På café med barndomsvännerna

I början av den här veckan hade vi tre barndomsvänner bestämt att

på torsdag då skulle vi vandra längs stadens strandpromenad. Vi skulle

njuta av vårsolen och solglittret från vattnet. Men se nej! Den här våren

ställde till det igen! Snö, kyla och den ständiga blåsten gjorde att den

promenaden måste vi hoppa över.
Men vi kunde ju gå på Café och njuta av inomhusvärmen!

Inte dåligt utbyte denna kyliga vår!

Mina två vänner valde gröna smoothien (sallad, persika och ingefära, om jag

inte minns fel) och svart kaffe med liten geisha (karamell).

Det såg hälsosamt ut det där om man tänker att vi gick till Fazer Café med

massor av goda tårtor och bakelser....

Jag däremot satsade på cappuccino med en bastant rågbrödssmörgås.

Allt medan vi smuttade på kaffe & drinkar och jag åt min smörgås så

avhandlade vi allt mellan himmel och jord. Precis som vi brukar.

Vi satt någon timme. Precis som vi brukar.

Vi kunde inte låta bli att konstatera att våra mammor garanterat hade

varit glada om de vetat om att vi ännu i denna dag har denna gemenskap.

Våra liv har delvis varit i otakt. A fick barn tidigt medan G och jag hade

småbarnsåldern senare i livet. Vi har alla gått igenom svåra sjukdomar och

olyckor. Vi har fått våra törnar och varit med om glädjeskutt. 

Men nu har vi kommit till den fas i livet

 när vi har möjlighet att umgås. Ja, precis umgås.

Så där otvunget som att sitta någon timme på café. 

Det är spännande att se livet igenom sina barndomsvänners ögon.

För egentligen behöver man inte förklara så mycket, vi vet

ju redan hurudana vi är. Och varför vi är som vi är.

Nästa gång vi träffas då blir det naturvandring,

 det har vi redan bestämt.

För visst måste väl både vår- och sommarvärme komma så småningom!