På spaning uppe på Kikanberget

I Söderudden, Klobbskat finns även en kort naturstig upp till Kikanberget.

När man är ute och tittar på glashus (se gårdagens inlägg), då är det spännande att

också vandra runt i fiskehamnen och sedan upp till Kikanberget.

Runt Kikanberget finns idag rätt tät skog, men i början av 1900-talet var utsikten

från berget ypperlig med utsikt ut över Kvarken. Då, för över 100 år sedan höll ryssarna

utkik över Kvarken-området här uppifrån. Högst uppe på toppen av berget fanns en spira, 

vilken troligen tjänade som ett landmärke. Ännu i dag ser man järnbultarna i berget.

Sitt namn kanske berget har fått just av att kika, spana, titta ut över havet.

Vi vandrade upp till Kikanberget för att kika ut över nejden. En naturstig ledde

från en våt svacka upp i den vackra blåbärsskogen.

Vi klättrade uppför berget och där uppifrån såg vi ut över havet.

Men tyvärr är det numera rätt mycket träd i vägen för en underbar utsikt.

Upp på berget finns en träbänk där man kan slå sig ned och 

sitta och meditera en stund. Kanske räkna stenarna i havet utanför....

Vi räknade inte stenar, vi bara vandrade runt lite och sedan

tog vi oss nedåt igen. Och det är praktiskt med trappor, även nedåt, vill jag lova....

Här är vi tillbaka nere i viken vid båt- och fiskehamnen. Här i hamnen finns ännu

rester av ett fiskeläge från 1500-talet. Från byarna på fastlandet färdades man 

fordom hit ut med skötbåtar. Vid lämplig vind seglade man, annars rodde man.

Den tiden fiskade man fräst med not,  från 1700-talet började man fiska med sköt.

Mellan fisketurerna torkades näten på torkställningar, "krakavallan" kallad.

Fiskarna bodde här ute när de "låg i fiske".

Det blev en vacker försommarkväll ute i vår steniga skärgård.

Vi avslutade kvällen med varsin glass vid Café Kompass, och det är  ju 

inte helt fel det heller....