Hoppamäki

Jaha, då har vi barndomsvänner varit ut på vift igen!

Denna gång åkte vi till Komossa, för igår hade vi bestämt att vi skulle klättra upp

i tornet vid Hoppamäki. Vi räknade med att det skulle bli en vandring på 

omkring 6 km, fast vi gick lite extra så månne vi samlade ihop lite fler kilometrar...

Vi hade dessutom valt en dag med extra perfekt vandringsväder, det var

vårsol de lyx, lämplig värme för vandring och ja, vi klagade inte.

Viden blommade - och ser ni den klarblåa vårhimlen.

Vi tog några skogsvägar ner mot Röukasträsk, det var en lätt första vandring.

Längs vägen fladdrade flera fjärilar. Det var många påfågelsögon som vaknat.

Och så denna raritet, en vinbärsfuks visade det sig. Jag goolade lite när jag kom hem och

såg att det här är en ganska vanlig fjäril, men att man sällan ser flera exemplar av den

samtidigt. Den kännetecknas av de flikiga vingarna, hanens vingar är lite mera flikiga än

honans. Fjärilen övervintrar som fullbildad fjäril och kan ses från tidig vår ända

in i september. (Se där lärde man sig något nytt igen!)

Vi gick förbi det vackra träsket och vattnet glittrade lika blått som himlen!

 

Men vi skulle söka oss in i skogen, mellan tallarna och upp mot berget.

 

Jag säger bara: Så vackert! 

Det är något alldeles alldeles speciellt att vandra med berg under fötterna.

Vitmossan och ljungriset var knastrigt torrt längs sydsidan av berget.

Där nere i skogen var vitmossan bullig och vacker.

Men vi strävade uppåt. 

Och så äntligen såg vi tornet uppe på Hoppamäki! Jag kände hur svettig jag var

på ryggen, hade nog för mycket kläder på mig....(eller något).

Vi hade alla varsin ryggsäck med kaffe och lite smått att äta, så när vi nådde

tornet kände vi att vi var värda en kaffepaus. Inget smakar så gott som en

kopp kaffe ute i naturen en vacker vårdag!

Här sitter vi 72 meter ovanför markytan, på bergets högsta punkt alltså.

Stärkta av kaffetåren var det dags att klättra upp för de rätt branta trapporna upp i

tornet. Tornet byggdes hösten 2003 i tre olika våningar. Tidigare har här också funnits

ett torn som var ännu högre och då sades att man kunde se sju kyrktuppar från tornets topp.

Nu kunde vi inte se ett enda kyrktorn, men utsikten var inget att klaga på ändå!

Vi stod och funderade vilka sju kyrktuppar man kunde tänkas se härifrån... och

kom fram till att det måste vara kyrkorna i Oravais, Vörå, Alahärmä, Ylihärma, Storkyro,

Ylistaro, Jeppo och Kauhava (den sista missade vi).

Fast visst var tornet högt även idag. A ser ut som en lite prick....

Vi njöt av solen, vårvärmen och muntert sällskap - men ner skulle vi igen.

Jag dök ner i mossan med kameran titt som tätt (till mina följeslagares

stora munterhet.... men hittar man något litet rött så hittar man....).

Eller så kunde jag inte låta bli att beundra de vindpinade tallarnas stammar,

allt värt att fotografera tyckte jag.

Det var mycket vackert vid Hoppamäki.

Och vårvädret - ack så vi njöt av denna dag ute i naturen!