Som ett frö för vinden

I går kväll när solen var i nedåtgående gick jag runt här kring hemknutarna.

Dom är så vackra våra sommarkvällar. Men ack så förgängliga....

Precis som maskrosens blommor är sommardagarna. De blommar, gula och vackra.

Riktiga solar och ibland så många att de blir till gula hav.

Sedan blir dom till frön som sprids med vinden. Ett och ett flyger de, virvlar runt

i luften, landar och så syns de inte längre (förrän de gror nästa gång).

Okej, man blir ju lite nostalgisk när det är juni månads sista dag.

Men - vi har ju massor av härliga sommardagar kvar, sommaren

är ju absolut inte slut ännu.... med spänning blickar jag framåt....

 

I går kväll stod jag där i de sista solstrålarna och spejar ut över åkrarna.

Det är alldeles vindstilla och inte minsta maskrosfrö i vinden. 

Tiden stannade en stund och jag fick njuta.

Jag lutade mig mot den solbelysta gamla ladugårdsväggen och försökte

kika mot solen. Ännu lyste den, ännu var det inte natt.

Nu tar jag farväl av juni månad och känner mig som ett frö för vinden.

Men sådan är jag att jag redan gläder mig åt juli som kommer i morgon!