Idag fortsätter jag på temat Kvällar. För numera tycker jag mycket om dessa tidiga höstkvällar när dagens göromål är till ända och några sköna lediga timmar väntar. Gärna en lugn och trygg kväll ute i naturen!
Igår kväll åkte vi ut till vårt sommarparadis. Det är härligt att bara kunna hoppa in i bilen och styra dit ut för några timmar! Det var små nätta moln på en annars så blå himmel som speglade sig i havsvattnets krusning och termometern visade ännu på omkring 19 grader. En vacker septemberkväll med andra ord.
Sambon bestämde sig för att åka ut med båten till ett skogsskifte som finns ute på en holme. Det passade perfekt, tyckte jag. För jag ville ut i skogen där på landbacken. Jag ville nämligen kolla ett av mina trattkantarellställen som ligger en bra bit bort....
Jag älskar att vandra i skogen och igår kväll gick jag längs en stig som de vilda djuren hade trampat upp... Och visst börjar trattisarna sträcka på sig, men jag tyckte att dom ännu var för små för att få följa med mig hem. Jag bestämde att dom skulle få någon vecka ännu. Men vanliga gula kantareller hittade jag och en del av dom fick följa med!
Och så såg jag massor av trevliga svampar - och dom fastnade i min kamera. Jag älskar dessa små, roliga och speciella svampar. Ja, och dom får växa vidare utan att jag ens rör vid dom!
Ni som har följt min blogg vet att jag tycker om svampar - sådana som jag fotar och sådana som jag plockar med mig hem (alltså typ kantareller). Gula kantareller äter vi mest varje dag såhär på hösten. En liten ask kantareller kostar ca 8 euro i affären, ungefär en sådan ask som vi äter per måltid.... oj, vi har sparat slantar tänker jag där jag vandrar hemåt....
Så var jag tillbaka vid vår havsvik och neej usch... massor av älgflugor som kröp på ryggen och i håret! Jag fick allt lov att klä av mig jacka och tröja (tur att jag var ensam där ute på vår veranda!) och jag nöp säker ihjäl 100 äckliga älgflugor (nåja, minst 50 då...). Jag meddelade sambon att jag var tillbaka ute på verandan och jag berättade om älgflugorna. Inte en endaste en där ute på ön, meddelade han (och han hade också sett en älg!)!
Jag satte mig ute på bryggan och väntade på att han skulle komma tillbaka...
Det var lugnt och stilla där ute. En verklig lisa för själen. Vattnet som kluckade och bildade vackra mönster mot strandstenarna och skogen... En ensam svan som satt på en sten ute på fjärden... Det var tyst, endast lite lövprassel....
Så hörde jag motorknatter långt borta - och efter en stund blev han synlig - enda båten där ute denna kväll. Jag hjälpte till att förankra båten inne i viken där den är skyddad för alla höststormar (men där lågvatten kan ställa till det). Så gick jag in i huset för att värma tevatten och göra några goda smörgåsar.
Det blev inget bastubad den här kvällen, utan vi låste ytterdörren och stuvade in oss i bilen för att åka hem till natten. Solen hade krupit ner bakom skogstopparna i väster när vi åkte därifrån. Nu när skymningen föll måste jag väl se några djur som rörde på sig i skogen, tänkte jag där jag satt i bilen. Men inte...
Väl hemma bjöds vi på veckans vackraste solnedgång. Med en knappt skönjbar solpelare! Jag älskar dessa höstkvällar när mörkret faller efter en fin kväll ute i naturen, bara så ni vet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar