En cykeltur ut till Slumpvik

Vackra, varma sommarkvällar är som gjorda för cykelturer.

Och då menar jag cykelturer när man hinner titta sig omkring. För vi, 

sambon och jag, tränar inte cykling utan vi cyklar bara för nöjes skull (för det mesta).

På de större vägarna möter vi varje gång cyklister som är ute på träningsrundor.

De är uppklädda i färggranna kläder och hjälmar på sina huvuden.

De tittar nedåt i asfalten och det säger bara svisch, så har de cyklat förbi oss.

Vi däremot kommer trampande i alldeles lämplig fart på våra "mommopeedar" 

och vi tittar oss omkring, inte enbart ner i vägen....

Oftast cyklar vi längs vackra småvägar, där det är mindre trafik så

att vi dessutom kan cykla i bredd, om vi vill.

Häromkvällen susade vi iväg till Slumpvik, ett måste minst en gång per sommar.

Kvällssolen lyste och klockan var pass 20 på kvällen.

Här vid hamnen var det livligt förr i tiden, men numera är det för det mest stilla.

Några båtar låg vid kaj, men vi såg inga andra människor.

Till och med vattnet i viken låg nästan platt.

Den enda rörelse i hamnen var svalorna som pilade av och an över vattnet.

Men ni vet ju hur svårt det är att fånga de snabba fåglarna i flykten, så sambon knäppte

några bilder när några svalor satt på bryggkanten / på en lina ut till en av båtarna.

Svalorna kvittrade så vackert och det doftade så gott av de vilda blommorna

nere vid vattnet. Solen värmde och vi satt på bryggkanten och svängde med benen...

Ljuvliga sommar!

Vi gick runt en stund och sedan satte vi oss åter upp på våra cyklar och

började trampa hemåt.

I de små vikarna blommade gula näckrosor och strandens alla träd

speglade sig i vattnet.

Ser ni vad bilden föreställer?

Jo, det är en rund bro som tillsammans med träd och gräs 

speglar sig i vatten. Så mycket vackert man ser en fin sommarkväll.

En sommarkväll - när allt blir ett.