Rymdkontakt

I går kväll när jag gick ut på en långpromenad kände jag nästan att

jag hade kontakt med rymden. Det var bitande kallt ute på slätten, det blåste

från norr och jag gick just mot norr. Solen hade just krupit ned bakom skogstopparna

och himlen höll på att färgas gul.

En halv halo-ring bildades i det iskalla vädret.

Den nedåtgående solen, med sin solstege upp mot det rosa molnet,

och så en regnbåge mot  norr. 

Den sista solstrålen blev till en pelare, en stege, upp mot himlen.

Jag stod som fastfrusen i snön ute på slätten och beundrade skådespelet.

Så här såg solpelaren ut innan det röda molnet drog in.

Rymdkontakten dröjde några minuter, sedan var skådespelet över,

regnbågen tynade sakta bort och solpelaren försvann.

Jag fortsatt min vandring. Solen var borta och molnen skingrades.
Det skulle bli ännu en riktigt kall natt.