart gott av getpors och ljung. Ja, det doftar natur!

I utkanten av myren växer späda tallar. Stammarna lyste vackra

i kvällsljuset.

Och så getporsen som doftar så syrligt gott där ute på myren.

Jag bestämde mig för att inte gå ända ut på myren, eftersom jag

blev överfallen av massor av älgflugor och älgflugor är det värsta jag vet!

Här har jag införskaffat en mygg- och älgflugejacka, men se den hade

jag inte på mig (jackan är ett enda stort myggnät typ, så att älgflugor

inte kan krypa in i håret för att där stilla sin blodshunger....).

Jag sökte mig hemåt med en påse full med röda lingon.

När jag vandrar ensam ute i skogen har jag alltid en bastant käpp

med mig i ena handen ifall jag skulle stöta på vargen. Jag har nämligen

bestämt mig för att alltid vandra i skogen och inte låta vargskräcken 

ta överhanden. Inte minsta tecken på varg i går kväll.

Halvvägs hemma upptäckte jag fler bruna flugsvampar,

tydligen är dom på hugget detta år.

Nu har vi firat farväl av sommaren

Den kommer lika plötsligt varje år, den där känslan

 att nu är sommaren förbi. Att nu går vi mot höst med mera röda färger,

med mörkare nätter och med dagar och kvällar som har en annan typ av luft.

För nu blir luften krispigare eller mera regntyngd, med dimma över slätten 

och med flyttfågelstråk som styr mot söder....

I helgen firade vi villaavslutning och det om något är ett fint avsked av sommaren.

Men vilken sommar vi haft i år! Den bästa, varmaste, soligaste och skönaste 

sommaren i mannaminne! Men jag som älskar hösten ser fram emot fortsatta

härliga dagar med mycket mera ork och lust!

Villaavslutningen som vi firar här längs den österbottniska kusten är en vacker

kväll i sig. Facklor, eldar och lyktor brinner längs stränderna och eldskenet

speglar sig i havet och lyser upp i den mörknande kvällningen - ja, ljuset

lyser hela natten tills morgonsolen stiger upp over horisonten....

Vi började vårt firande tillsammans med sambons familj. Solen sken och det

var riktigt varmt där den hårda vinden inte gjorde sig gällande.

På villaavslutningen söker sig alla ut till sina sommarstugor för fest

och gemenskap. För oss betyder inte villaavslutningen att villalivet upphör, nej vi

kommer säkert att ännu tillbringa dagar och nätter där ute i "det fria".

  

Vi ställde till med en riktig matfest med grillning av både kött, ost, 

squash och äpplen. På spisen puttrade den egna potatisen och salladerna fixades

av egenodlade grönsaker. Kantarellpajen med lök och persilja hade jag gjort

 hemma i arla morgonstund. Nu är det en så härlig tid på året för nu kan man bara 

gå ut i trädgården (eller naturen) för att skörda allt det man odlat under heta sommardagar.

Till efterrätt mumsade vi på äppelpaj med vaniljsås. 

Så gott och så fin avslutning på sommaren!

Vi åkte ut till vårt sommarparadis innan skymningen började sänka sig.

Jag kände att en promenad var av nöden efter all maten så sambon och jag

gick ut längs skogsvägarna och njöt av kvällssolen och av den krispiga luften. 

(Jag behöver röra på mig minst 10.000 steg varje dag för att må bra. I ur och skur,

men visst är det härligare att vandra i härlig augustikvällssol.)

Och titta, naturen börjar ända färg....!

Det fanns röda utropstecken på flera ställen.

När vi kom tillbaka till villan började vi elda bastun och jag kunde inte

låta bli att beundra de vackra molnen som tornade upp sig över landbacken.

Kvällens solnedgång bjöd på spännande moln.

När mörkret började falla tände vi ljus nere vid stranden.

Bastun var varm och medan vi satt ute på bastubänken kunde vi

njuta av grannarnas fyrverkerier. 

 

Villaavslutningen är en vacker kväll ute vid havet.

Vinden som hade blåst så kraftigt hela dagen gick till vila till natten

och det gjorde vi också allt medan facklorna lyste där ute vid havet....

Jag startar dagen med kaffe i växthuset

Det sista veckoslutet i augusti firar vi villaavslutning (eller veneziansk afton

eller stugsista eller... ja veckoslutet har många namn) här längs Österbottens kust.

Men innan vi åker ut till vårt sommarparadis för att festligt ta

adjö av sommaren, så startade jag upp dagen här hemma med en kopp kaffe

inne i mitt växthus. Det var en solig och fin start på dagen.

I natt öppnades himlens vattenkran och det regnade bra duktigt och jag

hade svårt att sova. Men i morse när jag öppnade mina ögon så sken solen....

"Så härligt!", tänkte jag och beslöt mig för en mjukstart.

Ute gjorde vinden sitt bästa för att blåsa bort nattens regn men inne i 

växthuset var det redan behagligt varmt av solen.

Här inne lyser tomaterna som glada utropstecken. Jag har fem plantor med bifftomat

och en planta med små naggande goda körsbärstomater. Redan i början av juli

kunde vi skörda den första tomaten och sedan har vi fortsatt med att äta tomater

hela sommaren. Inte illa!

Mitt växthus är ju inte stort, men här ryms förutom min tomat-,

gurk- och örtodling också ett litet bord och några stolar. Här inne får några av

mina krukväxter tillbringa sommaren och i bakgrunden ser ni mina lökar

som händer på tork (inte så snyggt men praktiskt!).

Nej inne i mitt växthus är det inte snyggt, men det är praktiskt.

Här förvarar jag allt som behövs för min odling och det skall vara nära till hands.

På en trälåda står mina örter, närmast kameran basilika.

(Hihi, taket läcker så det blev en mörk fläck på golvet efter nattens regn.)

Jodå, min gurkplanta levererar denna sommar. Den ser lite vissen ut numera

men en och annan gurka får vi ännu - precis så mycket som vi behöver.

Och egna gurkor har vi ätit sedan midsommarveckan.

Utanför växthuset är vattentunnan fylld till bredden efter nattens skyfall och på

 båda sidor om dörren har jag krukor med tagetes. Nu börjar blommorna se

aningen utblommade ut, men oj så de har blommat denna sommar!

Jag drev upp mina tagetes ur frön från fjolårets tagetesfröställningar

som fått stå i krukorna i växthuset under hela vintern, och se det fanns 

massor av växtkraft i dom fröna!

Så där satt jag och drack mitt kaffe mitt ibland allsköns bråte i mitt

kära växthus. En bra start på denna lördag!

Jag önskar er alla ett trevligt veckoslut!

Nu tar vi vara på den sista lördagen i augusti!

Vissa kvällar ger mera livsglädje än andra!

Hej hallå här är jag igen!

Det blev några dagars bloggpaus, men ibland tar jag mig inte tid

att sätta mig ned framför datorn.... Men idag har vi ännu mulet efter nattens 

regn och morgonens åska så idag passar det med att sitta inomhus. Jag kommer att

blogga mera om vår USA-resa, det finns ju hur mycket som helst att berätta,

men det blir en annan dag. För det händer ju massor av spännande saker hela tiden

nu när vi är inne i sommarmånaden augusti.

Häromkvällen åkte vi ut till vår sommarvilla och jag gick genast ut i skogen för att

andas frisk luft och rensa huvudet från tankar. Det är ute i naturen som

jag ofta tankar livsglädje. Ja, och så kände jag ett stort behov att kolla av mina

kantarellställen (okej, prio ett). För trots att vi haft en otroligt torr sommar har jag

 märkt att kantarellerna ändå lyser gula på många ställen.

I skogarna runt vårt sommarhus har jag lyckats hitta minst tio ställen

där kantareller trivs. Det är så bra med just kantareller för de poppar upp varje

sommar på samma ställen. Och på alla fyra ställen som jag kollade in

den kvällen så växte kantareller!

Det blev några kilometers vandring i storskogen, lite kors och tvärs.

Plötsligt hörde jag ett fräsande ljud. Det var någon som var förargad att jag

kom klivande i skogen. Ha, det var en ekorre som skorrande och fräsande 

klättrade uppför en gammal björkstam och förargat tittade ned på mig!

Vad gjorde jag på hans revir? Så pilade han uppför stammen och satte sig

på en av de översta grenarna och fortsatt fräsa åt mig "bort med dig!".

Jag vandrade vidare och var glad att den som fräste endast var en

liten ekorre och inte en stor varg eller en stor älgtjur...

Nej jag ville endast helt fredligt plocka mina svampar. 

Det är ju så vackert när det lyser gult i skogen, hjärtat tar ett skutt

när jag kommer till nästa ställe där jag vet kantareller brukar trivas.

Jaa, här lyser det gult på marken!

På vissa ställen där jag gick är skogen fredad och här får naturen leva sitt egna liv.

Här trivs både hjort och älgar. Här gick jag förbi ett träd som fått sina törnar 

när något horndjur hade skrapat sina horn mot stammen 

så att barken skalats bort. Tänk om en stor älgtjur står bakom mig nu,

hann jag tänka.... Jag skulle inte ha minsta chans att ta mig undan för i

Natura-skogen ligger omkullvälta trädstammar lite kors och tvärs....

Nej, egentligen är jag inte minsta rädd för att vandra i storskogen!

Så vandrade jag hemåt med korgen fylld med kantareller.

Jag måste stanna för att fota dessa små svampar som växte på en stubbe,

de var ju så vackra och så fanns det inte så många andra svampar ännu

i den torra skogen.

 

När jag kom tillbaka till vår villa vid havsfjärden höll solen att gå ned

och det lyste vackert guld både i skyn och i vattnet.

Jag tänkte att kvällens färg var en given färg. Gult! Guld!

Så här en kväll mitt i veckan är det lugnt ute vid fjärden, 

när mörkret faller ser vi endast lyse på några ställen.

Jag går in för att göra lite kvällsmat och när jag åter tittar ut har världen

bytt färg. Solens sista strålar har ändrat karaktär!

Det är en av sommarens vackraste kvällar, med solen som

färgar molnen och fjärdens vatten i nya färger.

Ibland önskar jag att man kunde stanna tiden. 

För det vackra skådespelet varade endast några minuter och sedan 

bleknade de röda färgerna bort och blev enbart till ett vackert minne.

Livet ute i skärgården och ute i naturen kan aldrig bli tråkigt!

 

Nästa morgon glittrade solens strålar åter i vår havsvik och jag

drack kaffe ute på bastutrappen ner mot stranden.....

Livet är ändå bra härligt och omväxlande!