På banan igen eller året rullar vidare

Tänk, redan sista januari!

En hel månad har susat förbi! Det är bara så man får hålla i hatten

hur snabbt det går... tjohej! Ja oj,är det redan februari i morgon, upptäckte jag i morse.

Januari har varit en bra start på det nya året. Året har börjat i ett lagom-tempo.

Lite långsamt, lite hemtamt och så lite spännande. För nu har jag

dragit igång jobbspaken igen. Nu har jag redan avklarat årets 

första jobb med både fotografering och intervju. Och nästan hela

texten redan nedplitad. Känns faktiskt som om jag är på banan igen!

 

Idag vandrade jag längs skoterspår och njöt av uppehållsväder. 

Sonen kom hem på mat efter väl genomförd tentamen och då blev det älgköttsgryta och

både glass och kaffe till efterrätt. Nu ligger mina karlar i varsin soffa och smälter maten 

medan jag sitter framför datorn och är lite hög av kaffet.... 

Som sagt, det här året börjar rätt bra!

När jag svor så det osade...

Den här vintern har verkligen bjudit på rimfrost i träden!

Vackert vitt skall det tydligen vara i år.... men ingen blå himmel (och solen 

saknar jag enormt mycket...). Igår var det rimfrost och mulet, precis som många

gånger de senaste veckorna. För sambon är det skogsjobb som gäller och igår 

hängde jag med. Det är skönt med frisk luft och det är skönt att röra på sig.

Jag njöt av rimfrosten i träden när jag vandrade till vårt skogsskifte,

där dagens arbetspass skulle äga rum. Eftersom det var så mycken fin

rimfrost fick kameran hänga med runt halsen.

Sambon håller på röja på en gammal nyplantering. De senaste åren har ni

haft för lite snö för att ta oss fram med antingen traktor eller

arbetsskoter mellan granstammarna.  I år har vi lite mera snö,

så denna vinter skulle detta skogsskifte fixas till hade sambon bestämt.

Här i skogen har rådjur eller hjortar vandrat, deras spår fanns

överallt i snön.

Igår kvistade vi några träd och tog bort några, för att få bättre yta

för de träd som verkligen frodas och växer.

Sedan drog vi på de trädstammar som skulle hemköras upp på skotersläden.

När jag skulle baxna en trädstam upp på lasset fick jag plötsligt hela

stammen på handen. Men en smäll! I kläm mellan några andra stammar!

Badamm- bara så där! Och det gjorde ont, förskräckligt ont!

 Jag skrek och jag  svor så att det osade! Precis som om det skulle hjälpa att svära... 

men stamman fick jag slutligen på släden, allt medan jag svor och härjade

 i den annars så tysta skogen....

Normalt svär jag inte, men ibland brer jag på så spottet yr!

Och igår osade det kring mig! Men stocken tog jag hand om av ren

ilska trots att handen fick sig en ordentlig smäll. Hårt mot hårt...

Överhanden svällde upp på en gång och eftersom någon eller några blodådror

fått stryk färgades hela överhanden blå! Inga fingrar kom i kläm, endast

överhanden. Genast tänkte jag på alla dom som hörde min svada där i skogen,

det lät kanske inte så trevligt. Men, tänkte jag, sambon hade i alla fall hörlurarna

på sig, så han hörde väl inte det värsta.

Skam den som ger sig. Jag jobbade på en stund och sedan tyckte vi att

vi jobbat klart för en söndag. Sambon styrde skotern hemåt och jag 

vandrade efter. Jag satte lite snö på min blåa handrygg och nynnade

sakta en tröstande visa för mig själv.... Efter någon timme gjorde handen

 inte ont längre, det var endast det blåa (som numera även ändrat färg till rött

och aningens gult och grönt) som avslöjar missödet.

Jag vandrade hemåt och vilken tur jag hade kameran runt halsen, då kunde

jag stanna med jämna mellanrum!

Det är vackert med vitt!

Hellre vitt än blått (om ni förstår....)!

Trevligt med kalas!

Trevligt med kalas mitt i oxveckorna när molnen ligger som

ett lock över vår del av världen! När vägarna är glashala och 

dimman skymmer sikten och det känns som om allt går i vanliga fotspår.

Då behövs något trevligt, något extra, något mättande! Idag fick vi

bänka oss till god mat följt av gotti gott gott till kaffet.

Lämpligt denna lördagseftermiddag kunde vi bänka oss till bords

hemma hos L och vi kom många fler än hon riktigt hade beräknat.

Men maten dukades fram, alla högg in och vi stortrivdes som 

mången gång tidigare.

Till varmrätt mumsade vi på en urgod kycklinglåda med tillbehör.

Och så följde kaffe med blåbärspaj och vispgrädde och så en

urgod fudgechokladtårta.

 

 Mmmm.... 

Efteråt satte vi oss i sofforna framför den öppna spisen, där en

härlig brasa sprakade. Lite måste vi smälta maten innan vi orkade åka hemåt.

Tack för det maffiga kalaset!

Mandelkaka

Idag när jag plockade bland mina kryddor fann jag en halv

påse med mandel som blivit över sedan glöggsäsongen. 

Nu skulle här bakas en kaka med mandel, tänkte jag.

Kakan blev riktigt god, så här bjuder jag på ett recept på

en enkel mandelkaka.

Mandelkaka

3 ägg

3 dl socker

2 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

200 gr smält smör

hackad mandel, ca 1 dl

 (en nypa vaniljpulver)

Vispa ägg och socker riktigt pösigt. Rör i mjöl, bakpulver,

mandeln och det smälta smöret. Grädda längst ner i ugnen

på 175 grader i ca 45 minuter.

Här håller jag på att hacka mandeln, jag hackade ytterligare för att inte

få alltför stora mandelbitar. Det blev gott och lite knaprigt med mandel 

i degen. Tyvärr öppnade jag ugnsluckan lite för tidigt, så min

kaka föll ner i mitten, men det påverkade inte smaken....

Det blev en rejäl bit kaka till efterrätt idag, mandelkaka med ett 

glas kall mjölk. I morgon njuter vi kaka till förmiddagskaffet!

År 1918

För etthundra år sedan var det oroliga tider i Finland.

Den sjätte december 1917 hade lantdagen deklarerat självständighet. 

Den 4 januari hade Ryssland godkänt den självständiga staten Finland och

den 8 januari följde Sverige och Tyskland efter med  sina erkännanden. Men i Finland

fanns ännu över 400.000 ryska soldater, av dom fanns 1.500 här i Vasa.

I hela landet hade det bildats skyddskårer och röda garden.

Att man bildade två olika grupper hade kanske här i Österbotten inte

med någon hätsk konfrontation att göra, det handlade främst om vilken

frihet man eftersträvade. Arbetarna drevs av internationella paroller till

frigörelse från löneslaveri och sociala missförhållanden, medan

medelklassen och de markägande bönderna (den vita sidan) sökte mer

 konkret frihet, de ville få bort ryssen helt enkelt.

Generellt kan man säga att norr om industristaden Tammerfors dominerade

den vita sidan, medan söderöver fanns både röda och vita.

Finland var i januari 1918 oroligt och bräckligt och missnöjet mellan

arbetarrörelsen och borgerligheten växte. Efter tiotals år i den ryska arméns tjänst

hade Carl Gustav Mannerheim återvänt till Finland och han knackade på hos

senatens ordförande Per Evind Svinhufvud i Helsingfors. Mannerheim hade en plan!

 Han ville i de vitas namn avväpna de ryska soldaterna och han var beredd

att ta befälet. Den mest lämpliga orten för att starta denna operation ansågs vara Vasa.

I Österbotten hade nämligen flera skyddskårer redan bildats, dessutom bildades
Vörå krigsskola den 26 januari 1918, den första finländska underofficersskolan.
Mannerheim kom upp till Vasa den 19 januari, och redan då var det svårt att
ta sig riskfritt från Helsingfors, så Mannerheim reste som affärsman Malmberg
och blev så när haffad på nattåget. Så fort det gick följde det nybildade rikets
senatsmedlemmar efter. Det blev mer vanskligt och farligt för var dag som gick.
Den 29 januari lyckades tre senatsmedlemmar komma upp och följande
dag lyckades ytterligare en ta sig norröver till Vasa.

I Vbl från 1997 hittar jag ett foto på dessa fyra senatsmedlemmar.
De beslöt genast att de skulle fotograferas, för alla eventualiteters skull. Här
den 1 februari 1918, på senatens första Vasa-möte, sitter från vänster Pehkonen, Arajärvi,
Renvall och Frey. Senaten var beslutsför trots att två senatsmedlemmar ännu inte lyckats
 ta sig fram till Vasa, nämligen Castrén och Svinhufvud. De anlände dock senare.

På fotot ovan sitter hela senaten samlad i stadshuset i Vasa, som för några månader
förvandlades till rikets huvudstad. Men tänk så mycket som kunde ha gått fel!
Söndagen den 27 januari 1918 gav Mannerheim order om att avväpna de ryska
soldaterna. Han utgick från att soldaterna skulle lägga ner sina vapen så att
de kunde tas tillfånga. Det gällde att angreppen skulle ske så överraskande
som möjligt så att ryssarna inte skulle hinna slå larm. Operationen inleddes
bla i Laihela och Lappo samt under natten även i Vasa.
Vbl berättar i söndagens tidning om de dramatiska händelserna 27-28 januari.
Det blev både överraskning men också en del misslyckanden med dödsskjutningar
som följd. Avväpningen av de ryska soldaterna i Vasa tog några dagar och både
skyddskårerna och Mannerheim såg dagarna som framgångsrika.

Nu var Vasa helt på det vita Finlands sida. Senaten fortsatte sitt arbete
med att bland annat trycka upp nya sedlar för den nya staten Finland.
Det var här i Vasa på Björkells tryckeri som landets första nya pengar skapades,
20 miljoner i finska mark!

Den 25 februari anlände över 1.000 jägare till staden. De hade fått
militärutbildning i Tyskland och återvände nu för att åta sig olika ledande
uppgifter inom regeringens vita trupper. Dagen efter jägarnas ankomst hölls en stor
parad på Vasa torg. Mannerheim inspekterade trupperna och höll ett tal
som möttes med jubel. Många av jägarna var österbottningar och deras nyvunna
krigskunskaper hade en avgörande inverkan på det inbördeskrig som hade brutit ut
mellan de vita och de röda. I Österbotten var det lugnt, men speciellt i södra delarna
av landet utspelades hemska scener. Förutom att avväpna ryssarna blev det
inbördeskrig mellan de röda och de regeringstrogna vita. Slaget om Tammerfors
mellan den 16 mars och 6 april blev vändpunkten då den vita armén segrade.
Den 15 maj 1918 förklarades inbördeskriget officiellt avslutat.

Presidentvalet

På söndag väljer vi finländare president för sex år framåt.

I går avslutades en mycket livlig förhandsröstning och nu på söndag
är det den riktiga valdagen. Många påstår att ingen av kandidaterna får
majoritet varför det blir en andra valomgång, vi får se. På söndagskväll får vi svaret.

Tillsammans med statsrådet utövar presidenten regeringsmakten och presidenten leder

även utrikespolitiken i samverkan med statsrådet. Presidenten beslutar om

landets förhållande till utländska makter och landets agerande internationellt

samt är försvarsmaktens överbefälhavare. 

Med intresse har jag följt med de åtta presidentkandidaternas uttalanden,

främst via tv-debatter på både finska och svenska. Helt klart är att 

vissa är mer kunniga än andra och helt klart är att vissa gör sig

bättre i tv än andra. Många av kandidaterna framför vettiga

ståndpunkter, men tänker jag efter riktigt noga vem jag skulle

vilja ha som den som leder landet in i framtiden och den som står

stadigt när det blåser i världspolitiken, då reduceras kandidaterna.

Det blir spännande att se hur finländarna röstar. 

Jag vet hur jag skall rösta. Det är viktigt att rösta, viktigt att säga sin åsikt.

För har du inte röstat kan du heller inte klaga på valresultatet.

Dagens bilder från ett snöigt landskap med plusgrader.

Till natten väntar vi snö blandat med regn, eller enbart regn.
 Blandad kompott alltså, precis som i politiken.

Ljusgrönt mitt i vintern

I morse vaknade vi till en riktigt kall morgon. Vinterns köldrekord

sattes under natten med -34,6 grader i Muonio, medan vår termometer

stannade som lägst på -18,7 grader. Nu hoppas jag att alla virus och andra

basselusker har gått frysdöden till mötes. Det är bra med lite kyla,

alltid är det något otrevligt som försvinner.

Nackdelen med kylan utomhus är ju att den även kryper in i husen.

Idag har jag eldat med björkved i kakelugnen för att få det varmt och gott här inne.

Samtidigt har jag passat på att värma dom små fossingarna.

En skön stund framför den sprakande elden.

Annars blev det dags att städa ut dom få julgransbarren idag. Det har varit så

mysigt med vår julgran som lyst upp i kvällsmörkret (granens juldekorationer åkte

ner i julpyntslådan för flera veckor sedan),

men idag var det dags att ta farväl av den gröna och vackra granen.

Jag klippte ner grenarna och bar sedan ut den kala stammen och en hel hög

med fräscha grenar. Jag måste tillstå att det var lite vemodigt att ta farväl

av de vackra ljusgröna skotten på nästan alla grenarna.

Lite hopp i vintermörkret var dom allt.....

Vinter

De senaste dagarna har vi haft vinter.

Vinterdagar precis som vinterdagar skall vara.

 Med massor av snö och lite kyla som biter i nästippen. Så där så att det är

lite krispigt att andas, med färsk nysnö på trädens grenar och så  massor av snö på

marken. En snö som är kall och lätt - och riktigt vit.

I dag åkte vi ut till vårt sommarparadis. Vägen upp till huset

var oplogad, så vi fick plumsa i snö som på vissa ställen nådde upp till knäna.

Allt var vackert vitt och det var nästan knäpptyst i skogen där vi vandrade.

Väl ute vid villan började frostdimman lägga sig i skymningen.

Sådana här dagar älskar jag vinter!

Sambon stegar iväg med långa kliv längs vår oplogade väg.

Luften vi andas var mycket frisk och kall. Vinterluft!

Vi kommer ner mot stugan nere vid parkeringen,

här är träden dekorerade av snö.

Min vana trogen blickar jag ut över havsfjärden det första jag gör här ute.

Nu ligger hela fjärden under ett vitt snötäcke.

Bryggan ligger under ett tjockt täcke av snö.

Här på bastutrappan brukar jag sommartid njuta av morgonkaffet

medan vågorna kluckar mot strandstenarna. Nu är det bara snö, snö...

Massor av snö. Mössor av snö.

När jag står uppe på villaverandan ser jag att sambon

kollar om isen bär nere i viken. Jag ropar "akta dig, isen kanske inte bär!",

trots att jag vet att där i viken är det inte mycket vatten...

Vi bestämmer oss för att vandra tillbaka till bilen.
Frostdimman börjar tillta ute på isen.
Det kommer att bli vinterns kallaste natt...

Frostdimman är ett tecken på väderomslag, till det kyligare.

Det är så vackert på vintern!
När vintern är som vintern skall vara!