Igår morse vaknade vi till en mjölkvit dag. Natten hade bjudit på ner mot minus 5 grader (= höstens kallaste natt). Det var frost och dimman låg tjock över nejden. Först mot kvällen blev det varmare och över nollstrecket - och då blev det Farsdagsfirande här hos oss!
Jag hade bakat en ost- och skinkpaj (som jag värmde upp till kvällen så att den blev lite mörk i kanterna), en tiramisutårta och årets första saffranskaka. Bordet var dukat och kaffet påsatt när billyktorna svepte in på gården. Sonen och hans sambo var lite sena för hemma hos M:s föräldrar hade storebroderns 2-åring hållit show... Men så kom de då äntligen fullastade med paket - och så blev det full rulle här också! Ny varm arbetsjacka och världens största chokladask bla! Svärmor hade också kommit över så där satt vi sedan länge vid köksbordet...
Redan dagen innan hade jag firat min egen far med att tända ljus. Alltid ljus till Farsdag, pappa!
Men så var det ju också "Den mjölkvita dagen", dagen när dimman aldrig riktigt ville lätta. (Diset finns delvis ännu kvar denna måndag.) Jag tyckte sambon kunde vara ledig på en söndag som dessutom är Farsdag, så mitt på dagen fick jag med honom ut på en vandring upp till skogen...
Här hängde regndroppar i granens barr. Dimman var inte heller så framträdande i skogen.
Men dimman hade smugit sig in på ett kalhygge och där hade frosten nupit sig fast i allt på marken.
Vi vandrade längs djurens stigar i skogen och kom så ut till ängarna. Dags att börja vandra hemåt. En härlig dag för vandring, jag tycker om att vandra ute i naturen oberoende av väder och årstid. Och vet ni klockan var ca 1 mitt på dagen och ljuset ville inte bli mer än så här!
Väl hemma tände vi eld i kakelugnen och satte oss för att invänta sonen & co. När så kvällslugnet infann sig lyste ännu ljusen på kakelugnshyllan och spred den hemtrevlig värmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar