Rödgrund- och en stund på jorden

Här kommer fortsättningen från detta inlägg.

Tänk att vissa dagar känns Extra Allt! Det är som om vissa dagar

är så fulla av intryck och som ger så mycket glädje att det känns som om

man fått flera extra bonusdagar. Bara så där!

Just vår dag på Rödgrund blev en sådan Bonusdag Extra Allt.

Vädret var så vackert, sommaren var på sin absoluta höjdpunkt och vi kände

att ingen eller inget flåsade oss i nacken. Vi hade all tid i världen.

Vi behövde inte göra något särskilt för att det skulle vara

alldeles alldeles speciellt!

 Efter kaffepåtåren strövade vi omkring lite, alla var för sig. 

Vi satte oss ute på någon strandsten och blickade ut över havet eller vi satte oss vid
någon klippskreva och doftade på vindpinade enrisbuskar och kråkris.

L läste lite i sin sommarbok, jag fotade lite medan sambon kollade till båten....

Vi fanns bara till. En lite stund på jorden....

Som den där lilla grå stenen bredvid den större.

Grå stenar som mejslat sig ner i den röda klippan. 

När hamnade stenarna just här? För hur många år sedan?
Årtusenden? Och åter årtusenden?

En liten stund på jorden.....

Vår lilla tid på jorden är just nu. 

Det kändes mycket speciellt just där. Just då.

Och just då stekte solen, himlen var blå och livet lekte.

Jag satte mig ner på en klippa och kisade mot solen.

Jag såg renfanorna som lyste i kapp med solen. 

Där var en nässelfjäril.

Och en till.

Sensommarfjärilarna var i farten. Flera stycken var dom.

Vilken dag vi hade!

Sommarens vackraste.

Fackelblomster.

Mot kvällen började vinden tillta.
Det var en sydlig vind.

Jag började känna mig lite otålig, så där som jag blir efter en hel dag i solen.

 Mot kvällen bestämde vi oss för att hoppa i båten igen och söka oss hemåt.

Det hade varit en helt fantastisk dag ute i den vackra, nästan orörda, ytterskärgården.

Det blev en dag precis som sambon hade önskat sig.

En dag som vi alla kommer att minnas. 

En riktigt skön och minnesvärd sommardag!

När vi styrde hemåt knäppte jag inte en enda bild. 

Vinden hade tilltagit. Inte så mycket, men så pass att jag valde att hålla koll

på vågorna  istället .....